Skip to main content

Full text of "Lifvets fiender : berattelse"

See other formats


w 




m 




OTEK 







FVETb 

NDER 




*« 



PT 
9875 
L4L5 
1906 



wJU^ 



T m* It It] 



tlitein'- 



siicsttkli 



l|{illi^ii'n^!5'i!i;^ 


i^i 


fiiili ^H 


g^j 


^liihiiiiiiiiii^il 


7}^!^ 


it^^éefeiiJ 


t;,,.. .3rSP»' 


t-^-"' 


.---^.Jl.JH^^^^H 






s::tnJ>"!"i!ii"fS.;"; 



JlrH? 



■ 


■ 


i 




H 


Ii 


ai 


^^^^H eJiiVi: 








BPP 




'*C 


^ 






TOHK h": 




E 


rtall^ 




iilRmlt 




i 








^iifijfl 



li.^S*' 



j^m 




1 


a^'! 




u^HEi^i 


As^ 




i \ ti ij r 9 




3 ^a B 


' : B i!^ c I ^ 


^ag 


l^fe 




ÉMg^ 


ttffi 


ffi 




HHH 




sgjiv;- 



5 rt-Ai^;i5l'.«lSiar;;li" 



a 


5^ ??.>!« 


i ^ilS 


Sffi 


m^ 


IB 


pg 


Sj 1 tU.*ri1'';' 


w 


^sirfs^ 







110 



O' 



OSCAR LEVERTIN 



LIFVETS FIENDER 



BERÄTTELSK 







STOCKHOLM 1906 
A..B. LJUS FÖRLAG 



ISAACMARCUS 
BOKTRYCKERI- 
AKTIEBOLAG 
STOCKHOLM 
1906 



h 



I. 



Otto Imhoff steg långsamt ner från Stockholms-Postens 
redaktion och stannade på trottoaren för att invänta 
spårvagnen. 

Det var en strålande septembermiddag med den för 
denna månad egendomliga klarhet i luften, som tillät ögat 
att följa gatornas perspektiv långt bort mot det ljusblå fjärran. 
Solskenet började mista sommarens fasta, nästan materiella 
utseende; lättare, tunnare flöt det längs husrader och gator 
med något bristande och blidt i skimret, som ledde tanken 
på klangen af en älskad kvinnas afskedsord. Detta genom- 
skinliga i atmosfären, detta spröda i solljuset förlänade 
staden ett luftigt behag, en stämning af snart förflyktigad 
men utsökt lifsgiädje. Också människorna, som strömmade 
af och an, hade något lifslustigt och muntert öfver sig. 
Från sommarnöjen vid sjö och skog, från västkustens salta 
hafsbrisar och skogshöjdernas doft af terpentin förde de in 
i staden ett nyförvärfvadt kvantum hälsa, hvars glöd brann 
fram i pupillerna och i rodnaden på solbrända kinder. 

Men Otto Imhoff såg blek och aftärd ut, som en arbets- 
slaf, hvilken hela sommaren trälat i en glädjelös syssla, 
fängslad i en kvaf kammare. Med ett steg utan ungdom 
och elastik trädde han upp i den förbiilande spårvagnen. 
Till sitt yttre erinrade han om en typ, som icke allt för 
sällan förekommer bland officerare, tillhörande de gamla 
adliga familjerna. Det var öfver hans spensliga och fin- 
lemmade gestalt en ansträngdt rak hållning, en stelhet utan 
styrka. Med det smala, toppiga hufvudet, morbidezzan öfver 
den bleka hyn och de nervösa rashänderna på sina ki-aftlösa 
handlofvar liknade han en af Velasquez' figurer från Escurial. 
Själfva anletsdragen företedde en korsning af något martia- 

Lifvets fiender. 1 



2 

liskt och något förfinadt, en blandning af soldat och artist 
med den borstiga mustaschen, som krökte sig militäriskt 
öfver läppen, och de sorgmodiga, blå ögonen med sin dröm- 
mande och inåtvända blick. 

Där han sjönk ner i sitt spårvagnshörn, såg han ut, 
som han vore uppgifven af trötthet. Redan en längre tid 
hade han också känt sig kroppsligt och andligt nedsatt. 
Han hade öfveransträngt sig däruppe på tidningsbyrån under 
de gångna sommarmånaderna, då han jämte sin politiska 
afdeluing äfven vikarierat för redaktören, och denna dubbla 
börda hade känts så mycket mer betungande, som han i 
växande missmod fört ett besegradt partis talan. 

Under sina första år som publicist hade han genom- 
lefvat en ung och förhoppningsrik framstegsperiod. Men nu 
hade det lyckats den gammalkloka reaktionen att fatta 
spiran i sin vissna och maktlystna hand. Slaget var för- 
loradt. Hvad stod då annat åter än att slunga sin kritik 
som gnistor af hån efter triumfatorns trespann, och om och 
om med en dödsklockas dofva entonighet upprepa profetian, 
att äfven det gamlas heliga Ilion en gång skulle falla? 

En dylik stämning af missmod och vanmakt hade under 
hela sommaren gjutit sitt agg i Ottos själ och i hans sinne 
lagt frön till en hel vegetation af sjuka och hetsiga tankar. 
Han var ingen nykter natur, intet af dessa klarsynta 
och ihärdiga hufvuden, som dagsstridernas utslitande möda 
kräfver, han var en fanatiker med dennes hänförelse och 
orättvisa, med dennes själfförbrännande lidelse och dennes 
lyriska resonans, som omsätta hvarje spörsmål till en känslo- 
sak, till en lefvande del utaf ens person. Med ett sådant 
temperament var Otto af sig själf anlagd för den sjukliga 
växling af upphetsning och apatie, som är en journalistisk 
yrkesåkomma — den ena timmen ett öfvermod af trotsiga 
initiativ och starka planer, en lust att gå fort, tala högljudt 
och handla dristigt och i lidelse, den andra en tillintet- 
görelse af trötthet, där tanke och vilja verka som sår och 
^. en enda längtan fyller sinnet, längtan efter den vises undan- 

gömda Thebaide, att få slå sin klädebonad om sig och med 
ansiktet mot väggen drömma om den förintelse, hvars skugga 
träder allt närmare ens läger. 

Det var därför med formlig beklämniug, som Otto hvar 
morgon tog afsked af stockholmsgatornas sorglösa sommar- 
lif för att uppe på redaktionsbyrån begynna dagens arbete. 
Där lågo de färska tidningarna redan och väntade på hans 



skrifbord. Han Öppnade dem som man bryter ett oväutadt 
telegram, nervöst och oroligt. Hvad hade icke allt sedan 
i går kunnat hända de många därute och hemma, hvilka 
han ärade som sina mästare och älskade som stridskamrater! 
Ty de voro för honom icke blotta namn, alla dessa män, 
små och stora, hvilka rundt om i länderna sträfvade för en 
friare synvidd och en rikare tillvaro för alla. Han hängde 
fast vid hvar och en af dem som vid en köttslig anförvant 
med en samhörighetskänsla, som kunde förvåna honom själf. 
Och därför kunde han också aldrig, hur tunga tiderna än 
blefvo, öppna sin tidning utan en spänning af samma art 
som den, med hvilken en fotgängare på vandring granskar 
himlens löften om väder och vind. Han var ännu ung nog 
för att tro på det gamla ordstäfvet, att fanns det endast 
så mycket blått på himlen, att man kunde göra en sjömans- 
tröja däraf, skulle det dock blif\^a vackert, och solen stiga 
skimrande upp öfver molnen. 

Men denna första nervositet stegrades under läsningens 
fortgång till formlig upphetsning. Blodet steg honom åt 
hufvudet, och hans läppar darrade. Hans aldrig hvilande 
fantasi gaf hvarje tidningsnotis verklighetens kött och blod. 
Allt blef syner af lefvande lif, af segerdruckna skratt och 
sorg, som snyftade, och längs tidningens spalter tecknade 
sig en fortlöpande följd af bilder, precisa som på en fotogi'afi- 
plåt. Det var först den utländska politiken . . . Där stod 
den politiska bankettens lysande hästskobord med champanjeu 
gnistrande i de flata glasen och frackärmarna svarta mot 
bordduken. En right hon. tory höll en vältalig speech om 
det förbättrade tillståndet på Irland. Talarens stämma ljöd 
trygg och sympatisk, och han lyfte sitt glas med bravur. 
Men bakom honom öppnade sig väggen, och som genom en 
hägring skymtade den »gröna ön», där Paddy larfvade bland 
de brinnande kojorna, vräkt från hus och hem, nertrasad 
och utmärglad, med ginflaskan halftömd i sin hand . . . Längre 
ner tedde sig Belsasars gästabud, strålande af färger, klin- 
gande af sång, doftande af frukt i rika skålar. Men in 
bland ski-att och skämt, bland toner från puka och cymbal, 
trängde svultna arbetarmassors sträjkrop som regn af slungade 
stenar, och skrämmande mene tekel tecknade sin blodfärg 
bland festsalens glitter. 

Otto läste vidare, läste om fredsutsikter, förhandlingar 
och kungabesök. Tunga regementen marscherade upp och 
ner för tidningen i paraduniformer med flygande fanor och 



klingande spel, diplomaternas extratåg gingo som skottspolar, 
och slutligen löpte hela spalten ut i ett ändlöst galleri, där 
spegel vid spegel aftecknade bugande kammarherreryggar 
och behandskade händer, som mottogo briljanterade snus- 
dosor med idylliska får och mysande rococo-herdinnor på 
locken. 

På detta vis växte det upp bilder, hvart Otto vände 
sitt öga. Ja, äfven från själfva de stereotypa annonserna 
slog verklighetens heta och flämtande andedräkt honom till 
mötes. Där rasade kampen för tillvaron i all sin brutalitet 
mellan bullrande reklamer på halfva sidor och blygsamma 
tillkännagifvanden i petit, mellan alla de olika annonserna, 
där handelsmännen utskreko sina varor, där den arbetslöse 
tiggde tjänst och den utarmade allmosor. Otto såg den lilla 
detaljisten stå i sin tomma butik och med stel blick åse, 
hvilken ström af guld som rann in i konkurrentens kassa- 
skåp, han såg den urspårade i skymningen stiga in på kom- 
missionskontoret och med försagd stämma falbjuda sitt 
arbete, han såg änkan, som lytt och lam låg i sin vinds- 
kupa och huttrande drömde om siffror, tecknade på barm- 
härtighetslistan å bokhandelsdisken . . . Ja, tidningarna, i 
dem susade lifvet i hela sitt blinda och planlösa virrvarr. 
Kärlekens myrten och orange åkte i bröllopsglam öfver 
dödens granris, deputationen på väg till den värdige med- 
borgaren mötte fångkärran, som förde hans broder till häktet, 
lyckans jubelfanfar smälte samman med nödens snyftning 
till ett enda, outgrundligt ackord. 

Så bragte tidningarna in på redaktionsbyrån en stor- 
stads rikedom på växlande intryck, all dess buller, brådska 
och nervositet. Det ringde oupphörligt i telefonerna. Notis- 
jägare kommo med dagens nyaste nytt. Medarbetarne 
dryftade stadens »on dits» öfver sina skiifbord. Med allt 
detta vimmel susande genom hufvudet skulle så Otto för- 
fatta sin ledare, skrifva logiskt och kallblodigt. Det var 
en ytterlig ansträngning för hans öfverretade hjärna och 
hans passionerade inbillning. När han ändtligen för sista 
gången genomläste den långa, våta korrekturremsan, innan 
den lämnades åt tryckeripojken, dansade bokstäfverna för 
hans ögon utan inbördes sammanhang som för en ordblind. 
Det kom en slapphet öfver honom, som påminde om den 
dofva reaktionen efter ett cocainrus, öfverproduktionen af 
föreställningar följdes af en tomhet så gränslös, att den 
förfärade honom själf. 



På sådant vis brukade Ottos arbetsdag gemenligen för- 
flyta däruppe på tidningsbyrån. Så hade den också gått 
denna septemberdag, då han i spårvagnen for hem till Öster- 
malm. Han kände sig som en utkramad svamp, där han 
satt i sitt hörn. Han slöt ögonen, människor kommo och 
gingo i vagnen, utan att han urskilde det. I en sådan 
dvala satt han, ända till dess en okänd stämma, som plöts- 
ligt hviskade hans namn, kom honom att spritta till. Hvad 
var det? Han erfor en plågsam känsla af, att någon fixe- 
rade honom, och på samma gång kände han en stickande 
smärta i bröstet. Han blef ängslig utan att veta hvai"för, 
svettdropparna pressades fram ur porerna. Så lyfte han 
skyggt ögonen för att se efter, hvem det var som betrak- 
tade honom, och varseblef midt emot sig tvenne obekanta 
herrar, af hvilka den ena synbarligen mätte honom från 
topp till tå. Det var en man öfver medellängd, impone- 
rande genom sin väldiga och axelbreda gestalt. Hufvudet 
var också det ovanligt stort, äfven i proportion till den 
högresta figuren, frånstötande med sina tinningar, som sköto 
fram som kulor öfver ögonen, och det massiva underansiktet 
med sina grofva käkar. Det fanns intet blidt, ömt eller 
leende i detta våldsamma anlete, som bristen på skägg, — 
han hade blott en gles mustasch öfver den hoppressade 
munnen — förlänade en ökad karaktär af hårdt och dystert 
allvar. Men mest pinades Otto af hans ögon — de riktade 
sig emot honom med något hemskt och hotfullt i blicken. 
Högra handen höll mannen om en spatserkäpp med ett grepp 
så fast, som han hållit i ett vapen. 

Otto tillslöt åter ögonen för att slippa se sin vis ä vis. 
Men hans fantasi verkade feberaktigt. Hvem var mannen 
där midt emot, som betraktade honom med ett sådant ut- 
tryck af hat, och hvilken roll skulle denne obekanta spela 
i hans lif? Så frågade Otto sig själf, ty han erfor den 
pinsamma förnimmelsen af, att han än en gång skulle 
stöta samman med denne främling . . . Det kunde vara en 
snöig decembernatt, då Otto vandrade ensam öfver en skum 
och folktom gata. Steg skulle närma sig bakom honom, 
nalkas och nalkas. Förgäfves ilade han, sprang; just där 
gatan var mest mörk och öde, blef han upphunnen af den 
högreste främlingen, som höll om sin käpp som om ett 
vapen . . . Eller det kunde vara i en svart trappa. Han 
trefvade sig fram, steg för steg för att just i vinkeln vid 
trappafsatsen komma ansikte mot ansikte med mannen med 



den svarta elden i sin hätska blick . , . Min Gud, sådana 
fantasterier! Otto fick lust att stiga ur vagnen för att komma 
in i en annan tankegång, men han kände sin vilja totalt 
förlamad under den andres inkvisitoriska blick. Så satt han 
där fastnaglad vid bänken med ett växande tryck öfver 
bröstet och en växande rädsla i blodet. 

Ändtligen stannade spårvagnen vid Humlegården. Den 
okände gick ut, samtalande med sin granne, och åter tyckte 
Otto sig uppfatta sitt eget namn. Strax därefter steg också 
Otto ut, lättad öfver att vara ensam, men fortfarande plågad 
af denna kväljande visshet, att detta möte icke skulle blifva 
det enda. Han grubblade häröfver under sin ensamma mål- 
tid. Missmodet följde honom hack i häl som en trist kamrat 
ännu, då han på eftermiddagen vandrade upp för de tre 
trapporna till sitt rum på Sturegatan. 

Däruppe hos sig brukade Otto eljes alltid få sitt humör 
igen. Själfva rummet var sä ljust och gladt med sin vida 
utsikt öfver Humlegårdens planer och lummiga löfhvalf, 
villastadens ljusa kvarter och längst bort Liljanskogen, som 
omgärdade staden med sin ringmur af dunkel grönska. Men 
mest bidrogo rummets minnen att bringa Otto i jämnmod. 
Det fanns knappast en vrå därinne, vid hvilken icke någon 
ljus och klingande hågkomst lefde kvar, minnen från alla 
gångna år, sedan Otto först ankommit till Stockholm för 
att blifva litteratör. Det var minnen från de unga dagarna 
med deras vingstarka entusiasm och ostäckta förhoppningar, 
deras arbetslust, rusande som ett ädelt vin, minnen af genom- 
kämpade bildningsprocesser och kampen för en lifsåskådning, 
som brottade sig till klarhet, af långa arbetsnätter, då boken 
man läste fick en mer fantastisk glans och ens tanke en 
stoltare flykt under småtimmarnas ljudlösa tystnad, intel- 
lektuella ansträngningars frigörande rikedom. 

Men sedan Ottos förlofning förra hösten hade rummet 
fått en ny skala minnen af en ännu innerligare och in- 
timare art. Ty allt sedan den dag hans fästmö först stod 
in effigie på hans skrifbord, riktande till honom sin väl- 
komsthälsning, så fort han lade från sig hatten, och lät 
hans arbete glida raskare undan genom sin blick af ömt och 
kärleksfullt intresse, hade rummet förvandlats. Detta dam- 
porträtt förlänade med ens publicistens studerkammare, ramen 
för celibatairens ensamma sorg och glädje, den förtroliga 
lyckan i ett hem, hvars tröskel man icke kan beträda utan 



att mötas af en varm bölja af tillgifvenhet, af ett långt 
famntag af tröst och hägn. 

Men i dag ville Ottos misstämning icke ens häruppe 
gifva med sig. Hans sjukliga exaltation och trötthet, det 
agg, som under långa månader af beständigt grubbel öfver 
tidsrörelserna afsatt sig i hans själ, mötet i spårvagnen slut- 
ligen, som kväljde honom på ett så oförklarligt vis, allt 
smälte samman till detta djupa svårmod, som kan fatta män- 
niskan älven när hon tror sig hafva framgången som säk- 
rast i sin hand, aningen om, att något snart skall brista, 
som med ett slag dräper ens lycka. Tungsint blickade han 
ut genom sitt fönster. I solnedgångens sista skimmer 
fick septemberdagens klarhet en så immateriell och eterisk 
glans, att den skrämde som en lungsiktigs allt för genom- 
skinliga hy. Solen dog i förbleknande reflexer längs fönster- 
raderna. Därute i Humlegården svepte vinden genom de 
gröna kronorna, ref då och då af ett blad, som kunnat lefva 
längre, hvirflade det om i luften och lät det dö i sanden . . . 
Och den rysning for öfver Otto, som är rädslan för ålder- 
domen, rädslan för den grå tiden, då känslan fryser i vår 
barm och våra hjärtan slå trögt och dorskt; och den klocka 
ringde för hans öra, som är tanken på döden, tanken att 
ens afsikt och ens handling en gång skola multna lika full- 
ständigt som det döda bladet därute, att af hela den fyllig- 
het, som bildade ett jag, skall intet lefva kvar mer än ett 
tynande minne, en bleknande bild, som en hjärncell endast 
med arbete kan hålla fast. 

Otto strök med handen öfver pannan. Han ville slå bort 
sina tunga tankar. Så tog han sin fästmös porträtt i handen, 
och medan han väntade på henne själf, lät han alla skiften 
af sin bekantskap med henne stiga upp för sin fantasi i 
den nyckfulla följd af taflor, i hvilken våra minnen gömma 
det förgångna. Liksom ur ett soligt töcken steg bilden 
upp för hans syn, som hon såg ut den första kvällen, han 
råkade henne. Huru förunderligt noga in i de minsta de- 
taljer erinrade han sig icke den aftonen! 

Det var på en litterär supé hos en af Stockholms vittra 
damer. Ehuru gammal tidningsman och socialpolitisk skrift- 
ställare, kände sig Otto dock en smula främmande i denna 
poetiska ki-ets, där så godt som hvarenda medlem åtmin- 
stone genom en volym dikter eller noveller visat en beund- 
rande samtid, hur långt han hunnit i sånggudinnornas be- 
vågenhet. Värdinnans ideal var 1700-talets franska salong 



8 

— man skulle sålunda kåsera om allvarliga saker — filosofi, 
sociologi och estetik, men lätt och spirituellt. Detta föll 
sig en smula svårt, men som intelligensen gemenligen de- 
penserades med förstånd och utan något slöseri, som kunde 
vara lättsinnigt, behöfde ingen deltagare absolut råka under 
isen. Samtalet flöt lugnt och öfvertänkt med obligata rolig- 
heter och obligata citat, ända till dess en själf känsla plöts- 
ligt stötte mot en annan, och Trissotin och Vadius begynte 
sin i litterära cirklar aldrig riktigt afslutade ordväxling . . . 
Men denna ljusa aprilkväll kände Otto sig uppspelt till mods. 
Efter att en stund hafva presterat sig som bokkännare och 
bildad, fick han sålunda en längtan att skämta och prata tok, 
och han blickade sig ikiing efter en medbrottsling. Så fick han 
se en ung dam, som satt ensam i en vrå och ej såg lycklig 
ut, fastän värdinnan gifvit henne ett album med berömda 
män att titta i. Hon såg ut som en familjeflicka utan hem- 
liga synder med bläck och penna, eller om hon verkligen 
hade blå strumpor på sig, visade hon dem åtminstone icke 
i sällskap. Otto betraktade med välbehag hennes lilla 
käcka hufvud och hennes sirliga lilla figur. Hon hade kort- 
khppt, kastanjebrunt hår, som småkrusigt föll ner öfver 
pannan, ett par bruna ögon med sammetsmjuk pupill, munnen 
liten och leende, med små otåliga och lekfulla veck. Gestal- 
ten var under medellängd, fyllig men välproportionerad, 
med en smeksam gratie öfver alla lemmar. Otto lät genast 
presentera sig. 

»Vår ryktbare poUtiske skriftställare, herr Imhoff, fröken 
Annie Hörlin!» 

Otto gjorde en grimas vid ordet »ryktbar» — det blcf 
man i en handvändning i doktorinnan X:s salong — och 
satte sig så resolut på puffen bredvid sin nya bekantskap. 
Det växlades först ett par likgiltiga repliker. Så frågade 
Otto plötsligen: 

»Ni skrifver sålunda ingenting?» 

»Hvad menar ni?» 

Annie betraktade honom ett ögonblick med ett konst- 
ladt allvar öfver sina sammetsbruna ögon. 

»Författar menar jag . . . Jag skulle i så fall känna 
mig djupt olycklig öfver att icke känna till det.» 

»Det behöfver ni verkhgen inte . . . Jag författar aldrig 
annat än i mina kontorsböcker.» 

Hon afgaf denna förklaring med ett så allvarligt efter- 
tryck, att det lät dem båda falla i skratt, ett långt hjärt- 



ligt skratt, som med ens gjorde dem förtroliga. Hela 
kvällen siitto de samman fortsättande ett långt, godmodigt 
gnabb. 

Så hade det varit den första gången, Otto Imhoff såg 
och samtalade med sin älskade i doktorinnan X:s högvittra 
salong, medan konversationen rundt ikring gick lärorik och 
solid om filosofi, sociologi och estetili, och Trissotin högljudt 
fortsatte sin aldrig riktigt afslutade ordväxling med Vadius. 

Efter detta första möte vidtog den eviga historien, 
historien om eggad egenkärlek och tycke, som gror på 
djupet, om ord, hvilka vägas på guldvikt, granskas och 
upprepas under långa ångestfulla timmar, om skratt utan 
mening och tårar öfver hufvudgärden, om miner och blickar 
dechiffrerade af ens hjärta i en smärtsam och Ijuf blandning 
af misströstan och förhoppning, hela det sus af stridiga 
toner, ur hvilket kärleken en dag stiger despotisk och mot- 
sägelselös med doft och drömmar, så man vill dö därunder, 
som under den hvita häggblommen, när den en majkväll 
döf\'ande faller öfver ens ögonlock. Från denna de ömse- 
sidiga landvinningarnas tid såg Otto Annie för sig i tusen 
olika situationer, hennes ansikte med tusen växlande min- 
spel, Annie leende åt hans paradoxer eller i stillhet lyss- 
nande till hans stämnings allvar, Annie slutligen, som hon 
såg ut, då allt var klart, och hon blott väntade hans bin- 
dande ord, med ett glitter öfver hela sin varelse, en klang 
af segerviss och skälfvande lycka i rösten, som fyllde honom 
med en svindlande glädje. 

Så kom förlofningen och den hösten, då Otto för första 
gången tyckte sig lefva, icke blott som en tänkande maskin, 
hvars egentliga förnöjelse var den lilla puerila stoltheten 
öfver, att dagsverket gick väl och alla tankemekanismens 
kuggar skötte sin sak behändigt, men med hvarje darrande 
nerv i sin organism, som en klaviatyr, från hvilken lifvets 
oändlighet af toner genljöd. Företeelserna voro icke längre 
skemata, människorna icke längre rubriker. Det var en 
rikedom, en mångfald af nyanser i tillvaron, som han 
aldrig förut haft någon föreställning om. Det vaknade i 
hans inre en för honom oanad förmåga att förstå allt det 
tallösa och myllrande, som bildar ett människolif. Inga 
döda punkter funnos kvar inom hans känslovärld. Allt 
skälfde, allt vibrerade, och dessa tusen intryck och idéer, 
som dygnet om strömmade genom hans själ, de glömdes 
icke bort som oväsentligheter, skrattades icke bort i lätt- 



10 

sinne och stelnade icke heller till agg. Nej, hvarje känslo- 
gång och hvarje infall gömdes, synades, ompräglades med 
kärlekens stämpel och spanns in i den fina och dock evig- 
hetsstarka tråd, som förenade två människoöden. Men 
denna känslans mottaglighet sög icke bort kraften från Ottos 
handling och beslut. Tvärt om, den fyllde arbetshågen, 
som vinden fyller ett segel. Otto kände sitt uppsåt växa 
sig starkt, nu sedan han fått någon att ödmjuka sig för, 
någon att bikta för hela vidden af sin svaghet. 

Men hur hade han till dato kunnat lefva ensam? Hur 
existerade alla de andra, som färdades som ensamma passa- 
gerare genom lifvet? Otto undrade däröfver hvar gång 
han själf blott för en dag var skild från Annie. Och dock 
var hans korta och tillfälliga ensamhet ju blott ett oskyl- 
digt puts, hvilket spelades hans lycka, en skilsmässa på 
narri, hvars lilla smärta, äfven den, var Ijuf att njuta. 
Men alla de andra, som voro ensamma på allvar, som icke 
ägde två öppna armar, som väntade, icke en tanke, som 
följde alla deras vägar och stigar, hur kunde de lefva? Det 
var icke lätt att förstå, när man var två lyckliga, hvilkas 
själar alltjämt, som vattnet i ett par kommunicerande rör, 
stodo i ett och samma plan, hvilkas tankar slingi-at sig 
samman oskiljaktigt som initialerna i ett monogram. 

Kanske kände Otto och Annie också så mycket djupare 
sällheten och mystiken af detta ständiga hand i hand, som 
de lefde alldeles ensamma i den stora staden, öfverlämnade 
åt sig själfva. De hade hvarken familj eller hem, som vär- 
nade om deras dagar och lade beslag på deras tid; Ottos 
föräldrar bodde uppe i bergslagen och Annies voro döda. 
De voro två vilda, ensamma fåglar, som funnit hvarandra 
och nu kunde flyga samman, hvart de ville. När Otto var 
fri från sin tidningsbyrå och Annie från försäkringsbolaget, 
där hon var anställd, låg hela det glada Stockholm med 
dess gator, torg och glittrande vatten för dem, en solbelyst 
och vidsträckt tummelplats för deras kärlek. De hade alla 
de många gatorna att gå arm i arm på, de tysta bakgatorna, 
där man kan gå och hviska förtroligt i hvarandras öron 
som i aflägsna parkalléer, och de stora stråkvägarna, där 
alla de kalla och likgiltiga ögonkast, man möter, fylla ens 
bröst med en tacksammare ömhet än vanligt. De hade 
restauranterna med sina muntra måltidstimmar med skratt 
och glamm öfver bordet. Kyparen titulerade Annie »fru», 
och när de skålade, logo de länge och ljust emot hvarandra 



11 

genom vinglansen i de slipade glasen. De hade teatrarna 
med deras vida riken af dröm och fantasi på andra sidan 
rampen — hvad det var Ijuft att sitta där i en loge sida 
om sida, med alla de obekanta rimdt ikring, och öfverraska 
sig med att betrakta hvarandra just i samma ögonblick, 
just då kärleksduettens samklang ljöd innerligast, och älska- 
ren riktade sin varmaste replik till primadonnans hjärta . . . 
Så ströfvade deras kärlek ikring öfver hela det glada Stock- 
holm och alla dess gator, torg och glittrande vatten, obe- 
kymrad som kärleken är om allt annat än sig själf, okänslig 
för hela den mångstämmiga chorus af död, sorg och under- 
gäng, som i en storstad aldrig ett ögonblick förstummas. 

Men när de ledsnade på staden och dess vimmel, på 
gatornas korseld af nyfikna och afundsamma blickar, hade 
de i Ottos rum ett undangömdt skjul att dölja sin lycka i. 
Däruppe hade också Annie ordnat en fönstersmyg till surro- 
gat för ett hem. Där stod en chaiselongue och ett blomster- 
bord, från hvilket det ångade af vällukter från lökar och 
heliotroper. Det var deras Sans-Souci, och där slogo de 
sig ned bröst mot bröst, när skymningen föll på, räsone- 
rande om giftermål och bosättning, till dess de tomma orden 
dogo i en sång af kyssar. Skymningen svepte ömmare om 
dem sitt dunkla hölje, heliotropen sände sin mest smekande 
mandeldoft mot deras kinder, det kom på samma gång- 
en sällsam stillhet öfver deras tankar och en Ijuflig oro i 
deras blod. Så sutto de stilla, länge, medan staden nedan- 
för dem alltjämt larmade och äflades, och lyktorna, som 
tändes i glimmande zigzag, spunno sitt nät af ljus öfver 
alla dessa människoödens öfvermått af brådska och be- 
kymmer. 

Så gick vintern, och den årstid kom, då allt är par 
om par och man och kvinna, och det känns om möjligt Ijuf- 
vare än eljes att vara två . . . Hvad Otto kom väl ihåg den 
första vårdagen! Det var icke första gången, man såg vår- 
himmel och vårsol, men den dag i maj, som inne i Stock- 
holm är den egentliga, första vårdagen, den dag, då damerna 
lägga af dolmor och regnkappor, vinterns vanställande och 
mörka plagg, den dag, då det på nytt kommer gestalt och 
färg på gatan. Hvart man ser, fina axlar och höfter med 
en amforas mjuka böjning, hvart man blickar, klädningar, 
som lysa i solskenet, och parasoll brokiga som fjärilar. De 
många dalkullorna, som skola ut som staffage till grönskan 
på stockholmarnas landsställen, gifva gatorna en ton af 



12 

kaniaval med sina raångfärgade dräkter. Framför hvarje 
kyrkport skymtar en lefvande vårsådd, läsflickorna med det 
ungdomliga allvaret öfver dragen och händerna troskyldigt 
knutna kring psalmbokspärmarna. Pianotonerna från ett 
öppnadt fönster och doften från en blomsterbutik dröja länge 
kvar i den ljumma luften med minnen om ung glöd och 
löften om lidelse och lycka. Men i en portgång sitter våren 
själf och säljer liljekonvaljer. Det är en spenslig flicka på 
gränsen mellan barn och kvinna med darrande blekröd mun 
och skygga svarta ögon. Hennes buketter föra in i staden 
hela skogens vårliga förtrollning, doften af kale, som löser 
sig, och mark som gror, af daggvätta blads fuktighet och 
tjärnens bruna svalka, af drömmerier blida och melankoliska 
som gransus. 

Denna första vårdag fingo också Otto och Annie en 
okuflig längtan att komma ut från stadens hank och stör, 
från damm och vagnsrassel. De vandrade in i Lilljans- 
skogen, lämnande bakom sig de solstekta östermalmsgatorna, 
som sågo helt sommarlika ut med sina led af hvita markiser. 
Närmast staden var skogen nertrampad och fördärfvad, och 
folkmötenas buller och öfverord hängde kvar och orenadc 
luften. Men längre in funnos djupa, orörda dungar, där 
skogsensamheten slog ogrumlad emot. Björken stod ännu 
olöfvad med en rödbrun ton öfver sitt kvistverk. Fjol- 
årets bruna löf och tallkottar, som ekorren bitit sönder i 
oräknehga fjäll, lågo spridda som tobaksflarn öfver träd- 
rötterna. Men sälgen hade redan fått sina liängen, lena 
som dunet på en flickas kind, hvitsippan sköt fram ur tufvans 
bleka gräs, och ur den sänka myllan steg en arom af växt- 
lighet och värme. Fästfolket följde sakta den slingrande 
gångstigen framåt. De kände sig helt högtidliga till mods 
inför all denna spirande och återuppvaknande natur. De 
drogo långa andetag och stannade allt emellanåt för att 
blicka hvarandra djupt och länge in i ögonen. Och där de 
stodo med den blå himmelen öfver sina hufvuden, fågol- 
kvittret ikring sig och vårsolens lätta glans öfver sina anlets- 
drag, förekom det dem båda, som inga ord och inga smek- 
ningar kunde bättre tolka deras samhörighet än dessa långa 
blickar, själ i själ, utan skuggan af en aldrig så flyktig 
baktanke. 

Men när de väl hunno ner till Uggelvikskällan och 
drucko det friska vattnet med sin bismak af jord, blef deras 
stämning plötsligt uppsluppen. Det var så härligt, att det 



p- 



o 



var vår, att man var ung och fick vandra på tu man hand 
med den man höll af, höll af m i bleka döden. Stor- 
skrattande som två ostyriga barn gåfvo de sig att springa 
upp för de gröna backarna, så att den gamla häxan, som 
skänkte ut vattnet vid källan, sneglade förbluffadt på dem 
med sina sura ögon, medan hon med vemod tänkte tillbaka 
till Uggel vikskällans klassiska tid, då lenonskjortlar och 
nankinsbyxor svängde kring buskarna hela de långa Valborgs- 
mässonätterna, och Filikromens visa fyllde luften med sin 
stojande munterhet ... Så ströfvade Otto och Annie hela 
guds långa dag samman i Stockholms omgifningar och åter- 
kommo först sent till staden, när majkvällen redan gjutit 
sin drömfina skymningsdager öfver Stockholms höjder och 
vatten. Rusiga af vårluft skildes de åt och slumrade in 
med en trötthet öfver sina lemmar, som skulle de under 
natten växa i kapp med plantor och blad för att som de 
med nytt friskt blod och ny lifslust möta nästa soliga maj- 
morgon. 

Här slutade plötsligen alla bilder för Ottos syn. Det 
var som hans minne gått i lås, och upprörd dolde han ögonen 
uti sin hand. Hur långt, långt borta stod icke redan denna 
Ijusskimrande majdag och ändock hade blott några månader 
förgått sedan dess. Hvarför hade den förflyktigat, den 
dagens stämnmg af vår, omedelbarhet och lycka? Hvad 
hade denna sommar växt upp inom honom, som hindrade 
honom att vara glad? Hvad hade händt, för att detta varsel 
om olycka beständigt skulle slå sitt svarta vingslag öfver 
hans hufvud? . . . Han begrep icke orsaken, men det förekom 
honom, som tillvaron åter började förlora den rikedom, som 
denna vinter berusat hans sinne och gjort hans lifssyn fri 
från vrånghet och dogmatism. Företeelserna skrumpo åter 
samman till skemata och människorna till rubriker. Och 
dessa skemata och rubriker dömdes i en handvändning, 
några kallades goda och andra onda. Det hela var abstrakt, 
höger och vänster, men icke lif och människor. Men det 
var icke nog därmed — denna de gamles triumf — reak- 
tionen låg öfver honom som en mara. Det var icke en 
missräkning, icke en kränkning, liten eller stor, hvilken 
drabbade honom själf eller någon af hans vänner, som han 
icke genast förde tillbaka till detta osynliga spöke, som för- 
bittrade hela den unga generationens lif. Han blef till sist 
formligt själssjuk af allt detta — hur hade icke mötet med 



u 

den obekante mannen i dag fyllt hans själ med en besinnings- 
lös ångest! 

Otto hade just hunnit till denna punkt i sin tankegång, 
då det knackade på dörren. »Det är Annie», mumlade han, 
och hans ansikte ljusnade. 

»Stig in, fröken Hörlin», ropade han skrattsjukt. 

Och Aimie sprang in, kastade sig om hans hals, och 
han kysste genom floret hennes fi-iska läppar. 

»Jag satt just och tänkte på dig», började Otto. 

»Och när man tänker på trollen, stå de i farstun», 
svarade hon muntert, i det hon med en åtbörd, som var 
henne förtrogen, slätade sitt hår, som blifvit tilh-ufsadt af 
hatten. Så stannade hon ett ögonblick framför honom och 
betraktade honom med denna klara blick ur de bruna ögonen, 
som på en minut ställde diagnosen öfver hans stämning. 

»Ar stackarn så trött och nedslagen i dag», sade hon 
och strök öfver hans kind. 

»Nej, barn», och han sökte le. Men hans leende var 
konstladt. 



II. 



»Så ter sig det raodärna samhället som en jättebyggnad, 
hvilken vacklar från grundval till taki-ön vid de första kän- 
ningarna af ett jordskalf. Det har kommit lif och uppror 
bland de grå stenarne därnere i soubassementen, de röra 
på sig som de ledsnat att längre bära ...» 

Septemberskymningen, hvars dunkel föll grått som en 
dimma in på tidningsbyrån, tvang här Otto att göra en paus 
i den socialpolitiska revy, på hvilken han arbetade. Dagens 
tidning hade kommit ut, och Stockholms-Postens redaktions- 
lokal låg där tyst och öfvergifven, bildande en enda mörk 
fil. Otto skulle tända sin lampa, men försjönk i drömmerier, 
innan han kunnat besluta sig därför, och hans trötta ögon 
sågo med verklig lisa, hur skuggorna täckte hvarje skarp 
kontur i sina mjuka veck. Så föll ljus oförmodadt in genom 
fönstret från lyktan^ som tändes utanför, och upplyste med 



1 



f 



plötslig klarhet ett ansikte, som hotfullt stiiTade emot Otto 
ur djupet af den svarta ensamheten i rummet näst intill. Ett 
ansikte! Otto for till. »Ar någon där?» hviskade han med 
sakta men dock hörbar röst. Ingen svarade. »Är ingen 
där?» upprepade han högre. Men allt var fortfarande tyst. 
En synvilla alltså, tänkte han, obestämda linjer, som i det 
plötsliga skimret tecknade sig som ett anlete. Men nej, ju 
mer Otto blickade dit in, dess nogare urskilde han alla 
dragen i ett fullt lef vande och individuellt ansikte: en hög- 
hvälfd panna, tinningar, som sköto fram som kulor öfver 
ögonen, en mun sluten i dystert och despotiskt allvar . . . 
Han . . . min Gud . . . mannen i spårvagnen. Otto bleknade. 
Darrande ref han eld på en svafvelsticka, såg närmare efter, 
och med ett förtrytsamt ski-att öfver sitt eget hysteriska 
tillstånd märkte Otto, att det blott var ett porträtt i en 
uppställd illustrerad tidning, som stirrat mot honom från 
en hög skiifpulpet. Men på samma gång grep han tidnings- 
bladet i otrolig spänning, viss att nu ändtligen få veta, hvem 
det var denne obekanta, som under de gångna veckorna 
hetsat hans fantasi i feber. 

»Bernt Gottfrid Hessler», läste Otto under bilden, och 
blef om möjligt ännu blekare. »Jag hade bort ana det», 
mumlade han för sig själf, »jag hade bort ana det.» För- 
gäfves sökte hans tanke räsonera bort udden af det obehag, 
han erfor öfver denna upptäckt . . . »Du visste ju sedan 
gammalt», sade han till sig själf, »att Hessler måste vara 
din fiende, denna fanatiske partiman, reaktionens korade 
banerförare, hvilkens skriftställarskap du belyst i en hel 
broschyr, bräddad af inkast och förakt, hvilkens verksamhet 
du i din tidning aldi'ig tröttnat att hugga in på» . . . Men 
långt ifrån att lugna, upphetsade detta tankens försök att 
dupera hans känslor honom ännu ytterligare. Och med ens 
Ijödo på nytt för hans öron i en lång följd af ord hvarje 
sarkasm, hvarje infall, hvarje vändning af stridslystet patos, 
som han slungat emot Hessler, och samtidigt såg han med 
visionär tydhghet, hur denna hans envisa kritik förbittrade 
motståndarens dagar och trängde sig som ett ovälkommet 
budskap in i hans hem . . . 

Det var kväll, och tidningen kom, där Otto skref. 
Genast var den Hesslerska familjekretsens trefnad kring 
aftonlampan störd, störda de glädtiga samspråken och den 
lugna hvilan. Otto såg Hessler med konstlad likgiltighet 
fatta tidningen, skifta färg och åter kasta den ifrån sig 



16 

med denna min af hat, som man har mot det tryckta ordet, 
hvilkets anfall och beskyllningar man vet i samma ögonblick 
upprepas tusenstämmigt, återskallande i tusen olika hem. 
Ja, Hessler hatade honom! Som en blixt gick den tanken 
upp för Otto. Hessler hatade honom — hur väl hade han 
icke märkt det af dennes hätska ögonkast i spårvagnen! 
Hessler hatade honom och ville också göra honom oskadlig. 
Otto visste intet bestämdt därom, men han erfor en känsla 
af, att han i hvarje obevakadt ögonblick kunde vänta ett 
åskslag från detta groll, som växt sig starkt under åratal, 
från denna så länge återhålhia lust att hämnas. Hvad de 
voro sköra, de band, uppfostran och samhällsvanorna spunno 
man och man emellan — deras hållkraft brast för en fientlig 
andedräkt som dvärgsnät för morgonblåst, och där stod den 
ena mämiiskan som den andres varg, med hat i hjärtat och 
armen lyft för att slå till. 

När Otto hämtat sig från den första öfverraskningen, 
slog han sig åter ner vid ski'ifbordet och började läsa bio- 
grafien, som i tidningen beledsagade porträttet. Den inne- 
höll emellertid ingenting, som Otto icke kände till förut. 
Bernt Gottfrid Hessler var son till en värmlandsbonde, och 
det slog Otto vid läsningen därom, hur mycket den osköna, 
framåtlutade hållning^ med hvilken Hessler bar sin tunga 
öfverkropp, erinrade om jordarbetarens envisa böjning öfver 
sin åkerlapp. Som student i Uppsala ådagalade Hessler all 
den mottaglighet och arbetsförhet, som icke sällan utmärka 
personer, som i första ledet få ägna sig åt intellektuella 
sysselsättningar inom en släkt, där son efter far förut blott 
arbetat med händerna. Med ovanlig snabbhet och fram- 
gång af slutade han sina juridiska studier och förespåddes 
en lysande framtid på ämbetsmanna vägen. Men det gifter- 
mål, han kort därpå ingick med enda dottei-n till en af 
landets största jorddrottar, satte honom i besittning af stora 
egendomar. Torfvan, som ägt hans förfäders omtanka, svett 
och möda, drog också honom till sig med det fäderne- 
ärfdas kraft. Så lämnade han ämbetsrummet för arbetet 
under fri himmel och var snart en passionerad landtbrukare. 
Kedan som ung student hade han emellertid gjort sig känd 
för den hetsiga ifver, med hvilken han vid alla tillfällen 
uppträdde som den oböjliga konservatismens svurne riddare, 
och äfven härute på sin landtegendom följde han dagens 
alla litterära och politiska tvistefrågor med noggrannheten 
hos en man, hvilken anser sig utkorad att värna en god 



17 

sak. Och han fick tid att författa en hel rad af strö- 
skrifter och tidningsuppsatser, i hvilka han med lidelsefull 
och agitatorisk våldsamhet angrep de sista decenniernas 
hela förhärskande idéki-ets, hvarje modernt färgad åskåd- 
ning om stat och människa, religion och kyrka. Denna 
apologetiska verksamhet lade emellertid mer och mer be- 
slag på hans tid — och hans intresse. Han blef stor i 
norden som partigängare, och en vacker dag måste han som 
riksdagsman och partichef lämna sitt landtliga herresäte, 
hvilkets förhållande han fullkomligt lyckats ordna efter den 
idealbild af en stat, som han har inom sig, strängt patriarka- 
liskt och hierarkiskt; han hämtades från denna arkadiska 
mönsterstat i smått för att — så uttryckte sig tidningen — 
»såsom en modern Cincinnatus på forum möta radikalismens 
anstormande folktribuner» . . 

Om Otto ägt något af naturvetenskapsmannen opartisk- 
het eller blott en smula af världsbetraktarens ödmjukhet 
inför alla de olika former, i hvilka människolifvet kan kri- 
stallisera sin rikedom, skulle det hafva varit en njutning 
för hans tanke att söka sätta sig in i och lära sig förstå 
Hesslers egendomliga temperament. Hvilken klar insikt i 
denna mans väsen skulle han till exempel icke vunnit blott 
genom att studera det sätt, på hvilket den nyförvärfvade 
bildningen afsatt sig hos denna novus homo, för hvilkens 
förfäder den bokliga kunskapen varit ett oupptäckt Amerika. 
Otto hade ofta satiriserat Hesslers vana att i hvarje aldrig 
så kort artikel han skref inblanda språkets officiella ordens- 
tecken, de stora plikternas ord: religion, patriotism, moral. 
Men för Hessler voro dessa ord helt säkert icke några 
jettonger. Religionen . . . det var hans gamla mor, som med 
sin klanglösa, af åren liksom utmärglade stämma läste i 
den gamla familjebibeln med dess grofva träsnitt och dess 
klumpiga bokmärken med de gamla symbolerna för tro, 
hopp och kärlek . . . Det var landskyrkan i hans födelse- 
bygd med dess frid och svalka inom de hvita murarna, 
det stilla draget öfver ansiktena på arbetsveckans trälar, 
julisolen, som föll in och orgelmusiken, som högtidlig steg 
mot hvalfven. På samma vis med patriotismen. Patrio- 
tismen . . . det var den blågula flaggan i klar morgonluft, 
lejonet, som reste sig stolt öfver sina tre strömmar, furu- 
skogen med rimfrost och bjällerklang, rågkakan, som hängde 
i taket på menige mans stuga . . . Det var Riddarholms- 
kyrkan, sådan den nitat sig in i hans skolgossfantasi i en 

Li/vets fiender. 2 



18 

stämning af stolt allvar med de stora kungarnes namn på 
sarkofagerna, med praktklädnaden af slitna fandukar och 
vunna standar, alla minnena från de sagolika äfventyren 
på tysk botten. 

Så lefde för Hessler dessa för andra mer eller mindre 
omtvistade eller af biföreställningar grumlade ord med enkla 
och höga makters vördnadsbjudande lif. Han såg själfva 
orden för sig med stora bokstäfver, med något af den glans 
ikring sig, som de trogna sett kring hjässorna på sina heliga. 
Kanske låg det i denna egenhet hos hans fantasi, hvilken 
stod naturmänniskans närmare än teoretisk bildning van- 
ligen tillåter, i detta primitiva sammanhang mellan ord och 
bild en icke betydelselös orsak till den vördnad för alla 
dogmer, hvilken hans motståndare kallade hyckleri eller 
icke begrepo. 

Ett verkligt grepp på egendomligheterna i Hesslers 
temperament kunde Otto också hafva fått genom att strängt 
fasthålla tanken på, att han tillhörde en gammal oblandad 
bondsläkt, som länge lefvat oberörd af alla stadselement 
i sin aflägsna landsända. Det var verkligen i Hesslers 
oryggliga konservatism den förkärlek för det häfdvunna 
och stabla, det hårdnackade fasthållande vid gamla gudar 
och gammalt skick, som utmärka bonden, hvilken liksom 
sin far före honom utan längtan efter något nytt och okändt 
fi-amlefver sina dagar på en milslång areal af jordytan. Ja, 
i själfva hans polemik, i den förbittrade intolerans, med 
hvilken han bemötte alla motsatta åsikter, var något som 
karakteriserade bonden, som i ordets allra egentligaste 
mening är herre på sin täppa — det var hetsigheten, otålig- 
heten gent emot motsägelser hos en husfader, som vant sig 
vid att betrakta sig själf som försynens ställföreträdare. 

Men för Otto, som inga bemödanden gjorde för att 
sätta sig in i motståndarens karaktär, var Hessler helt 
enkelt en maktsjuk och ärelysten lycksökare, hvarken ärlig 
i motiv eller afsikter, en fiende dubbelt förhatlig genom de 
råa vädjanden han ständigt riktade till makt och våld, som 
vore de rätta skiljedomare i denna strid om åsikter. Men 
Ottos förutsättningar voro också å sin sida minst af allt 
ägnade att låta honom vinna någon sorts sympati för denna 
otyglade och våldsamma natur. 

Otto var lika genomgående patricier som Hessler var 
plebej. Familjen Imhoff hörde till dessa släkter inom det 



19 

högre borgerskapet, som hafva de gamla adelsfamiljernas 
karaktär af att vara ett litet folk för sig, med egna minnen 
och egna lynnen, med ärfda traditioner och ärfd förfining, 
och flera andliga släktdrag återfunnos också vid sidan af 
de yttre hos nästan alla, som buro detta namn. I all synner- 
het var detta fallet med en viss fin och gammaldags ironi, 
en scepticism ur den voltaireska skolan, världsklok utan att 
vara lifstrött, ett förträffligt reagensmedel, när det gällde 
att få fram grundfärgen i de mänga tvifvelaktiga bland- 
ningar, på hvilka lifvet bjuder, en hälsosam dosis fronderi 
som njöt af att loda tomheten i en fras och lyfta en flik af 
humbugens inkognito. Flera medlemmar af familjen hade 
uppträdt som satiriska skriftställare. Ottos far, gross- 
handlar Edvard Imhoff, hade vunnit ryktbarhet inom säll- 
skapslifvet just för det maliciösa leendet kring sin mun och 
den uddiga kvickheten öfver sina repliker. 

Denne Edvard Imhoff var på sin tid en bemärkt med- 
lem af Stockholms gyllene ungdom. Man såg honom icke 
sällan med en lycklig min på sitt ansikte vänta i sitt 
ekipage utanför teatern för att därifrån — efter hvad det 
berättades — föra Emilie Högqvist till hennes sanctuarium 
vid Salviigränd. På en jämförelsevis kort tid hade han 
lyckats på främmande händer placera större delen af en be- 
tydlig förmögenhet, då han blef dödligt kär i franska mini- 
sterns dotter, gifte sig och slog sig på bruksrörelse. Hans 
äktenskap blef lyckligt, men affärerna gingo upp och ner, 
till dess en kris i slutet af 1860-talet i det närmaste rui- 
nerade honom. Edvard Imhoff var då icke längre ung, men 
denna ohjälpliga motgång förmådde dock icke grumla hans 
filosofis leende sinneslugn. Han realiserade sina tillgångar 
och flyttade med sin hustru till ett för detta kaptensboställe 
uppe i bergslagen. Här installerade han sig med alla de 
spillror, som han kunnat rädda från sin släkts storhetstid 
— möbler, porslin och antikviteter från de många gods, 
som bortåt ett sekel varit i familjens ägo. Det mesta af 
detta var rococo, och det bredde sig också något af denna 
tids småtäcka och leende elegans öfver hela det gamla 
kaptensbostället, när alla dessa saker hopats från golf till 
tak därinne i de små rummen. Man kunde hallucinera toner 
från en clavecin, sirliga menuettoner af Monsigny och Boc- 
cherini, när man såg alla dessa kupiga byråar, de svängda 
sofforna med sina förgylda snirklar, fåtöljerna med ljusa 
blommor på ljus botten, när man såg ateniennernas grupper 



20 

af saxiskt porslin, där blekhylta herdar blåste flöjt och hög- 
vristade herdinnor spetsade läpparna bak solfjädern, eller 
väggarnas gravyrer efter Boucher, där allt, människor och 
natur, bosqueternas stammar ooh nymferna, som skalkades i 
den grunda skogssjön, smälte samman till en enda smeksam 
och behagsjuk linielek. Det var i detta hus Otto växt upp, 
utan stojande syskon eller lekkamrater, ensam med de båda 
gamla. Af dem lärde han den världstakt och den förbind- 
lighet, som de aldrig glömde äfven i sitt ensamma hvardags- 
lif, och i växelspråk med deras gamla artiga och passions- 
lösa röster blef hans egen stämma lågmäld och behärskad. 
Hans åtbörder blefvo få och reserverade, som ofta hos ung- 
dom, som växer upp samman med gammalt folk utan hetsig- 
het eller entusiasm. Man kunde se på det varsamma sätt, 
med hvilket han handskades med saker och ting, att hans 
händer tidigt vant sig vid att röra vid gamla och bräckliga 
föremål. 

Lyckligtvis bjöd dock det gamla kaptensbostället Otto 
äfven på ett umgänge af mer eldig och elektriserande art 
än de båda gamlas, ett umgänge, som verkligen besatt all 
ungdomens trotsighet, tillförsikt och hänförelse. Det var 
böcker — 1700-talets franska litteratur, ty bland alla andra 
minnen från detta århundrade hade Imhoff från en af famil- 
jens herrgårdar räddat ett bibliotek, omfattande upplys- 
ningstidehvarfvets alla vältaliga evangelier. Half frans- 
man som Otto var både till börd och uppfostran, lefde han 
sig redan som ung gymnasist in i dessa märkliga verk, som 
inom sina eleganta permar af läder och marokäng, på de 
fina sidorna med guldsnitt gömde så mycket allvar, så mycket 
ännu pulserande lif, så mycket lärdomar af alla slag, ädel 
vrede mot samtidens vrångheter och käckt hopp på fram- 
tiden, kritik skarp som svafvelsyra och patos väldigt som 
stormflöden; men allt ändock förfinadt, älskvärdt ända in i 
den revolutionära carm agnolen, icke förgäfves så ofta tryckt 
inom ramar af blomsterguirlander, mellan vignetter med 
kärlekssjuka gudar och gudinnor och culs-de-lampe med 
amoriner och fjärilar. Det finns många litteraturer, som 
äga mera djup och skönhet än denna, mer af middagssolens 
klara glans eller af aftonrodnadens drömmande melankoli, en 
större rikedom på kondenserad människosorg och människo- 
lycka, men det finns få med så mycken käck ungdomlighet 
öfver sin fysionomi — och det trots scepticismens gammal- 
kloka leende kring munnen och pudret, som gör lockarne 



21 

hvita som en gubbes. Ja, helt säkert finns det rent af 
ingen litteratur, som med en så manlig lust att syna allt 
i sömmarna förenat en så ungdomlig och naiv tilltro till 
sin egen generations kraft och sitt århundrades framsteg. 
Det breder sig öfver dessa verk en stämning, som man trots 
ögonblickets vedervärdigheter ständigt hade orsak att ropa 
halleluja, som det rent af blott fattades några dagsresor, 
innan mänskligheten nådde själfva portalen till det tusen- 
åriga rike, där fullkomlighetens sol aldrig gick ner, och 
»dygd» och »fördragsamhet» sammanbundo jordens bebyg- 
gare till en enda samdräktig syskonkedja . . . Läser man 
denna litteratur, när man själf är ung och mottaglig, smittas 
man ovillkorligen af denna klippfasta optimism, och hur 
ofta lifvet än sedermera gifver en klara papper på, att 
allt här i världen har gått och fortfarande går snedt och 
vindt, till fromma för våldet och till glädje för humbugen, 
bevarar man alltjämt inom sig en ungdomlig lust att pro- 
testera mot det som är dumt och orättfärdigt och en ung- 
domlig illusion af betydelsen af hvar enskild frihetsmans 
anspråkslösa dagsverke. 

Dessa dubbla ungdomsintryck — af gammaldags för- 
fining och revolutionär entusiasm — hade utöfvat ett grund- 
läggande inflytande på Ottos karaktär. Oppositionsmannens 
glöd och fanatism parade sig på ett egendomligt vis med 
världsmannens sym- och antipatier, och med denna egen- 
domliga hopsättning af hans väsen var det lätt förklarligt, 
att en person som Hessler skulle vara honom djupt förhat- 
lig. Hvilken bjärtare motbild kunde också tänkas till hans 
eget förfinade och komplicerade jag än denna våldsamma 
uppkomling, som försvarade sin codex intill dess lumpnaste 
skolier förbittradt, hänsynslöst, med ett stenregn af otidig- 
heter, ja, med öfverhufvud taget hvarje än aldrig så ofin 
projektil, som han hittade på sin väg. 

Otto hade ändtligen slutat den svassande biografi, tid- 
ningen meddelade öfver Hessler. Mot hans vilja började 
hans tanke interfoliera den lästa lefnadsteckningen med alla 
de mer eller mindre absurda anekdoter, som i de radikala 
kretsarna gingo på den förhatade motståndarens konto. Det 
var en hel sådd af giftiga smådi^ag, som på kaféer och gator 
berättades om Hesslers privatlif, om hans ungdomsäfventyr, 
husliga förhållanden o. s. v. Otto blygdes öfver, att han 
ens lyssnat till detta prat, hopväfdt af rykten och miss- 
tydanden, och icke dess mindre iakttog han, att han dock 



22 

erfor en viss skadeglädje öfver detta förtal, som nersölade 
fienden. Det kom ett bittert svårmod öfver honom, där 
han i ensamheten satt och rannsakade sig själf. Hvad 
den förgrofvade, förråade denna partianda, som mer och 
mer ryckt honom och hans meningsfränder in i sin hvirfvel- 
gång! Hvad allt på dessa sista år åldrats, dammats ner och 
blifvit grått och tungt! Med en suck öfver tidernas för- 
ändring började Otto drömma sig tillbaka till lyckligare 
dagar, till sin och sina vänners första verksamhetstid som 
unga litteratörer i Stockholm. 

Mot det vintertöcken, som nu bredt sig rått och skumt 
öfver deras lif, tedde sig dessa år, 18S0-talets första^ i ett 
enda skimmer af sol, mot en bakgrund af himmel, ständigt 
blå. Men så hade det också varit en strålande dag i vår- 
brytningen, den dag, som för Otto inledde dessa år, dagen 
då han sade Uppsala sitt sista farväl och reste ner till 
Stockholm för att blifva skriftställare. Hur väl mindes han 
icke, hvad det hade känts sällsamt att lämna studiernas 
stilla vattendrag och styra sin farkost ut på det riktiga 
hafvet, ut på djupet, där lifsböljorna brottades, passionernas 
stormbya,r blåste sitt saltskum mot ens kind, och horisont 
öppnade sig bak horisont för ögat, den ena ljusare än den 
andra. Där han satt i kupén, som förde honom bort från 
de händelselösa dagarna och de stilla drömmarna, väx- 
lade oro, trots och förhoppning i hans själ. Men när han 
steg af vid centralstationen, bar han hufvudet upprätt. 
Hans mun log som en segervinnares, som visste han med 
sig, att han skulle lägga för sina fötter hela den stora 
hufvudstaden, hvilken för lionom som oberest landtbo frestade 
med det okändas alla lockelser af glans och rikedom. Och 
där låg också aprils ljusa Stockholm med snösmältning på 
gatorna och islossningsbuller öfver vattnen, med solglittret 
genom fukten som ett leende genom tårar, låg där och lät 
sig godvilligt tagas i besittning af hans ungdomliga fantasi. 
Otto tröttnade icke att ströfva från tull till tull, att 
insupa de olika stadsdelarnas skiftande stämning och lära 
känna kvarterens olika utseenden i skymning och i sol- 
uppgång. Gatan fångade hans inbillning med en nästan 
magisk kraft. Dess aldrig sinande omsättning af människor 
och händelser eggade hans tankar och fyllde hans bröst 
med ett tummel af oväntade känslor. Vagm-asslet, stegen, 
rösterna, allt framhäfde hans innerstas melodi som ett bru- 
sande ackompanjemang framhäfver sångstämman. Han lät 



23 

sig i timmar drifvas kring stråkvägarna af hvarje äfven- 
tyr, som vinkade från ett par leende flickögon eller en blond, 
hängande fläta. 

Med allt detta följde ungdomsårens lyckliga kamratlif, 
deras osjälfviska gemensamhet i sträfvanden och förhopp- 
ningar, deras unga drömmar och glada öfvermod. Blott 
Otto hade gifvit ut sin första bok — en liten samling 
karakteristiker öfver samtidens ledande politiska person- 
ligheter — strax märkte han med en blandning af häpnad 
och glädje, att han i den obekanta staden hade en hel 
krets af okända vänner, som gästvänligt öppnade för honom 
sitt kamratskap och sin förtrolighet. Det var tidnings- 
män, författare, artister med vers och prosa, färg eller toner, 
men alla med något, som slog Otto såsom befryndadt med 
hans eget jag. Alla använde de ord, som ofta kommo 
honom själf på läppen, och synpunkter, som föresväfvade 
honom själf i ensamma stunder af tänkande och grubbel. 
De rörde sig i olika tempon, dessa lynnen, men det var 
dock något samstämdt öfver dem, som gjorde det förunder- 
ligt Ijuft att sitta långa aftnar samman och drömma högt 
och oförbehållsamt inför hvarandra. Man hörde samman 
utan några frimurarlöften eller någon organisation, hörde 
samman helt enkelt, därför att man allesammans voro unga 
och hade ett nytt surr af tankar i hufvudet och en ny rytm 
öfver puls och blod än de gamla. 

Något nytt! Ja, i det ordet fanns kanske nyckeln till 
hela den lycka, som spred sitt solljus öfver dessa år. Lifvet 
bjöd på så mycket nytt, beständigt på nytt. Nya ansikten 
och nya erfarenheter. Nya voro lidelserna, som vaknade i 
ens barm, och ny och obrusten den ungdomens slöja af 
illusion, som lät dem som barn fröjdas åt kvinnans löftes- 
ord och majkvällens perspektiv. Nya tänkare läste man, 
som timrade för ögonen hela världsbyggnader af ny och 
dristig resning. Nya vers och toner gåfvo intryck, rusande 
och oanade som doften af sällsynta kryddor och exotisk 
frukt. I långa drag drack man ur dessa de nya idéernas 
och de ofläckade skönheternas bägare. Hvem var icke i de 
dagarna med om att se arbetstimmarna flyga förbi som 
minuter, att glömma världen, som larmade utanför, och sin 
egen lilla värld af vanda önskningar och behof, medan man 
satt försjunken i sin läsning, och en ström af idéer steg 
het till hjärnan från den volym af Spencer, Renan eller 
Taine, som låg uppslagen på skrifbordet. Hvem var icke 



24 

med om att med ett förtrytsamt ögonkast se morgonljuset 
plötsligt falla in i lampskenet och med sin ovälkomna på- 
minnelse återkalla fantasien från den färd på solstrimmor 
och tonböljor, som den under nattimmarna företagit med 
Swinburnes vingade lyrik. När decemberdagen var rå med 
blygrå luft och mulen vinterhimmel, då kunde man samlas 
i en atelier och med ett glas vin i handen lyssna på målarne, 
som talade om konst, gammal och ny, om Rembrandt och 
Millet, iill dess ens egna ögon drömde om alla dessa dukar, 
på hvilka fantasien hade gjutit sin mest underbara mång- 
fald af fröjd och sorg eller verkligheten aflockats de lön- 
ligaste beståndsdelarna af sin skönhet. Ett par gravyrer 
efter »Nattvakten» eller »Angelus» — mot den första be- 
kantskapen med dem kunde icke ens en svensk vinter- 
melankoli stå bi, och ens hjärtan grepos af vördnad för 
detta äkta och oförgängliga i konsten, som evigt föryngrar 
och lyckliggör. 

Men mäktigast var dock stämningen kring den unge 
kompositörens piano. Ur partituret af Wagner steg en hel 
värld af längtan och mystik. Med ett tag flyttades man 
tillbaka till den stora hänförelsens och den stora fördömel- 
sens tid, den tid, då hatet var blodigare och barmhärtig- 
heten oändligare, dygden mer öfversvinneligt hvit och synden 
mer hemlighetsfullt syndig än eljes. Ty i medeltiden, där 
rasade genom allt, från människotanken till stoftgrandet, 
den stora kamp mellan det goda och det onda, som upp- 
rörde världen från det ena himmelsstrecket till det andi-a. 
Gud Fader och Djäfvulen kämpade om hvar enskild människo- 
själ så väl som om hela det skapade alltet. Gud Fader 
förde murarslefven och lödde sten vid sten ända upp till 
korsblomman i sin Helighets prisorum, han räckte oss gissel 
och radband för att späka kött och tanke till den förkrossei- 
sens sällhet, som är nåden. Men Djäfvulen skapade dans och 
lustig visa, klädebonadens prakt och dryckesgillets skratt 
öfver kastad tärning, han tände törsten i vår gom och be- 
gäret i vårt kött för att förgöra oss med hvar klunk ur 
bägaren och hvar kyss på kvinnans läppar. När Gud Fader 
ledde korsbärarens fot på tistelvägen till Jesu graf, drog 
Djäfvulen regeln från berget Horsel, ur hvars purpurgrotta 
fru Venus sträckte sitt nakna famntag från bädd af ros 
och vallmo ... Så gaf Wagners musik medeltiden med all 
dess trolska brygd af andakt, ruelse och vällust. 



25 

Men det fanns därjämte något helt annat i denna musik, 
en helt modern känslogång, all denna halfklara längtan, allt 
detta obestämbara svårmod, som en nutidsmäimiska omed- 
vetet erfar tusen gånger i sitt lif, vid åsynen af en stjärn- 
strödd himmels oändlighet, vid mottagandet af ett bref från 
fjärran länder, som man icke sett, men i hvilka kanske just 
lyckan väntade en, ja, till och med vid det dagliga, för- 
strödda betraktandet af fickuret, som berättar oss, hur fort 
och hur innehållstomt de gå, vårt lifs njuggt tillmätta tim- 
mar. Det är smärtan öfver dagarnas, årens grå enformig- 
het, längtan efter något förmer än den karga kost, hvardags- 
lifvet bjuder på, längtan att känna lifvet rikt, och icke som 
dagligdags i futtiga homöopatiska doser. 

Allt detta smälte samman i Wagners musik till något 
ojämförligt. Att höra den var som att förstummas inför 
en lycka, för stor för människobröst att bära. Att med 
Parcifal nå upp till Montsalvat var Ijuft och farligt på en 
gång som bekantskapen med den idéernas rena och förtun- 
nade lifsluft måste vara, om hvilken stora tänkare drömt. 

På detta vis lefde sig Otto, ehuru själf upptagen af 
mer fackvetenskapHga studier, in i dessa artisters före- 
ställningsvärld. Han var med på vinterförmiddagarna, när 
man satt länge på kaféerna vid ölsejdeln eller absintglaset 
— det sista såg så franskt och fördärfvadt ut — och på 
eftermiddagarna, när man dref genom staden med händerna 
i fickorna, och skymningen ikring gjorde sällskapet meddel- 
sammare än vanligt. Det var i dessa timmar, som oskrifna 
dramer diskuterades och scener och repliker hallucinerade 
för ens ögon i djärfva, fantastiska konturer; kompositören 
gnolade ett tema i sin nya suite, målaren gjorde ogenerad 
af kringsittande eller förbigående en hel pantomim med hän- 
derna för att klargöra idén till en ny tafla. Och man lyss- 
nade till dessa planer i kärlek och respekt, därför att man 
kände skälfva genom dem alla en lifsuppfattning, som var 
dyrbar för en själf, en känsla, som äfven inom ens eget 
jag anslog en intim och darrande sträng. 

Men gladast tecknade sig dock detta kamratskap, när 
man en kväll slog sig samman till ett symposion och mellan 
dussinet och tjoget till antalet samlades i festvåningen i 
någon af restauranterna. Det var redan i trapporna ett 
jubel öfver att råkas, och vinterkylan, som låg skarp öfver 
gatorna, ökade behaget af att träda in i en festligt smyckad 
matsal med ljus i kandelabrar^ blommor framför kuverten 



26 

och vin, hvilkets purpur och guld glödde i karafferna. När 
så bourgognen löst tungbanden, kastade man sig hufvudstupa 
in på den sista litterära eller konstnärliga tilldragelsen. Och 
man njöt af att få tala om konst ibland idel invigda, njöt 
med människans outrotliga lust att bilda skrå af att få 
diskutera alla de handtverkets hemligheter, som borgarne 
icke förstodo, och herrar kritici icke kunde lära sig ur 
Brockhaus, att fritt få entusiasmera sig öfver en gul fläck 
mot en röd fond, öfver en ovanlig versrad eller ett adjektiv, 
som koncentrerade en stämning. Man hade sin egen slang, 
mesopotamisk för de profana, men full af glada minnen 
och anspelningar för de invigda, med ordsammanställningar, 
toklustiga som maskeradupptåg. En grammatiker kunde 
få slag, om han hört dem, och dock föllo de så pikanta 
på artisternas läppar, pikanta som dessa kvintgångar^ för- 
bjudna af den ortodoxa harmoniläran. Med vinflaskorna, 
som tömdes, blef samtalet allt mer bullersamt. Alla skrat- 
tade och pratade hvarandra i mun. Paradoxer och galna 
omdömen foro som piskade snurror öfver bordet. Så blef 
stämningen hög och måste resulteras i musik. Komposi- 
tören sköts till pianot. Med en min af motvilja betraktade 
han de nötta och nerfläckade tangenterna. Pianot var ett 
af dessa prostituerade instrument, som offentliga lokaler 
bjuda på, förnedrade af baltillställningarnas dansmusik och 
svensexornas slagdängor från gathörnen och varietén, men 
kompositören fick dock fram all dess återstod af klang och 
ungdom, när han slog an första tonerna af Schumanns 
Karna val. 

Först när det ljusnade, troppade man af. Men när 
sällskapet kom ut från stimmet, tobaksröken och gaslågorna, 
ut till den slumrande stillheten i gryningstimmens fina, pärl- 
grå ljus, förstummades plötsligt alle man. Gatorna löpte 
så långt blickarna nådde tomma och döda utan ett fotsteg 
eller ett vagnshjul, som bullrade. Alla de tillskjutna luc- 
korna och nerfällda gardinerna gåfvo husen ett uttryck af 
dvala. Nattdimmorna böljade sakta undan för morgon- 
vinden, och några träd tecknade sitt rimfrostiga grenverk 
mot den bleka himmelen som stängelknippen af hvit korall. 
Tystnaden var så skör, att snöns knarrande under sulan 
skar örat som ett missljud. Det var timmen, då drömmar- 
nas genier uppsöka människornas läger. Man gick i en 
drömd stad och drömde själf ungdomligt, ömt och klock- 
rent . . . 



27 

Så tedde sig dessa år, så rika på hopp och ungdom. 
Helt visst, det var fullt upp af hån och motstånd, men hvad 
kunde det göra? Ens dag skulle i alla fall snart randas. 
Det gamla var så gammalt, att dödsklockan snart måste 
ljuda öfver dess sotsäng, och då var ens egen tid tron- 
arfvingen, som blott väntade på det gamla utropet: konungen 
är död, lefve konungen! för att stiga fram, sätta kronan på 
hjässan och i sin tui' triumfera öfver bolackarne. 

Ja, så hade det varit. Otto drog en lång, djup suck, 
där han i ensamheten satt och synade sina minnen. Så 
hade det varit, men hur var icke nu allt förändradt och för- 
därfvadt, och hur föga hade verkligheten gifvit uppfyllelse 
åt hvad man drömt om och hoppats under dessa gångna 
dagar. Den konstens, tankens, känslans emancipation, som 
var den unga kretsens gemensamma förutsättning, utan att 
något meningsbyte därom behöfts, stod nu i hårdare bann än 
kanske på en mansålder, den gamla kamratkretsen var själf 
splittrad och förintad. Många hade dragit sig bort till 
någon undangömd vrå för att få odla sin kål i fred, uttröt- 
tade på att under massans applåder bli smädade af livar 
tanklös gycklare och ryckande på axlarna åt dessa års unga 
hopp och unga vrede. Andra stodo som Otto kvar i dags- 
striderna, men nertryckta af den sorgmodiga känslan af att 
vara en handfull utposter, dömda att offras upp. Med möda 
värnade man sitt lilla öde mot fiendernas mäktiga lock out. 
När man samlades, hade man blott bitterheten att göra 
sig skadelös med, detta vanmaktens och de förföljda mino- 
riteternas vanliga vapen, som är så tväeggadt — ty det 
sårar lika mycket den som för det och den som träffas 
däraf. Men det var också bittert att just vid ingången af 
sin mannaålder mötas af en reaktion, som ej skulle låta en 
se förverkligadt något af det, som ens ungdom gjort dyr- 
bart för ens hjärta, att kanske behöfva använda all sin 
mannakraft för att hindra dunkelmännerna att återförvärfva 
den terräng, som redan vunnits under kamp och ansträng- 
ning af ens fäder. 

Så räsonerade den öfverspände och ohjälplige drömmare, 
som lydde namnet Otto Imhoff, i det han åter kastade ett 
hatfullt ögonkast på Hesslers porträtt framför sig. Ja, 
Hessler, han kunde triumfera — han hade sett sin sådd 
mogna. Hur hade han icke hetsat fördomarnas stora koppel 
emot de unga och talat om ungdomens fördärfvare, maro- 
dörer, herostratiska ryktbarheter ända till dess borgarne 



28 

förskräckta foro ujjp ur matsmältningsprocessen framför 
eftermiddagsbrasan och utan vidare proskriberade den ene 
efter den andre af de farliga männen med sin ostracism. 

Men Hesslers porträtt stiiTade ännu stelt och oförson- 
ligt på Otto. Den unge drömmarens hufvud böjdes trött 
och tungt under intrycket af den våldsamma motståndarens 
öfvermäktiga kraft. 



m. 



Vid ingen tidpunkt af året gifver en promenad genom 
Stockholm en sådan stämning af tungsinthet som i höst- 
flyttningen. Det hvilar en oemotståndlig melankoli öfver 
himmelens regnmoln, den däfna oktoberluften och dimman, 
som höljer de fuktdrypande husväggarna med sin hvitgrå 
väf. Hela staden vimlar af människor med bekymrade anlets- 
drag och hemlösa miner, af tjänstflickor, som till nya mat- 
mödrar öfverflytta sin klumpiga byrå och sin glädjetomma 
existens, af landtfolk, som strömmat till från bygderna 
för att söka tjänst och nu bärande på sin lätta packning 
irra kring gatorna med ett på en gång nyfiket och bort- 
kommet uttryck öfver dragen. Länge stanna de i gathörnen: 
flickor med svarta sidendukar öfver lingula hårtottar och 
drängar med kasketter på runda hufvuden, stanna där be- 
klämda och undersamma inför denna aldrig slutande labyrint 
af vägar. Framför de öfverlupna kommissionskontoren, där 
de i regnet stå och vänta på sitt öde, äro stadens för- 
troendemän dem till mötes, värfvaren och värdinnan, som 
hyr ut enskilda rum. 

Öfverallt varsnar man flyttsaker. De fylla porthvalfven, 
slängas vårdslöst upp i vagnarna med de höga sidoräckena 
och köras långsamt bort genom dimman. Det är de rika 
salongernas utsökta lyx, stickande fram genom inpacknin- 
gen, med bräckliga former och ömtålig färg, och det käns 
plågsamt att se all denna förnäma elegans af siden och för- 
gyllning ute på den smutsiga gatan i oktoberdagens grå 
luft, plågsamt som att möta i tiggarlunor och vanställd af 



29 

nödens skabb den förfinade ättlingen af en gammal släkt. 
Det är vidare alla dessa ärfda familjeinventarier, som mer 
än andra möbler samla kring sig minnen af ett hem, 
åldriga länstolar och skåp, som i decennier stått och gonat 
sig i samma vinkel af ett rum. Ens öga ömmar för dem, 
där de släpas iki'ing på gatorna, som för gamla människor, 
hvilka tvingats lämna den lugna spiselvrån, deras ålderdoms 
sista kärlek. Det är slutligen, öfverallt hvart man tittar, 
dessa massor af uttjänta husgeråd, af luggslitet och lem- 
lästadt bohag, som midt i dagsljuset utbreda den nöd och 
armod, som hemmen eljes dölja inom sina väggar. 

Otto och Annie vandrade i middagsstunden en dylik 
flyttningsdag genom gatorna. All denna oro och rubbning, 
all denna fattigdom, oblygt blottad för hvar förbigående, 
fyllde deras bröst med missmod. Det var därför nästan 
med välbehag, som de lämnade de folkrika farlederna med 
deras oundslippeliga scener af äflan och bekymmer och 
trädde in i den tysta Humlegården. Den gamla parken låg 
där dufven i den tunga dimman, oberörd af allt flyttnings- 
buller rundt omkring. Därinne i stillheten under kronorna, 
i ensamheten mellan de gamla stammarna dämpades den 
bittra känsla af att lifvet ingen ro och ingen varaktig stad 
ägde, som detta flyttningslarm väckt till lif i de båda 
ungas hjärtan. Den dämpades till en sorgsenhet af mildare 
art, en blid smärta nästan Ijuf att bära, när man var två. 
Länge och väl gingo Annie och Otto härinne i de disiga 
alléernas värme och talade stilla samman om lifvets många 
trista och oundvikliga ting: om pannor, som fåras, och hår, 
som grånar, om ord och smekningar, som skola förgätas 
och förgå, om än människan fyller dem med all sin varelses 
rikedom. Och de undrade, hvarför dagarna skulle rinna 
bort som sand genom ens fingrar, hvarför hvart flyktigt och 
soligt »nu» så fort skulle skymmas af ett grått »i morgon», 
hvarför allt skulle söndras, och kärleken själf skiljas ät så 
bittert. Men vemodet öfver deras stämmor var icke tungt, 
utan blidt och resigneradt, liknande en kyss växlad genom 
tårar. Ah, än skulle det dröja länge, innan ålderdomen 
klappade på deras dörr, många, långa år med ömsesidig 
morgonhälsning och ömsesidigt »god natt», innan blick för- 
gäfves måste leta efter blick. 

Så tänkte de, och själfva luften därinne i parken inbjöd 
till att gå och klema med sin smärta. Den var tung af 
blidt kvalm från våt sand och blad i förmultning, och 



30 

dimman flöt mot kinden, ljum som vattenångan från ett bad. 
Det rådde därinne bland träden liksom en paus i höstens 
stora förödelseverk. Helt visst, allt det förfärliga skulle 
komma, regnet, som piskade, snö, is och den stora döden. 
Naturen skulle snart ligga där vanmäktig, en förstelnad Niobe, 
som i stum förtviflan ser all sin stolthet dö för vinterns 
pilar. Men ännu fanns en illusion af lif, ännu buro grenarna 
löf med hektisk rodnad och bernstensfärgad glans, ännu 
lyfte sig från den vissnande växtligheten en doft stark som 
sötman af öfvermogen frukt. 

»Kanske vi nu filosoferat nog öfver denna världens 
fåfänglighet och kunde komma på gladare tankar däruppe?» 
sade Annie och pekade småleende med sin paraply upp mot 
Ottos fönsterlufter, som lägo midt emot dem i ett af Sture- 
gatans höga hus. Otto nickade j åkande. Slutna mot hvar- 
andra gingo de båda unga öfver gatan och skulle just stiga 
in i huset, då Otto grep tag i Annies arm och häftigt ryg- 
gade tillbaka. Samtidigt trädde en högrest man raskt ur 
portöppningen och aflägsnade sig utan att fixera dem. 

»Hvad i alla dar är det åt dig?» började Annie och 
betraktade häpet sin fästmans ansikte, som med ens blifvit 
mycket blekt. 

»Vet du, hvem det var?» frågade Otto kort. 

»Nej! Hvarför skulle jag veta det?» 

»Hessler, Bernt Hessler!» 

»Såå! Nå det var roligt att en gång få se själfva ärke- 
fienden. » 

Otto skakade på hufvudet åt hennes skämtsamma ton. 

»Tycker du inte han ser obehaglig ut?» frågade han 
med allvarsam stämma. »Jag känner mig alltid illa till 
mods, när jag möter honom. Sådana ögon, en riktig för- 
brytarblick!» 

»Vet du, det tyckte jag inte. Tvärtom, han hade 
snarare en melankolisk blick, något tungsint öfver ögonen, 
som jag icke sällan iakttagit hos mycket starka naturer, 
hvilka världen icke vill tillerkänna den rättighet, vi andra 
ha — att visa oss svaga och beklaga oss.» 

»Nej! Stämmer det gamla talet om onda ögon in på 
någon, skulle det då vara på honom . . . Men hvad vill han 
i huset, där jag bor?» 

Annie betraktade ännu en gång helt förbluffad Ottos 
allvarliga ansikte och brast så ut i ett klingande och smitt- 
samt skratt. 



31 

»Logerar du i alla fem våningarna?» och, tillfogade 
hon muntert, »var du glad, att du tycker att Hessler ser 
ut som en bandit. Ty skulle det inte en smula afväpna 
ert stora, sköna hat, som ni kallar det, om han såg riktigt 
sympatisk ut, som någon hjärtegod gammal onkel?» 

»Ack, Annie, om vi kunde se på människor som ni 
kvinnor, och inte alltid tvärt igenom de eviga programmen 
och tidningsartiklarna. » 

Så gingo Otto och Annie tysta uppför trapporna. — 

På aftonen samma grå flyttningsdag vandrade Otto 
ensam nedåt staden för att på ett kafé sammanträffa med 
ett par vänner. Ottos vänkrets, som varit ovanligt vid, 
hade på det sista året mer och mer dragits ihop och för- 
minskats. Hans förlofning hade först och främst upplöst 
alla dessa flyktiga förbindelser, som en man håller vid lif 
utan egentlig entusiasm eller tillfredsställelse, blott i den 
oldara rädsla, som alltid genombäfvar den ensammas bröst, 
rädslan för att en vacker dag stå isolerad, utan att man 
har någon att vänta en nick och ett godt ord af, när tom- 
heten i ens kammare drifvit en ut på vandring genom 
kaféerna, på jakt efter ett sällskap att döda tiden med. 
Af Ottos närmaste vänner hade många som flyttfåglar 
rymt hemifrån till gladare länder, andra hade satt foten 
under eget bord och gingo nu så upp i sin nya värdighet 
som hus- och familjefäder, att de knappast hade annat än 
beskrifningen på sin egen lycka att bjuda på, när någon 
mindre väl utrustad kamrat närmade sig dem med sin 
stumma bön om deltagande för sitt ensamma lif och sina 
ensamma planer. Men med två af sina gamla vänner höll 
Otto obrottsligt ihop och bildade med dem en trio, hvars 
samklang icke lidit något af bräck af åren. De brukade 
råkas en afton i veckan — ena gången tankspridda, trötta, 
hvar och en med sin tidning i handen, nöjda att sitta tysta 
och läsa kring samma bord, en annan gång uppspelta och 
meddelsamma, förlängande sitt samtal under växande mun- 
terhet till långt in på småtimmarna. De kände hvarandra 
in och ut och hade dock alltid samma glädje öfver att 
råkas — det var som en ersättning för alla de falska eller 
innehållstomma blickar och försäkringar, som de mottogo 
under arbetsveckans färdsel, detta sammanträffande med 
trofasta ögon och händer, som man ville trycka fast och 
länge. 

Det var också till dem som Otto nu vandrade af, och 



32 

i kvällskylan tänkte han med välbehag på kaféets varma 
vrå och välkomsthälsningarna, som väntade. Och där han 
gick, såg han sina två trogna stallbröder för sig, som de 
plägade taga sig ut i stamkundsvrån. Arvid Hjort hade 
slagit sig ner i soffhörnet med sin cigarrett i spetsig vinkel 
mot mungipan. Ottos fantasi urskilde hans långa, litet 
sneda öfverkropp, det fågellika ansiktet med sina skarpa och 
trotsiga drag, det spotska leendet kring munnen och blicken, 
som sammandrogs till ett spefullt kisande, när han repli- 
kerade. Hjort var en ung nervläkare, som nyss slagit sig 
ner i Stockholm, men ännu hvarken förvärfvat namn eller 
praktik. Också brukade han i mulna stunder tala om att 
utvandra till Södra Amerika och helst till någon af denna 
kontinents barbariska stater, där människan icke förföljdes 
af den despotiska europeiska etiketten. I själfva verket 
hörde Hjort också till dessa mäimiskor, som icke kunna 
pressa in sig i sällskapslifvet utan att komma på tvären 
mot rådande regler och konvenansbud. Han hörde till de 
människor, som signalera misstag, hvilka vilja passera 
oanmärkta, och utsätta andras felgrepp för en sarkastisk, 
en smula katedermässig kritik, till dem, som aldrig lägga 
något i, när någon räcker fram håfven, eller protestera, 
när någon anklagar sig själf i ändamål att bli motsagd — 
goda och dåliga vanor från kretsar, där man diskuterar 
mycket, där hyckleriet demaskeras, men sanningskärleken 
också får en bismak af rättshafveri. Att diskutera var 
också Hjorts hufvudförnöjelse, och han älskade teorier för 
deras egen skull, i synnerhet om de voro ultra och fantastiska. 
Af en helt annan sorts lera var mannen midt emot 
honom danad, Olof Waern, Ottos knäkamrat och äldsta vän. 
Det var en nordisk vikingagestalt, bred öfver skuldrorna 
med en allt igenom bastant kroppshydda. Hans hufvud 
bar en man af guldgult hår, och hans anletes hull, som 
skvallrade om hög diet och långa siestor med tobakspipan 
i mun, infattades af ett yfvigt gult helskägg. Han skulle 
blott med sin knubbiga hand lyfta en jättesejdel, öfver- 
skummande af porterfradga, för att med sin figurs leende 
flegma blifva den bäst tänkbara personifikationen af en öl- 
stuga, där samtalet alltid gick gemytligt och mumman sjöd 
i de fyllda fastagen. Wsern var tulltjänsteman, men hans 
egentliga lifsintresse var politiken i all dess vidd och ut- 
sträckning. Han hade granskat hjärtan och njurar på alla 
de politiska personligheter, hvilkas namn genljödo öfver 



33 

Europa, och visste till punkt och pricka hvad do gingo för. 
Spanska cortez och den bulgariska sobranjan hade lika litet 
några hemligheter för honom som kulturparlamenten. Han 
fröjdades och led med det radikala partiets öden öfver hela 
världskartan, men lifligast intresse ägnade han dock, som 
billigt var, partimanövrerna hemma, och aldrig var han mer 
i sitt element, än när han genom en plötslig partichoc tog 
lofven vid ett val eller öfverrumplade någon fredlig och 
oberedd stämma. För öfrigt var han hjärtegodheten och 
välviljan själf, ett af dessa stora, älskvärda barn, i hvilkas 
sällskap ens eget skratt blir hjärtligare och ens lynne lättare 
än eljest, meddelande till höger och vänster något af ett 
varmt hems belåtenhet. 

Precis som Otto föreställt sig de båda vännerna, fann 
han dem strax därpå i deras vanliga hörn af kaféet. Whisky- 
flaskan stod framför dem, och de refvo sockerbitar mot 
citron, kännande sig milshögt öfverlägsna den stora obildade 
massan, som använder citronskifvor i sin toddy utan att 
förstå, att denna frukts mest karakteristiska smak finnes i 
skalet. Otto slog sig ner, bryggde sitt fluidim, och så drack 
man h varandra till med en kort blick öfver glasen, som sade 
så mycket som, att allt var i sin rätta ordning, precis som 
sist och härnäst, samt att saker och ting nog voro trista i 
allmänhet och i synnerhet, men att det ändock var någon 
vån, så länge man kunde sitta samman vid ett rykande glas 
whisky. Och den varma drycken med sin vidbrända smak 
gaf en hemtrefiig illusion af, att man satt och drömde 
framför julbrasan i en öppen kakelugnshärd och kände ångan 
från sprakande ekknubbar slå mot sitt ansikte. 

Samtalet uttömde hastigt dagens nyhetsförråd, och sedan 
lirkade hvar och en samspråket i riktning mot sin egen 
persons tycken och förkärlek. Hjort talade om Krapotkin, 
Waern om en toryseger i England, och han drog sitt långa 
skägg och sökte se politiskt dyster ut, utan att dock nämn- 
värdt lyckas förmörka sin humoristiska Gambrinusfysionomi. 
Så beskref Hjort några sjukbesök han gjort i arbetarkvar- 
teren vid Liljeholmen. 

»Ja», slutade han, »vore jag romanförfattare, skulle 
jag taga till ämne ett sådant där stort bolagshus' historia, 
skildra det allt från det byggdes, hyresgästerna, som bo i 
fukten och armodet i de grå rummen och slutligen barnen, 
som växa upp därinne, skjutande upp på gården som ogräs 
för att sluta som förstärkningssiffror i vår statistiks dystraste 

Lifvets fiender. 3 



34 

kolumner. Det blef en nyttig bok, en sida af Stockholms 
sociala lif, mer lärorik än all privatsentimentalitet, som 
bjuds i böckerna här hemma, eller hur, Otto?» 

»Det kan vara», svarade Otto, »och dock om jag vore 
författare, hvad jag litet skulle bry mig om dylikt. Jag 
skulle hålla mig just till det dukailar privatsentimentalitet . . . 
Eller rättare hvart människolifs två stora knutpunkter skulle 
jag skrifva om och aldrig tröttna att skildra kärleken och 
döden. Jag skulle tala om kärleken så länge jag kunde, 
om dess ofattliga rikedom, dess outgrundliga blandning, där 
gemensamt jubel sjuder som vinskum och gemensam smärta 
bildar bottensats . . . Och blefve jag riktigt gammal eller 
olycklig, skulle jag tala om döden, om den slutliga smärtan 
och den slutliga trösten för oss alla . . . G-enien med den 
lyfta och genien med den sänkta facklan . . . hvad kan dikten 
utom dem bjuda på annat än en grå prosa?» 

Inom Ottos bröst fortfor sålunda den känslosträng att 
vibrera, som kommit i dallring under hans och Annies 
vandring genom flyttningsdagens melankoliska Stockholm. 
På samma vis talade äfven de andra denna kväll om saker, 
som lågo dem om hjärtat, utan att strängt höra på grannen. 
Och det var kanske också ett af de största behagen med 
denna trio, att samspelet gick lika väl ihop, äfven de dagar 
de exekverande försjönko i sina egna drömmar och blott 
lyssnade till tonerna från sina egna instrument. 

Senare på aftonen besökte Wilhelm Sivers dem. Så 
snart de tre vännerna sågo hans högväxta dandygestalt, 
insvept i den engelska ulstern, träda in på kaféet, sprutto 
de till i denna spänning öfver hvad som stod på färde, som 
alltid de unga inom dessa kretsar plägade erfara, när han 
nalkades. Sivers var nämligen allas deras höfding, han var 
en af dessa män, på hvilkens skuldror en generation lagt 
hela bördan af sitt hopp och sina bekymmer, och under 
hvilkens diktatur den frivilligt böjer sina stridiga viljor. 
Han var ledaren, den blifvande segerherren, i hvilkens hand 
redan alla trådar af partiets agitation löpte samman, det 
synliga eller osynliga drifhjulet för hvarje slag för den goda 
saken. I hans namn samlades som i en brännpunkt all den 
eld, som lågade öfver hundrades stridslystna och otåliga 
önskningar. Själf var han också medveten härom och gick 
upp i sin ställning som partichef. Hela lifvet gestaltade 
sig för honom som en strid af två partier, som kämpade 
om makten, och af världens oändlighet låg allt dödt och 



35 

oförstådt för hans öga utom den snäfva terräng, som be- 
rördes af denna fejd. Människorna hade i och för sig icke 
mer intresse för honom än schackpjeser, som först fingo 
värde, när kampen stod om de gula och bruna fälten. 
Hans tanke, som dagen om rufvade öfver denna jättematch 
med sina tusen drag, betraktade människosorg och människo- 
lycka kallblodigt och abstrakt, som räknemästaren bok- 
stäfverna och siffrorna i en ekvation, hvilka blott hafva 
värde som medel att lösa ett problem. 

Sivers var en lång, smärt man med något engelskt både 
öfver sitt utseende och sin klädsel. Han hade ett markeradt, 
glatt ansikte, slätkammadt svart hår och korta svarta 
whiskers — öfver hela fysionomien låg något af en anglo- 
saxisk sektledares fasta och beräknande energi. Ögonen 
voro stora, svarta, med en sällsam, kall blick. Förgäfves 
letade man i dessa pupiller efter en återspegling af ens egen 
sorg eller glädje eller af intresse för det afhandlade ämnet. 
Men blicken var heller icke den isande själfviskhetens. Den 
blott gled undan, liksom gled förbi det närvarande och 
fixerade osynliga ting i fjärran, redan på förhand upptagen 
af nästa timmes intressen, af nästa dags planer och om- 
sorger. 

Sivers hade några förhållningsorder att gifva och slog 
sig därför ett ögonblick ner i de tres krets. Vid hans an- 
komst rycktes Otto upp ur den känslonihilism, som hela 
denna dag behärskat honom, och började ifrigt tala om den 
politiska situationen. Allt det missmod, som länge och väl 
glödt inom, all hans öfverretning och förbittring slogo 
plötsligt ut i ljus låga, och i en ström af lidelsefulla ord 
hudflängde och brännmärkte han den reaktion, som med ens 
börjat blåsa öfver landet. Han slutade med att våldsamt 
anfalla Hessler, fienden, hvilkens förhatliga blick alltid med 
hallucinatorisk klarhet tedde sig för hans syn, när talet 
kom på detta tema. Hans röst skälfde, och när han tyst- 
nade, kände han sitt hjärta slå med en orolig och våld- 
sam rytm. Men Sivers satt bredvid och smålog lugnt åt 
Ottos hetsighet. Han njöt af att se all denna brännande 
passion, som han visste sig kunna regera med sin kalla 
tanke trots all dess våldsamhet, lika säkert som maskinisten 
blott med en tryckning af sitt finger behärskar en maskin, 
tusenfaldt starkare än han själf . . . 

»Ja, Hessler borde du nu kunna omvända, sedan ni bo 
i samma hus», — sade Sivers med ett kort skratt. 



se 

»Samma hus?» 

»Ja, han har flyttat dit i dag . . . Min sekreterare sökte 
honom i hans gamla bostad.» 

Ottos vänner funno den tanken, att de båda antago- 
nisterna nu skulle kampera under samma tak, synnerligen 
humoristisk. 

»Få se, om ni inte nu i alla fall en vacker dag röka 
fr'edspipan samman!» sade Hjort och log med sitt spotska 
leende. Men Otto blef plötsligen mol tyst och föll stel till- 
baka mot soffkarmen. Det lade sig något tungt öfver hans 
bröst, hans händer darrade. 

Så lämnade Sivers dem åter för att till en annan krets 
utdela lösen och paroll, och han trädde ut ur kaféet med 
steg, som äfven de vittnade om den fasta och behärskade 
energi, som låg öfver hela hans väsen. 

Kvällens historiska ögonblick var öfver. Stämningen 
blef en smula dåsig i kotteriets stillsamma vrå. Whiskyn 
gick flera hvarf ikring, och för hvarje glas, som tömdes, 
kändes den drömda röken från ekknubbarna i spiselhärden 
mer kvalmig och söfvande. 

Men Otto satt stum och genomgick i tankarna alla de 
möten — från det första i spårvagnen — , genom hvilka 
Hessler förvärfvat en makt öfver hans tanke, dolsk och 
förfärande som en lönnlig sjukdom, för hvilkens trollskott 
man förr eller senare skulle segna vanmäktig till marken. 
Det var som dessa gångna veckor upptogos af en enda 
hetsjakt mellan Hessler och Otto. I stigande ångest ville 
Otto fly. Men det var draget ett förhäxadt pentagram ikring 
honom, hvars gränslinjer hans fot ej hade makt att öfver- 
skrida. Dagligen snörde sig snaran närmare Imng hans 
person. Och nu skulle Hessler bo i samma hus som han. 
I samma hus, och sålunda ständigt störa alla hans dagar 
och korsa alla hans vägar. Hädanefter hvarken frist eller 
andrum. Hessler bodde i samma hus. Tusen gånger skulle 
de stå ansikte mot ansikte; han, fienden, skulle plötsligt 
slå upp sin dörr, när Otto gick förbi, och när natten kom 
och det blef riktigt svart i trapporna, hur skulle icke Otto 
då med andan i halsen och handen krampaktigt vriden om 
trappräcket lyssna till stegen, som dofva och hotfulla när- 
made sig genom de mörka hvalfven. Förgäfves sökte Otto 
räsonnera sin tanke sund, säga sig själf, att det kunde växa 
upp en farlig sådd af dessa giftiga frön, som han dagen 
om pysslade med. Men hans fantasi kunde icke komma 



37 

ifrån dessa tvångsföreställningar. Som ett system af koncent- 
riska ringar snärjde de honom mer och mer, beständigt lyk- 
tande i en och samma slutpunkt — en bild af Otto själf. 
Maktlös såg han sig ligga öfver ett par trappsteg, medan 
Hesslers ansikte böjde sig allt närmare mot hans hufvud. 
Hatet i fiendens ögon brände honom, där han låg blödande 
utan hjälp, och motståndarens skratt klang skadegladt i 
hans öra. 



IV. 



Det hus, där Hessler och Otto bodde, var en af dessa 
moderna kasernbyggnader, som ögat fåfängt söker afvinna 
något intresse. tJtan minnen och utan stil, utan ett orna- 
ment, som ledde tanken öfver teglet och murbruket, sträckte 
det öfver ett helt kvarter sin grå stenrektangel, likt ett 
modernt idealbygge: den jämngrå, slätstrukna familistern. 
Själfva vestibulen var också den kal och otreflig med skym- 
ningen mellan sina väggar. Det var med en känsla af 
olust, som man steg dit in och utsatte sig för portvak- 
tens inkvisitoriska öga. Trädde man upp för trapporna, 
mötte äfven där en utsikt, som gjorde en beklämd, en ut- 
sikt utan sol och färg öfver en grå gård, på alla sidor om- 
gifven af fönsterrader, genom livilka man kunde blicka 
in i olika rum och våningar. I dessa hundratals glasrutor 
skymtade med de växlande timmarna alla dygnets scener 
från de mest upphöjda till de mest triviala. Människor 
passerade förbi i nattrock och peignoir lika väl som i frack 
och siden eller tecknade sina skuggor på de nerfällda gar- 
dinerna med åtbörder, som läto en tänka på skratt och 
kyssar, gråt och misshandling. Detta aldrig afstannade 
skuggspel med sina tusen silhouetter af lifvets största och 
likgiltigaste ögonblick föreföll som en världskarikatyr, visad 
af någon Timon i groteska laterna-magicabilder — så oskön 
och tragikomisk tedde sig denna sammangyttring af män- 
niskoöden kring den mörka gården, där solstrimman såg ut 
som på fattigbesök, när den en enstaka gång gled in öfver 
asfalten. 



38 

I första våningen af detta hus bebodde Hessler en lång 
fil af stora rum, möblerade med en gammaldags lyx, som 
icke var utan sin värdighet. Hesslers starka afsmak för 
allt modernt hade frälsat våningen från den allmänna, nu- 
tida grosshandlarelegansen och dess blandning af kuriositets- 
bod och möbelmagasin. Här fanns intet af den moderna 
uppsjön på konstföremål och fantasisaker, draperier och 
portierer. Ej heller stodo soffor och bord i sneda grupper 
fram på golfven, som gällde det att evinnerligen spela 
fransyska proverb — allt gaf tvärt om intryck af något 
kallt och afmätt, spridande en stämning som af ett gammal- 
dags ämbetsmannahems ceremoniella tyngd. De stora möb- 
lerna från århundradets begynnelse med sina raka guld- 
ornament och sina stela empireformer stodo med behöriga 
mellanrum längs väggarna och intogo sina platser med en 
pondus, som icke ville veta af någon rubbning. 

För Hessler själf var denna ram den bäst passande. 
Den stämde samman med allt det tvungna och tillknäppta 
i hans väsen, med hans oförmåga att slå sig lös, med den 
en smula officiösa hållning, som han bevarade äfven i sitt 
privatlif. Man behöfde blott se honom spatsera genom 
rummen för att förstå, huru väl denna tunga omgifning 
öfverensstämde med hans person, med det bundna all- 
varet öfver hans ansikte och hans åtbörder, den styfva 
rytmen i hans steg och det puritanska snittet af hans dräkt. 
Äfven hans barn — den unge amanuensen och de båda 
fullvuxna döttrarna — föreföllo hemma i dessa kalla, stela 
rum. De liknade alla sin far, voro storväxta, viljestarka 
och allvarhga som han, tunga, lidelsefulla lynnen, utan 
skämt och utan gratie. De beundrade och efterliknade 
honom. Men den gammalsvenska konservatism, som impo- 
nerade i faderns mäktiga, stridsamma natur, föreföll hos 
dem komisk, som en rustning, hvilken de voro för unga 
att bära. 

Men den, som absolut icke föreföll hemma här, var 
frun i huset själf, hur mycket hon än bemödade sig att foga 
sig efter sin omgifning. Hon, dottern af en gammal, rik 
släkt, hvilken mer än ett sekel fört de stora godsägar- 
familjernas förfinade existens, hörde till en annan värld än 
den man hon valt och de barn, hon gifvit lifvet. Redan i 
sitt yttre var hon så olik dem, som en kokett liten Tana- 
grafigur är olik några af groft material tillhuggna män- 
niskobilder. Hon var liten och spenslig med smala händer 



39 

på tunna handlofvar och små fötter med höga vrister. 

Åldern hade icke nänts störa det sirligt afvägda i hennes 
gestalt eller berötva åtbörderna något af deras medfödda 
behagfullhet. Ehuru hon, kufvad som hon var af allt det 
tunga och allvarsamma ikring sig, i sin toalett eftersträf- 
vande allt annat än just den färgrika och glädtiga lyx af 
band och blommor, som ensamt skulle hafva passat henne, 
kunde dock icke alla de mörka tyger och de tunga hår- 
klädslar, hon begagnade, förtaga det drag af ungdom, som 
ännu dröjde i hennes lätta gång, i ögonens leende och i 
glansen öfver hennes hår, där blott en ensam silfverstrimma 
vittnade, att ägarinnan passerat lifvets middagshöjd. 

Äfven hennes inre människa hade ursprungligen varit 
lika skild från sin omgifning som den yttre. Det rådde 
mellan henne och Hessler den djupa klyfta mellan dem, 
som hafva sin odling ärfd genom långa ätteled, och dem, 
som förvärfvat den i första hand. Det finnes i dessa gamla 
familjer, i hvilka rikedom och intelligens gått hand i hand, 
en egendomlig epikureism, som i det offentliga lifvet yttrar 
sig som en aldrig svikande förbindlighet och i det privata 
som ett nästan religiöst svärmeri för allt hvad tillvaron 
bjuder på af fest och skönhet, en epikureism, som har 
tviflets allra älskvärdaste småleende för dagens dogmer och 
kannstöperier och en stålsättande ironi för världen och dess 
brokiga orättfärdighet. Det är denna epikureism, som teo- 
riernas allvarsmän kalla tanklöshet och frivolitet, utan att 
förstå, att den är resultatet af en orygglig visshet om 
världskomediens eviga oförbätterlighet och en stark känsla 
af den makts närhet, som låter allt, som är Ijuft, för- 
vissna — dödens. Det är på grundvalen af detta, som denna 
epikureism djupt hatar allt rättshafveri, men finner något 
af evighet i hvarje flyktigt moment af lycka, vinkande oss 
i ett vinglas eller ett kvinnoöga . . . 

Att fru Ida Hessler en gång hört till just en dylik 
krets af älskvärd flärd och världsklok munterhet, före- 
sväfvade henne ännu trots den långa tid hon lefvat i en 
rakt motsatt atmosfär. Icke tydligt, men i oklart vemod, 
som öfver skratt, som hon ej fått skratta ut, och en lust 
efter lyx och umgängeshf, som hon ej fått tillfredsställa, 
kände hon detta helst de långa förmiddagarna, då hon, 
öfvergifven af de sina, satt ensam i sin stela våning. Ofri- 
villigt drömde hon sig tillbaka till sin ungdom, och i minnets 



40 

förskönande dagar återsåg hon sitt fädernehem, hvarje vrå 
af den stora egendom, där hon vuxit upp . . . 

Hon gick en Ijuflig sommardag genom den vidsträckta 
engelska parken, genom lindalléer med bisurr i ki'onorna 
och solfläckar på marken, förbi dammar med brunt vatten 
och simmande necki-osblad, till ett gammaldags vänskaps- 
tempel i kinesisk rococo. Hon gick genom den soliga träd- 
gården, en gammal klosterplantering med Gravensteiner och 
Bon-Chretiener, där våra mormödrars gammaldags rosarter 
blommade på häckarna, och ett tropiskt vinddrag drog 
genom luften från det öppna orangeriet. På terrassen bak- 
om den gamla solvisaren reste sig byggnaden med en fläkt 
af svensk storhetstid öfver sin fa^ad med de slottslika 
barocktornen, och än i dag förnam fru Ida med en rysning 
af välbehag den högtidliga svalka, som mötte, när man 
steg in i vestibulens hvita hvalf . . . Därinnanför lågo alla 
de rum, där hon tillbragt sitt fiicklif. De befolkade sig 
med ens med anletsdrag, en gång skrattande och lifliga, 
men nu döda, med stämmor, som förstummats, minnen 
och episoder, shngrande i hvarandra som arabesker. Där- 
inne funnos barnkammare, så fulla af äfventyr som såg- 
böcker och lekstugor, så rika på upptåg som gammaldags 
bilderark. Där funnos sof kammare med de tokigaste drömmar 
om bandrosetter och kyssar under de brokiga sängförhängena, 
förmak med smussel och skalkstreck i skymningen och 
halfkväfda förklaringar på de små sofforna, salonger gen- 
ljudande af julgillens och släktkalas' bullersamma glam, fyllda 
af skratt från pantlekar, doft af dadlar och Constantia, 
sorl af socker, smältande genom brylåns halster. Där funnos 
balsalar fulla af gammal dansmusik, Lanners valser och 
Sailor Boys polska, med netteldukskjolar och frackskört, 
figurerande öfver tiljorna. Men rikast pulserade kanske 
lifvet vid jakttiden, när grannskapet samlades till festtaffel 
i högtidssalen. Ljusen i malmstakarna kastade reflexer 
af guld och blod på alla vapen, med hvilka väggarna voro 
täckta, och på de dryckeskärl af fajans och tenn, som prydde 
ekskåpen. Jägarne förde in i samkvämet det öfvermod, 
med hvilket friluftslifvet och den tillfredsställda jaktpassionen 
rågat deras sinnen. När de sade sina damer artigheter 
eller drucko hvarandra till, hade deras blickar ett uttryck 
af lifslust, som stegrades till skryt och feber inför alla de 
minnen om död kraft och multnad glädje, som fyllde rummet, 
inför värjfästena, hvilka döden vridit ur seniga händer, 



41 

inför dessa välkommor och stop, hvilka en gång gömt allt 
dryckeskliibbaraes larm och skratt, men som nu blott voro 
vittnesbörd om döda mäns döda lycka . . . 

I ingen omgifning kunde Hessler hafva varit mer främ- 
mande och vilsekommen än i denna, och dock var det just 
därigenom, som han lyckats bemäktiga sig Idas fantasi. 
Det lidelsefulla i hans natur och det stränga i hans lifssyn, 
hans energi och hans härsklystnad, allt gjorde honom till en 
man för sig, i allo skild från de dådlösa njutningsmänniskor, 
med hvilka Ida eljes umgicks. Det drag af kväkaraktig 
tyngd, som präglade hans person och som först förefallit 
henne löjligt, oroade henne snart som en protest och en 
förebråelse. Till sist behöfde hon blott se honom, för att, 
ung och svärmisk som hon var, erfara denna för döttrarna 
inom de högre samhällsklasserna icke ovanliga ängslan att 
lefva i okunnighet om lifvets verkliga mening, på sidan 
om dess stora och väsentliga ting, och livar dag, som för- 
gick i skämt och nöje i veckornas vanliga muntra fiärd, 
började plåga henne som stulen från tillvarons allvar. I 
denna känsla, som på en gång var ett ungt blods dunkla 
lust att verka och en leda vid för många balkonversationer, 
började hon intala sig själf, att idel tomhet rådde i den 
omgifning hon lefde, och ju mer hon slog fast som inne- 
hållslös sin umgängeskrets sorglöshet, hvilkens leende visdom 
hon var för ung att begripa, dess starkare terräng vann 
Hessler i hennes själ. Hon diktade upp honom till en form- 
ligt apostolisk representant för allt livad lifvet ägde af 
märg och kärna. 

Själf befäste Hessler detta intryck genom att uppträda 
med hårdheten hos en straffpredikant. Men denna straff- 
predikant var förälskad öfver öronen, och inför denna unga 
flicka med sin trollkrets af förfining och elegans fick hans 
sträfva väsen en tafatthet, som var älskvärd. Afven om 
han ansträngt all sin en smula bondsluga förmåga att be- 
döma människor, kunde han icke hafva valt en position, 
som passade honom bättre än denna blandning af sträng 
domare och försagd tillbedjare . . . 

Så hade det gått till, när Titania räckte Bottom sin 
hand, och Ida Kempf mot hela sin familjs vilja äktade 
Bernt Hessler. 

Sedan dess hade nu många år gått, och fru Ida hade 
icke blifvit lycklig. Hon begrep icke rätt hvarför, ty ännu 
i dag älskade hon den starka despot, som blifvit hennes 



42 

man, och beundrade hans kraft, hans outtrötteliga kamp för 
sina ideal . . . Hon hade barn som hon höll af och ett hem, 
där hon vant sig lefva. Och ändock kände hon sig icke 
lycklig, men förmiddagar som den i dag förekom det henne, 
att hennes fantasi en gång lupit bort med henne, och sedan 
dess hade hela hennes lif varit ett långt misstag. Hon hade 
längtat till en värld, dit hon ej hörde, och nu hade det gått 
henne som en sydländsk växt, omplanterad i ett bergland- 
skaps hårda luft och karga jordmån. Den växer, känner 
tacksamhet mot torfvan, där den står, synes ett tanklöst 
öga frodas, men glömmer dock aldrig den helt annorlunda 
glänsande blomning den kunnat ernå därnere i yppigheten, 
i det varma solskenet . . . 

Men just då fru Ida hunnit denna punkt i sina fantasier, 
brukade det ringa på tamburklockan. Hon for upp med 
denna olust inför verkligheten, som vi erfara, när en objuden 
realitet väcker oss ur våra drömmar. Bestört ^ såg hon 
på vägguret, att det redan var middagsdags. Äter hade 
hon drömt bort en förmiddag, och hon sprang till sin spegel, 
rädd att icke i sitt yttre finna den stillfärdiga värdighet, 
som blifvit hennes andra jag . . . Det finns speglar, som de 
stora venetianska, liksom enkom till för att i all dess glans 
återgifva den bländande skönhetens reguliära drag, det finns 
andra som de buktiga rococospeglarna, leende frestare till 
moucher och puder, till puts och koketteri. Fru Idas 
empirespegel var en rigoristisk mentor, som alltjämt kräfde 
äldre, mer missklädande moder och lät henne trycka den 
tunga hårklädseln allt djupare ned öfver sitt ännu ungdom- 
liga hufvud. 

Vid middagstiden samlades åter den Hesslerska familjen. 
Sonen i huset kom hem från sitt ämbetsverk, lade ifrån sig 
sin portfölj med något af den varsamhet, med hvilken man 
i pietistiska hus lägger från sig bibeln, och satte sig i en 
tankfull ställning, som han lärt af sin byråchef, med högra 
handens pekfinger vid tinningen. Han hade något vekt och 
osäkert i ansiktsuttrycket, som mildrade det ansträngdt 
stela och tunga i hans hållning. De båda fullvuxna döttrarna 
komnio hem från syföreningar och kvinnomöten och gingo 
långa och karlavulna genom rummen. Andtligcn anlände 
Hessler själf upphettad af ett plenum i kammaren eller trött 
efter en förmiddag vid skrif bordet. Man bad till bords och 
spisade förströdt och under tystnad — ensamt fru Ida 
syntes njuta af maten — en smula gourmand satt ännu i 



43 

henne i trots af en omgifning, hvilkens kulinariska ideal 
var den heliga svenska husmanskosten ... En fråga för 
dagen bragtes på tapeten, men samtalet gick trögt, som i 
alla kretsar, där det blott finnes en och därtill mycket absolut 
mening. Efter middagen satte man sig ki4ng kakelugnens 
vinterbrasa, och denna skymningsstund, då bränderna sprakade 
och dunklet täckte ansiktena, var kanske den enda af dagens 
timmar, då familjens samvaro fick en förtroligare karaktär. 
Hessler slog sin son på axeln eller smekte någon af dött- 
rarna; han räckte fru Ida sin hand med en åtbörd, som 
kunde vara ett kärlekstecken, en bön om tillgift för någon 
dunkelt känd orättvisa, eller en förbiilande skymningstanke 
på döden, och var han riktigt vid lynne kunde han vända 
sig till sin son och i en för honom ovanligt öm ton säga: 
»Om vi skulle be mor läsa något för oss!» 
Han visste, att han gjorde henne en glädje med denna 
fråga. Ty fru Ida hörde icke blott till de många, hvilka i 
dikt finna tillfredsställelse för ett lifsbehof, men äfven till 
den långt fåtaligare klass af läsare, för hvilka fantasiens 
värld ter sig med samma frestande påtaglighet som en roll 
för skådespelaren. Hennes stämma ryckte henne själf med. 
När hon läste högt kände hon bedårande starkt det dubbel- 
lif, som konst låter oss lefva. 

Läsa något högt! Det var icke så lätt i detta hem, 
där en så ofantlig del af litteraturen var satt på index. 
Lyckhgtvis ägde man folksagorna, och det var ett område, 
där Hessler och hans fru — bondsonen och herrgårdsdottern 
kände sig lika gärna hemma. Med sin höga, spröda sopran, 
som ännu trots åren darrade af lif och munterhet, började 
fru Ida läsa dessa sagor, som man endast kan läsa dem, 
när man under en fantasirik barndom lefvat sig samman 
med den fria natur, ur hvilkens sköte de kvällt med sin 
friska doft af skog och äng, när man hvar vintermorgon 
i märkena på snön sett fotspår af tomtar, som under natten 
gjort puts med kornas jufver och sädesbingarna på logen, 
när man hvar sommarkväll sett Soria-Moria slott tindra i 
aftonrodnaden. Men särskildt älskade fru Ida alla de sagor, 
genom hvilka drog som ett gäckande eko af naturens egen 
lustighet, sådan den sammanväfd af skräck och spefullhet 
på en gång lockar och isar oss i löfvens prassel i skogs- 
djupet, i ett regnväders retsamma lekfullhet med de fallande 
dropparna, i kärrets gutturala skratt, när foten sjunker 
på den osäkra tufvan — det är den hälft hemska lustig- 



44 

het, som skapat skogsråna, myrens irrbloss och furumons 
huldra. 

Midt ) ett dylikt äfventyr brukade man störas af jung- 
frun, som kom in. Med en suck stannade fru Ida midt i 
en mening — hon visste, att nu var denna stilla timme och 
dess sällsynta stämning af förtrohghet förbi. Det var aftonens 
post som kom: bref, tidningar, korrektur och böcker, alla 
de bullrande fridstörarne utifrån. Hessler sprang upp, kastade 
sig nervöst öfver sin korrespondens. Från sin låga stol 
vid brasan iakttog fru Ida med stigande spänning minspelet 
i hans ansikte. När han slutligen grep Stockholmsposten, 
klack det till inom henne. På sista året hade denna tid- 
ning blifvit själfva hufvudfienden till hennes lugn ; där ski-ef 
ju Otto Imhoff, denna unga galnpanna — fru Ida använde 
ofrivilligt i sin tanlcegång sin mans uttryck — som slumpen 
låtit bo i samma hus som de, och det var henne en daglig 
orsak till undran, hur denne unge man, som såg så vek och 
barnsligt lycklig ut, där han gick med sin fästmös arm i 
sin, kunde vara så djupt fördärfvad och hysa sådana för- 
färliga åsikter. Hade han nu också i dag skrifvit några 
gemenheter mot hennes man? Ja, det måste vara en artikel 
igen — hon kunde se det på det uttryck af förbittring, som 
flög öfyer Hesslers ansikte. 

»Är den uslingen nu framme igen», ropade den unge 
amanuensen och sprang upp. »Och den skall man vara 
tvungen att möta här i trapporna alla dar . . . Gud vet hvad 
han kan taga sig till. Jag tycker, han stirrar riktigt liemskt 
på en, när man möts.» 

Hessler instämde. Han kastade tidningen ifrån sig och 
gick med stora steg af och an i rummet. Han talade för 
sig själf afbrutna ord om bitterheten af att dag ut och dag 
in se sin gärning misstydd och förhånad. Det var en verklig 
gi"ämelse, som sjöd inom honom, men hans åtbörder voro 
offentlighetens stora och oäkta, och hans röst fick något af 
skådespelarens beräknade patos. 

Så tog han sina papper och gick tyst och mörk in i 
sitt arbetsrum. Det kom en tung förstämning öfver kretsen, 
och strax därpå bröto barnen upp. Fru Ida blef ensam i 
den tysta salen. Brasan hade brunnit ned. Väggurets 
pickande hördes sträft genom tystnaden. Fru Ida sökte 
läsa vidare i sin sagbok, men det var, som orden plötsligt 
förlorat all kraft på fantasin. Rummet var fullt af offent- 
lighetens stora ord, och leende i mjugg skyndade sagovärl- 



45 

dens bebyggarc mot dörren. En gammal fru, som ej var 
lycklig, blef ensam kvar vid en kolnad vinterbrasa och en 
sagbok, som ej ville gifva illusion. — 

Tre trappor upp i samma hus låg Otto Imhoffs i'um, 
med dess dubbla karaktär af förmak och studerkammare. 
Det fanns en smyg därinne med soffor, blommor och små 
broderade möbler, som bar prägel af hem och kvinna, utan 
en skymt af ungkarlslägenhet, och en annan med skrifbord, 
bokhyllor och stora högar med tidningar och broschyrer, 
som skvallrade om skribleryrket. Själf tycktes Otto en 
smula föräncka utseende allt efter de delar af rummet, i 
hvilka han befann sig. När han på den lilla chaiselonguen 
mellan blomsterbordens doftande växter väntade på Annie, 
hade hela hans figur en lycklig ung dandys älskvärdhet. 
Mun och ögon logo skalkaktigt och fint. De hvita fing- 
rarna rörde ofrivilligt vid broderiets frans i en otålig lust 
att smeka. Med den intagande motsatsen mellan de dröm- 
mande ögonen och den styfva hållningen, mellan den veka 
munnen och de martialiska mustascherna liknade han en 
älskare i ett italienskt maskspel, som på lek antagit något 
af capitanons krigiska värdighet. Det var uteslutande en 
människa för sig, som sörjde och gladdes med sitt innersta 
och äkta, och med handen sträckt mot sin älskade vandrade 
genom människohoparna på en drömd stig. Men när han 
slog sig ner vid skrifborclet modifierades hans yttre. Han 
blef med ens mannen som har andra bakom sig och talar 
i fleras namn, med ett drag af sektledarens salfvelse öfver 
sin person. Medan han skref, uppi-epade han orden med 
folkmötets effektfulla tonvikter och gester, som voro de- 
klamatoriska. 

Denna januarieftermiddag hade Otto helt och hållet sin 
officiösa min, där han satt nerhukad öfver ett pappersark 
och tyckte sig icke finna nog starka tillvitelser för den 
polemiska ledare han författade. Tid efter annan kastade 
han pennan och lyssnade med ett förhårdnadt drag af ski'ämsel 
öfver sitt ansikte. Det var alltid en och samma hörsel- 
hallucination, som plågade honom, bulh-et af någon, som 
långsamt steg uppför trapporna och närmade sig hans dörr, 
— men alltid med samma tunga gång och samma hotfulla 
rytm öfver stegen. Det blef till sist outhärdligt. Otto 
smög sig på tåspetsarne till dörren och tittade ut. Ingen 
människa syntes till, men han hade icke väl satt sig igen, 
förr än det dofva trampet på nytt genljöd i hans öra. 



46 

Slöt han en sekund ögonen, var det som dörren flög upp 
för ett isigt vinddrag, och Hessler trädde in. Otto vågade 
knappt se upp af rädsla att finna fiendens resliga gestalt 
lutad öfver karmen af sin stol. 

Två månader hade förflutit, sedan Hessler flyttat in i 
huset, och för hvar dag som gått, hade Ottos oförklarliga 
oro blifvit starkare. Tanken att Hessler förföljde honom 
hade bemäktigat sig honom som en fix idé, hvilken han 
förgäfves sökte le bort — den terroriserade honom med 
mörka aningar och syner om öfverfall och blod. Den sög 
näring ur dagens minsta obetydligheter, seende hat i blickar, 
skadeglad triumf i skratt, och faror och försåt bakom dörrar, 
som öppnade sig, omskapande det borgerliga huset med sina 
lugna trappor till en fantastisk skräckens boning, där allt 
varslade undergång: Hesslers min, när man möttes, ett ord 
hördt i förbifarten, ett obekant ansikte, som plötsligt dök 
fram i en trappafsats. Och när Otto utmattad af alla dessa 
oräkneliga sinnesrörelser sent på aftonen släckte sitt ljus, 
slog mörkret hemska ljud af ängslan för hans öra. Half- 
sofvande och halfvaken drömde han vilda feberdrömmar, 
som i sin trollspegel förvredo dagens intryck. De växlade 
i småsaker, dessa drömmar, men kunde dock alla återföras 
som till en grundtyp, i hvilken Ottos egen oro på ett egen- 
domligt vis förband sig med en af dagens rymningshistorier. 

Otto såg sig själf sitta och studera en af Hesslers artik- 
lar på sin egen redaktionsbyrå. Men bäst han läste, flög 
tidningen ur hans hand som ett lefvande väsen med två 
stora, hvita vingar, och gripen af vansinnig ångest kastade 
Otto sig på dörren och kom ner på en gata. Det var en 
oändlig avenue, snötäckt med flämtande lyktor i hörnen, 
och barhufvad sprang han som för lifvet, förföljd af steg, 
som nalkades från alla håll. Tungt som af regementen 
trampade de ner för backar, knarrade mot snön och gen- 
sköto från svarta gränder. I en allt vildare flykt ilade 
Otto vidare, förbi ansikten, som han sett, han visste icke 
hvar, och hus, som han varit i, han visste icke när . . . 
Andtligen slog han sig fram genom trängseln vid en järn- 
väg och kastade sig handlöst in i en mörk vaggon. Så 
tog en al(h'ig lyktande hetsjakt vid genom okända konti- 
nenter och städer, ner för floder och ut på en hafsbukt 
med hvita gäss, och öfverallt följdes han i hack och häl af 
Hessler och dennes hundra handtlangare. Han bytte tåg. 
Han kröp ner i en trång koj på en ångare och gick genom 



47 

en hamngata med ostronskal till ett litet hotellrum med blå 
schagg, och där låg han en evighet gömd under en tung 
dunkudde . . , Och åter ut på resa. Han bytte tåg. Åkte 
öfver ett mörkt torg. Folk med blek, hvit hy vände sig 
och tittade efter honom. Han var visst igenkänd. Han 
gick till en coiffeur och lät raka af sitt skägg. Det var i 
Paris, på Rue Rivoli. Men när han steg ut, stod han i 
porten på sitt hus i Stockholm, och en liten man med ögon 
som eldkol under en sliten stormhatt — det var portvakten 
— grep honom i rockskörtet och ropade med hes röst: 
Otto Imhoff ... I detsamma kom Hessler, Lugnt och obe- 
vekligt som ödet gick han emot Otto . . . med ett vapen i 
sin hand. 

Här brukade Otto skrika till och vakna. Det var 
morgon. På ömse sidor om rullgardinen rann vinterns 
glåmiga gryningsljus in, spående snarare död än dager med 
sitt bleka, som från ett svepningslärft återkastade sken . . . 

Denna januariafton kände sig Otto mer än vanligt ned- 
stämd och missmodig. Som en följd af Hesslers oförtrutna 
agitation hade det mot ett par unga fritänkare riktats åtal 
och andra åtgärder, hvilka tycktes Otto vara det mest upp- 
rörande uttrycket för den reaktion, som allt tyngre lade sig 
öfver landet. Partiman som han var, såg han icke de åtala- 
des ofördragsamhet — de uppträdde själfva med kolportör- 
naturers hela fanatism — men blott maktägarnes, och deras 
sätt att möta åsikter med våld föreföll honom som en 
brutalitet utan like. Hans hjärta sammandrogs af harm. 
Nu i dag hade domen fallit — den löd på fängelse. Otto 
sökte förgäfves samla all sin lidelsefulla vrede häröfver i 
en artikel. Orden sveko honom — otålig gick han af och 
an i rummet. Så dref oron honom ut, — han längtade att 
råka någon liktänkande, någon för hvilken han kunde få 
utgjuta sin harm, ty blodet kokade i hans ådror, som han 
varit vittne till den scen i Pisa, då ofördragsamhetens 
typiska representant riktade sin knytnäfve mot ateisten 
Shelleys hufvud. Det föreföll honom som en allmän upp- 
ståndelse skulle råda öfver denna moderna inkvisition. 

Men därute mötte Stockholm tvärt om med sitt allra 
sorglösaste leende, koketterande i januaris snöhvita gala- 
dräkt, lik en skön kvinna, skälfvande af njutningslust. Med 
sina glädtiga steg och sin doft af fest tycktes gatorna vara 
förrum till alla de gemak^ där vinterns karnaval dansade 
fram. Öfverallt stannade vagnar. Unga damer st ego ut 



48 

i ljusa baldräkter med pälsverk öfver axlarna och spets- 
hufvor öfver blond frisyr. Ett ögonblick tecknade de sig i 
all sin blomsterlätta lyx mot den kalla vinterluften, be- 
dårande att se på mot gatans bakgrund af snö som persike- 
träd i blom mot en hvit alp. De till hvardags så döda 
husen genljödo af lif och lefnadslust. Skratt och skämt 
trängde ner för trapporna öfvermodigt, som när det gör 
ondt i bröstet af lycka, och när dörrarna slogos upp till 
de med grönt smyckade porthvalfven, slog en berusande 
strof om valstakt, kvinnoskönhet och champagne ut på den 
mörka gatan. 

Men hvem mer än Otto tänkte på åtalet, på samvets- 
friheten, som kränkts? Med allt växande bitterhet i sinnet 
gick han sakta ner mot stadens centrum för att dock råka 
någon allvarsam människa, någon, som sörjde som han och 
var missmodig och förgrämd som han . . . 

Men öfverallt gingo böljslagen af lust och nöje lika 
höga, ryckande alla in i sitt sorl. Högljudda skaror skyn- 
dade till alla förlustelseställen. Utanför teatrarna stodo 
skrattande grupper — det var mellanakt — med den eld 
i ögonen, som är en återglans från fantasiens land och dess 
sorg och glädje rikare än verklighetens. De stora kaféerna 
voro öfverfulla. Genom de skimrande salarna trängde det 
bedöfvande bullret af människor, som passionerad! sökte 
glömska. Orkestrarnas operettmelodier trängde med otålig 
lifslust och hetsiga drömmar genom af alkohol tända blod. 
Småningom hade Otto på sin vandring sett alla sina vänner 
och bekanta, frihetspartiets alla framskjutna medlemmar, 
och samtliga tycktes de lika ifrigt som alla andi-a deltaga 
i hetsjakten efter nöjet utan tanke på något annat. En 
satt och drack punsch med ett kotteri glada medicinare, 
en annan gick ner på en varité för att s'encanailler efter 
en familjemiddag, med hvita halsduken dold under päls- 
kragen, och i ett gathörn säg Otto slutligen Sivers själf 
öppna dörren till en hyrvagn för en florhöljd dam. Den 
store partichefen hade en min på sitt hälft bortvända an- 
sikte, som han stred mellan sin plikt att vara inkognito 
och sin lust att blifva ertappad på äfventyr. 

Ottos sorgenhet blef allt djupare, där han ensam med 
sin kränkta frihetsdröm gick bland alla de nöjets lusteldar, 
som glimmade rundt ikring. Hans steg förde honom vidare 
och vidare, till dess han ändtligen fann sig stå på Lejon- 



4d 

backen med Stockholm framför sig. Där såg man först 
helt den nimbus af fest, som glänste öfver staden, där den 
log under en vinterhimmel också den i festskrud med gnist- 
rande stjärnor. De liksom sjöngo en enda kör af nöje, alla 
de tusen ljus, hvilka i tindrande paralleller och bågar följde 
byggnadsräckorna och aftecknade sig i vattnet med reflexer, 
som liknade gyllene kommata. De svarta människohoparna 
sorlade muntert af och an. Stadens buller nådde dit upp, 
förvirradt som från en aflägsen kermässa. 

Men när Otto stod där, ansikte mot ansikte med denna 
nöjets stad, fick han plötsligt klart för sig icke blott orsaken 
till det svårmod, han erfor denna afton, men äfven det 
ohjälpligt tröstlösa i hela sitt öde. Han var en drömmare 
och en fantast i en nykter tid och midt bland nyktra män- 
niskor. Därför skulle hans lif också blifva en enda ofrukt- 
bar själfiförbränning, ty allt som för de andra var litet harm 
och litet axelryckning, något som kunde skrattas bort och 
glömmas, det var för honom aldrig lyktande grubbel och 
smärta, något religiöst, sammanvuxet med hans varelses 
alla fibrer. Som en ensam, allvarlig Don Quijotte tog han 
del i partiväsendets stora skenfäktning, där alla de andra 
blott tänkte på att göra mest möjlig effekt i de roller de 
valt, och medan han nu såg ned på de sorlande massorna, 
upptagna af det som alltid upptager dem — bröd och skåde- 
spel — fick han en svårmodig längtan till de exstasens 
pingsttider, då mänskligheten ensamt rusig af sin inre dröm 
lyckats slita sig lös från verkdagens små omsorger och för- 
lustelser för att ensamt lyssna till den idéernas helg, som 
tonade inom dem . . . För ett ögonblick förändrade Stock- 
holm — genom någon omedveten ideassociation i hans inre 
— sitt utseende, trängde mörk och medeltidsaktig ihop sig 
inom en svart ringmur, blef till Gustaf Vasas Stockholm, 
sådant det ligger i vår fantasi, med gammaldags vakttorn 
och gaflade hus med vindsvalar längs de skumma gatorna. 
Men genom dessa gator blåste reformationens högtidsväder, 
och besatta af sin hänryckning stormade vederdöparne 
kyrkorna . . . 

En sekund räckte synen, och Otto stod åter ansikte 
mot ansikte med nittonhundratalets lugna och lättsinniga 
Stockholm. Ensam med sin sorg och sin kränkta frihets- 
dröm gick han åter hem genom de skrattande folkhopar, 
som fyllde gatorna, hem till det grå huset, där hans kraft 

Lifvets fiender. 4 



5Ö 

förrann i en vanmäktig kamp mot hans egen tankes sjuka 
hugskott. Om hans bleka gestalt slog porten igen doft som 
en fängelsedörr. 



V. 



»Ja, älskling, slå an en melodi, och spela mig långt 
bort, hvart du vill, blott bort från verkligheten.» 

Otto hviskade dessa ord i en upprörd ton där han med 
blekt ansikte och febertindi-ande ögon stod lutad emot Annies 
flygel, medan hon själf satt vid den öppna klaviaturen. 
Det var en skymningsstund i Annies rum. Genom fönstret, 
som mellan de tunga gardinerna afskar en trekant af en 
mulen vinterhimmel, föll dunklet in, bredande veck efter 
veck af sina svarta skuggor öfver hvarje föremål därinne. 
Snart varsnade de älskande icke mer af hvarandra än ögonen, 
och deras blickar försänkte sig i hvarandra med skym- 
ningens sjuka längtan efter en värld, där deras tankar kunde 
bygga och bo i evig maj, bortom det vintriga och grå, 
som var verkligheten. Men utanför fönstret låg Stockholm, 
kallt och hårdt mot en blek luft, en förvirrad stenmassa, 
kring hvilken människorna ki-etsade förvii-radt genom dim- 
man, i bekymmer och förtret. 

»Men hvad vill du då jag skall spela?» fi*ågade Annie 
med en stämma, som ofrivilligt efterlikuade Ottos och utan 
att hon visste hvarför blef lidelsefull och låg. 

»Spela hvad du vill, blott något, som leder oss bort 
från gatorna där vi gå och husen där vi bo, mot okända 
kuster och länder, som icke finns . . . Märker du icke» — 
han fortsatte i samma lidelsesjuka ton, ordrikt, som fanti- 
serade han öfver en dikt — »märker du icke, hur allt ikring 
oss blii' damm och smuts, förgrofvadt och förråadt? Låtom 
oss fly bort, innan lifvet hinner andas rost på våra sinnen, 
medan ännu vår längtan är ung och förmår bära oss, medan 
ännu vår kyss har festens rus och vår leda sorgedagens all- 
var . . . Jag är så öfvertrött på att evigt genomlefva den 
gamla almanackan, att möta tisdag efter måndag och tom- 



51 

het efter tomhet, och olidligt grå är hvar dag, som hvar- 
dagsklädd kommer till min hiifvudgärd och bjuder sin vanda 
plåga . . . Jag är så öfvertrött på gamla ansikten och gamla 
ord, på skratt, som klinga tomt och sorger utan storhet, 
på människornas strider, af h vilka aldrig någon frukt blir . . . 
Jag längtar till de drömda länder, där leendet lyser evigt 
ungt och människorna hafva en lyckligare daning, till de 
länder, som mellan guirlander af okända blad och rosor med 
opröfvad vällukt stråla emot oss på målade solfjädrar och 
gammalt porslin ... Du spelar en menuett af Monsigny, 
skalkaktigt öm och sirligt sorgsen. Stäm upp den! Som 
en snäcka med en förgylld svan i stäfveu for den oss öfver 
aftonstilla vatten till de öar Wattaeu ensam sett, där spring- 
vattnens sorl är lycka, trädens sus sällhet och skuggan en 
enda smekning. Och du är Celinde, och jag är Mezzetin; 
mitt hufvud h vilar i ditt sköt, och din blick smeker min 
panna. Det är ditt hjärtas strängar, som mitt finger leker 
med på mandolinen, och mina tankar äro solreflexerna, som 
komma och gå bland sidenblommorna på din kjol ...» 

Otto tystnade plötsligt som väckt ur sina drömmerier, 
skrattade förtrytsamt och slog sig ned på soffan i fönster- 
smygen. Men ansiktet vände han in mot det mörka rummet, 
där Annies lilla kraftiga figur skymtade otydligt bakom 
flygeln. Andtligen började hon spela. Först skyggt och 
osäkert, som fruktade hon, att tonerna skulle ljuda allt för 
lekamligt mot deras längtan, allt för jordbundet i skymnings- 
timmans tystnad. Men efterhand blefvo hennes anslag säk- 
rare. Melodi fogade sig till melodi utan att hon tänkte 
därpå eller valde. Hon spelade icke hvad Otto talat om, 
icke heller sin egen älsklingsmusik. Hon spelade, som man 
talar i skymningen, då bekännelser och dolda tankar ofii- 
villigt komma på ens läpp, medan ord rada sig till ord 
skenbart på måfå och dock med inre samband, med en 
skymningsbikts omedvetna logik. 

Hon hade velat få fram all den tillförsikt, som var 
hennes väsens grundfärg, en brusande hymn af ki'aft och 
hälsa, stark nog att förskingra det missmod, som i dag- 
fjättrade dem båda, förlamande deras viljor. Men i detta 
skymningsmörker var det icke hon^ som ägde herraväldet 
öfver tonerna, de behärskade tvärt emot henne och röjde 
för henne hemligheter, som lågo gömda i heimes eget bröst 
utan att hon förut vetat därom^ en oro, som växte och som 
hon ej förstod, dunkla aningar om sorger och ofärd, som 



52 

smugit sig in i hennes blod, hon visste icke hvarför, men 
som nu brände som gift i hennes ådror. 

Hon spelade Schumann, fragment af de mest patetiska 
delania af Kreisleriana och Arabeskerna. De oroliga tonerna 
aflöste hvarandra som ängslans frågor om lif och lycka 
och gensvar, som Ijödo brustet genom tomma hallar. De 
brusade upp i en paroxysm af fröjd med rop af lidelse 
och ett regn af kyssar öfver halfblundande ögon och föllo 
åter tillbaka i sorg med dyningar af ångest, händer, som 
vredos i mörkret, och löpte till sist ut i dof entonighet, 
något som den tröstlösa stillheten i en öfvergifven kvinnas 
kammare. 

Hvad var det för ett svart spöke, som närmade sig 
och skulle kasta sin skugga öfver hennes framtid? Hon 
var ung och stark och kräfde sin anpart af lyckan, men 
hur kunna kämpa för den mot det formlösa, och hotfulla, 
som nu sänkte sig öfver hennes lif, och bakom hvilket hon, 
som bakom tragediens förhänge, anade förtviflans stelnade 
anletsdrag och en ångest, som isade hennes blod? 

Så grubblade hon, och medan hennes fingrar trefvade 
af och an i ängsliga kromatiska gångar, sökte hennes öga 
genom mörkret Ottos ansikte . . . Det såg åldradt ut som 
en gammal mans, där det skymtade i fönstersmygen med 
vinterdagens sista ljusstrimma darrande öfver kinderna glåmigt 
som från en veke, hvilken brunnit ner i pipan. Hon ryckte 
till. Hvad var det för en hemlig sorg, som kunnat så för- 
ändra den man, hon älskade? Ty han var förändrad och blef 
dag för dag annorlunda, mer orolig och böjd. Det var som 
något hemlighetsfullt fortskridande förstörelsearbete rasade 
inom honom, underminerande hans lifskraft. 

Hon ville springa upp och kasta armarna om hans hals. 
Men hon kom icke loss. Hennes fingrar voro som bundna 
vid tangenterna. Den tröstlösa musik, hon mot sin vilja 
utförde, fängslade henne som en smärtsam njutning, skräm- 
mande och dragande på en gång med en afgrunds trollkraft 
af lockelse och fasa. 

Mekaniskt fortsatte hon att spela, och tonerna blefvo 
allt tyngre och dofvare. Det var Chopins sorgmarsch, hon 
kommit in på och som hon varierade med ett öfvermått af 
dissonanser och kvaltyngda tongångar. Omsider blef det 
alldeles mörkt därinne, och samtidigt tycktes tonerna få 
en förökad; fantastisk klang, som af jättelika kyrkklockor, 
hvilkas slag fyllde upp en stepps tystnad. 



53 

Det blef olidligt. Med en sista ansträngning af sin 
vilja for Annie upp och slog igen instrumentet. Långsamt 
gick hon fram till fönstret där Otto satt. Därute tändes 
just lyktorna, längs de skumma vägarna. De rödgula gas- 
blossen lyste längs torg och kajer ända bort i ödsligheten 
mot malmarnas utkanter, och husens mörka väggytor lif- 
vades af de upplysta fönsterrutorna. 

»Se bara, nu tändas alla ljusen», började Annie låg- 
mäldt för att dock säga något. »Det är tusentals.» 

»Ja, och för hvar och ett en människas bekymmer . . . 
Ack, Annie, Annie !> 

»Men Otto, hvad i Guds namn är det med dig? Jag 
känner icke igen dig.» 

»Ah barn, det är ingenting. — Bara griller! Trötthet! 
Jag är visst öfveransträngd . . . Ser du, det är en evig ängs- 
lan, som gnager mig och förföljer mig hela de långa dagarna, 
och på natten är det en marridt genom ett helvete af dröm- 
mar . . , Jag tror ibland, att det är gudarnas afund. De 
vilja slå ner mig, därför att jag är ung och lycklig och 
äger dig... Tyst! Nu börjar det igen! Hör du det icke, 
älskling, svara mig, hör du icke stegen, som komma. Det 
låter tramp tramp, allt tyngre och tyngre. Nej, du hör det 
nog icke, men jag, jag hör det jämt bittida och sent. Och 
det är händer, som famla bakom ryggen på mig, när jag 
stiger ner för trappan, någon, som skyndar efter mig för 
att hinna i kapp mig, när jag går öfver gatan, och en het 
andedräkt i nacken, när jag sitter ensam, nerhukad öfver 
min bok . . . Annie, Annie, klockorna skola klinga öfver mig, 
lika tungt, som när du spelade nyss, och du skall gråta 
öfverljudt, och jag skall hvarken höra dig eller kunna gifva 
dig tröst.» 

Han hade talat med en flämtande röst. Nu grepo hans 
fingrar krampaktigt i bordskanten för att åter släppa den 
med denna känsla af leda, som man med dödstanken i sinnet 
erfar mot de döda tingen, dessa likgiltiga vittnen till ens 
sorger, hvilka skola fortlefva sin tunga existens, långt sedan 
de brustit i sär och förskingrats de tusen darrande atomer, 
som samman bilda ett människolif. 

»Otto, min älskade!» 

Annie kände sitt hjärta svalla öfver af medkänsla. Hon 
ville hviska i hans öra ord, bräddade af all den kärlek, 
hennes väsen var mäktigt, ord med all en kvinnoömhets läke- 
dom, men hennes strupe snörde sig samman — hon kunde ej få 



54 

fram en stafvelse. Vildt och stormande slog hon armarna 
om honom, som ville hon rycka honom m* händerna på 
mörkrets makter. Hon pressade sig så tätt intill honom, 
som skulle hon med sitt hjärta emot hans följa honom på 
den ångestens midnattsfärd, om hvilken han talat. Men 
när Otto kände värman i hennes famntag och sötman i 
hennes kyss, den sunda rytmen i hennes hjärtas slag, 
stannade hans oro af och domnade. Han erfor en djup 
blygsel öfver sin brist på själfbehärskning, och för att för- 
skingra intrycket af sina ord började han hviska henne 
kärleksord i örat. 

»Förlåt min barnslighet, älskling. Det är bara skym- 
ningens hugskott. När du famnar mig, försvinna de . . . 
Se, barn, hur skuggorna bölja rundt omkring oss — det är 
som färdades vi redan på Styx' svarta vatten . . . Men än 
skola vi lefva, älskling, och narra dem på sina byten, både 
sorgen, som står och lurar på oss i sin vrå, och döden, 
hvilken likt en skyltvakt bevakar våra dagar . . . Mun mot 
mun skola vi glömma lifvets larm och plågor, som två fågel- 
ungar hopkrupna mot hvarandra under sin gren glömma 
höststormarnas oväder, som två barn, hvilka i ett gömställe 
njuta af en stulen lycka, som lifvet icke unnar dem och 
snart skall återtaga . . . Räds icke för mörki-et, älskling, det 
är sagornas svarta trollkappa, som vi skola svepa in oss i 
för att få flyga bort . . . Och bort fara vi till vårt sommar- 
slott bland hägg och hagtorn och snöhvit äppelblom . . . 
Bort ...» 

Och mörkret vecklade sig också om dem, där de sutto 
bröst mot bröst, som en trollkappa, och de kysste hvar- 
andra bort från en trist och vintrig skymningsvärld. Otto 
lyfte Annies hufvud mot sin mun med en åtbörd, rik på 
skönhet. Det var samma sköna handrörelse, med hvilken 
man på en gång i vemod och i en stolt känsla af, att man 
är sitt ödes konung och ej dess träl, lyfter till sin mun 
alla de befrielsens gåfvor, hvilkas gudomlighet människo- 
läpp ej kan prisa nog — vinet, som i pokalen gömmer fest- 
lig glömska af hvarje sorg och oförrätt, morfinet, som för- 
jagar smärtan som guld förjagar nöd, och dödsdrycken, 
hvem helst den är, som gifver förlossning, när en oblid och 
ojämn strid blifvit oss för tung. 



55 



VI. 

Mot aftonen af den längsta dagen skymtade en kvinno- 
gestalt högst på det vindblåsta Golgata, där himmelen hängde 
svart öfver bergskrönet. Med en fjällros' stela fägring öfver 
sina anletsdrag och en marmorstods hvita ro öfver sin gestalt 
stod hon där höljd i sin mantel och blickade ut i skym- 
ningen. 

Hon såg korsfästelsens mysterium: tornet kring Kristi 
hjässa och blodet, som sipprade ur hans sår, Marias och 
Magdalenas gråt och längst bort vid bergets fot Jerusalems 
stad, sorglöst delad mellan kvällens hvila och nöjets stränga- 
lek med dunklet rufvande öfver de lykta husen — hon såg 
allt detta, utan att något af den glans slocknade, som lik 
skimret af en vinterstjärna låg öfver hennes tinning, utan 
att det isiga löje domnade, som spelade kring hennes mun. 
Ensamt ögat hade ännu kvar en glimt af känslornas och 
lifvets värme, men den tycktes flykta äfven den för blickens 
allt växande, uttryckslösa skärpa. 

Så stod hon där hög och stel och blickade ut i kvällen, 
lik en drottning, som med armarna och den smyckade barmen 
stödda mot en loggias marmorbalustrad ser ner på en mark- 
nadsplats, likgiltig för den låga hopens lycka och förtviflan. 

Men där hon stod och grubblade i dunklet, stördes 
hennes eftertanke af steg, som närmade sig. Ännu en kvinno- 
gestalt skymtade däruppe på det vindblåsta Golgata, trädande 
fram ur en mörk hålväg, och raskt skyndade hon upp för 
de öde hällarna. 

»Caritas», sade den hvitklädda för sig själf med en 
stämma utan klang. 

I detsamma stod den, hon så benämnt, vid hennes egen 
sida och rörde med fingret vid hennes mantelflik. 

Det var en ung österländsk kvinna med mandelformade 
ögon i ett olivbrunt ansikte och en mun, frisk och röd som 
ett berberisbär. Allt hos henne var på en gång knopp och 
blomma, barn och kvinna. Ungmöns lätta rodnad gled öfver 
moderns fullmogna kind, och sjuttonårens spänstighet bäf- 
vade genom hennes dock så yppiga och kraftfulla lemmar. 
De strålande ögonen hade lätt till leende och lätt till gråt, 
men syntes lika outtömliga på bägge, outtömliga som solens 



56 

guld och himmelens blånad, som allt, hvilkets ömhet man 
ej kan tänka sig försinad. Hennes dräkt hade mättade, 
djupa färger, som af eklöf, hveteax och drufklasar. 

Hon lyfte sin arm med en åtbörd, full af skönhet, pekade 
på Kristi kors, där det svart stack upp från Hufvudskalle- 
platsen^ omgifvet af grafläggningens mörka grupper, och 
med en röst, som var hänförelsens och förtrytelsens, började 
hon tala: 

»Du beskådar din triumf? Ty det är du, som dödat 
honom. Jag såg dig stå bakom Pilati skuldra och hviska 
orden: hvad är sanning i hans öra. Jag känner väl din 
isgrå blick och ditt kalla skratt. Det är du, som evigt 
tager utan att någonsin gifva, och evigt frågar utan att 
svara. Det är du, som låter länkarna i bönens kedja brista, 
som lägger misstankens kyla i kyssar mellan föräldrar och 
barn och älskare och älskarinna och hejdar hvarje hand, 
som sträcker sig för att uppoffra eller hjälpa ... Du är 
Scepsis, min dödsfiende, som korsar alla mina vägar. Du är 
skuggan för min sol och frosten för mina frön, bäskan i 
hänförelsens dryck och den skorrande biton i människornas 
sinnen, som lockar dem från fromhet och församling, tempel 
och fädernehärd. Du har intet hopp och ingen tröst att 
bjuda på, och ändock vill du, att människorna skola släcka 
ljusen på sina altare och trampa blommorna på sina gårdar. 

Du beskådar din triumf? Men från sitt kors därnere 
skall han besegra dig och alla de kalla marmorfolk, som 
hyllat dig. Människor och länder skola vända sig från dig 
och förbanna dig. Fredlös och hemlös utan dyrkare och 
utan hägn skall du irra genom världen — och blott i skuggan 
af min nåd skall du finna en fristad, bröd att mätta dig 
med och strå att hvila på.» 

Så talade hon, och som hon ej värdigats höra något 
svar, skyndade hon bort och försvann åter i den mörka 
hålvägen. Men Scepsis stod orörlig kvar på samma plats. 
Ej en muskel störde den förstenade skönheten i hennes drag, 
och med löjet öfver sin mun kallt och oåtkomligt som sol- 
strimman öfver en alp, betraktade hon Kristi likbegängelse 
och Jerusalem, som i kvällen sjöng eller sof. — 

År och århundraden förgingo som böljslag mot stran- 
den, och åter kom en afton, då Scepsis och Caritas möttes. 
Det var sent en allhelgonadag utanför Notre-Dame i Paris. 
Förklädd i en svart kåpa med det svarta doket nerdraget 
för ansiktet satt Scepsis i domens skugga på stenen under 



57 

portalens arkivolt, och öfver hennes hjässa tronade den trium- 
ferande kyrkan i sten med hedendomen och synagogan träl- 
bundna vid sina fötter. Rundtomkring svallade mörkret 
tungt och svart öfver torget bort mot husens torn och 
gaflar — endast kyrkans rosettfönster lyste som en jätte- 
stor passionsros med kalkblad af eld. 

Men medan Scepsis satt där och log åt sina egna tankar, 
fingrande på himmelstuben och solskifvan, som hon gömt 
under sin kåpa, slogos dörrflyglarna upp, och de strålande 
skeppen blefvo synliga och altarna med sina broderier i 
silfver och sina skatter af guld och onyx. Medan orgorna 
brusade exodus, och sången och rökelsen i ett sista trån- 
sjukt famntag lyfte sig mot hvalfven, närmade sig en pro- 
cession utgången. I dess spets gick Caritas, följd af aldrig 
lyktande leder af hillebardierer, korgossar och munkar. 
Där hon sakta kom mellan bänkarnas rader af böjda hufvu- 
den, samlade sig all kyrkans glans och all andaktens rike- 
dom öfver hennes gestalt med tusende reflexer öfver ädel- 
stenarna i hennes dräkt och ett fras af majestät öfver 
klädebonadens veck och fållar. 

Hon hade åldrats. Hennes ansikte hade fått matronans 
fylliga kinder och hakpåse, hennes figur medeltidskvinnans 
egendomliga hållning med de smala, sluttande axlarna och 
pösmagen. Men ännu hade hennes anlete den stora barmhär- 
tighetens skönhet och ögonen en oändlighetsglans. Munnen 
var frisk och röd med ett segergladt drag öfver de stolt 
hopparade läpparna. På hennes hufvud glänste ärkebiskops- 
mitran med sina ametister och den gyllene kräcklan i 
hennes hand. 

Så steg hon långsamt ut ur kyrkan, omhvärfd af ljus, 
rökelse och sång, men när hon såg den ensamma kvinnan 
på tröskelstenen, stannade hon som om hon igenkänt hennes 
ansikte genom doket. Hon stannade och log, och med en 
röst af makt och nedlåtenhet började hon tala: 

»Du ser, jag spådde sant. I hans namn, som du spikade 
på korset, har jag segrat öfver världen, och själf söker du 
skydd vid foten af min helgedom . . . Hör då upp med din 
förmätna kamp och fall till föga! Se dig omkring! Lifvet 
är en enda fejd, obeveklig som mellan varg och lo i skogen. 
Jag ensam skänker frid, förbarmande och helg. Ty det är 
jag, som är kyrkklockornas klang af maning och väckelse, 
och hoppets säng i dulcimer och psalterion. Jag är kyrkans 
andakt och klostergårdens stillhet, glömskan, som hr i 



58 

bägarn och i kvinnans blick, den ömma hand, som helår och 
hugsvalar och ensamt icke ryser tillbaka för slamret af den 
spetälskes skramla. Jag är famntaget, som står alla öppet, 
bettlaren, skökan och publikanen, kalken, hvilkens tröst 
och läkedom aldrig kunna förbrukas, och ej skall jag rasta, 
förr än jag samlat alla i min kärleks stad, inom min barm- 
härtighets ringmur. 

Men du, hvilkens sår har du vårdat och hvilkens plåga 
har du lindrat? Hvar är det goda, du kan lägga i dina 
gärningars vågskål? Ångest och oro, se där allt du gifver. 
Du pysslar i mörkret, bygger underliga verktyg och instru- 
ment för att narra händerna till synd och ögat till för- 
mätenhet. Du lockar till svartkonst och hemliga veten- 
skaper, förvillar sinnena bland deglar och retorter och för 
fromheten i förtviflan med dina gåtors anfäktelse. 

Lägg ner ditt högmodiga trots och dina fåvitska vapen. 
Kläd dig i ödmjukhetens hätta och i ångerns botdräkt. Blif 
den minsta och den lydigaste i mitt följe, och än kan du 
finna tillgift.» 

Så talade Caritas. Hög och myndig gick hon vidare på 
sitt kungståg genom natten. Munkarna lyfte de blänkande 
monstranserna, korgossarna svängde sina ciselerade kar, och 
skaran försvann i mörkret. Men Scepsis, som åhört tyst 
och leende, tog af sig sin svarta förklädnad och stod nu 
framför Notre-Dame i all sin hvita skönhet, där intet tydde 
på år och nöd, och där sekler som gått ej efterlämnat 
några spår. Snedt öfver platsen gick hon in i en kloster- 
gång upp i en tyst cell, där en munk med blekt ansikte 
satt och läste bland gamla manuskript, lutad öfver sin 
Averroes. — 

o 

Ar och århundraden förgiugo som trädens blad grönska 
och förvissna, och åter kom en afton, då Scepsis och Caritas 
möttes. Det var sent en valdag på en vintrig storstads- 
avcnue. Mellan höga byggnader löpte gatan med nybyggda 
stadsdelars snörräta likformighet, och så långt ögat kunde 
nå, lyste det elektriska ljuset med sitt hvita skimmer öfver 
husväggar, snöhöljda trottoarer och långa rader af träd, 
hvilkas kvistverk tecknade sig svart och skarpt mot vinter- 
nattens kalla klarhet. Det rådde ett dödt ögonblicks stiltje 
öfver gatan. Ingen människa syntes till, men från angrän- 
sande torg och gränder strömmade allt det mångstämmiga 
buller, som en vinterafton fyller en hufvudstads city, sorlet 



69 

af steg och röster, slamrande åkdon och spårvagnarnas 
gälla klockor. 

Ur ett af de höga husen, som mer entonigt och kasern- 
likt än de andra liknade ett sjukhus eller ett räddningshem, 
steg Caritas och vandrade långsamt med lidande gång utför 
gatan. Äter hade hon åldrats och förändrats. Hon hade 
blifvit en lång, mager kvinna, utan en skymt af matronans 
fylliga värdighet. Hufvudet bar hon nedtryckt mot bröstet. 
Ofverki"oppen, med de spetsiga skuldrorna, skakade, när hon 
gick, och hennes steg voro utan kraft och rytm. Med den 
magra gestalten i den slitna, svarta regnkappan, det grå- 
sprängda håret, som oredigt föll fram under hufvan och 
det stora fårade ansiktet med sina tusen rynkor liknade 
hon »det röda helgonet», »folkets jungfru». Ögonens glans 
hade förändrats, stegrats till den smärtsamma branden hos 
den, som vet sig så all sin kärlek på hälleberget, men som 
ändock sår, och läpparna rörde sig i smärtsam innerlighet 
som för att löna otack med ytterligare ord af tröst och hopp. 

Så gick hon med en stor hög tidningar och broschyrer 
under armen långsamt ner för gatan. Men plötsligt stannade 
hon. Under den närmaste båglampan såg hon Scepsis och 
hennes gamla motstånderska tycktes i sitt rätta element i 
det elektriska ljusets hvita sol, i nattens vinterluft, bland 
snön, som blänkte isigt och kristalliskt. Hon tycktes yngre, 
men också mer okroppslig än någonsin, ett väsen utan ben 
och blod, af idel leende, frost och ether. Men när Caritas 
såg all hennes oförgängliga ungdom, skar det till af smärta 
i hennes bröst. Hon kände med ens all sin egen ålderdom, 
besvikenheten af sitt fåfänga kärleksvärf och tröttheten 
af alla förgäfves gångna vägar. 

»Scepsis», och hon började tala, först en smula för- 
virradt, som en gammal kvinna, hvilken gifver luft åt års- 
lång grämelse, blandande smått och stort, men småningom 
blef hennes stämma fast, och orden föllo bräddade af kraft 
och mening. »Scepsis . . . .Jag har gifvit människorna allt 
som kunnat skänka dem tröst och lära dem förbarmande, 
de blå himmelsdrömmarna på guldgrund, trons sötma och 
kyrkans fristad . . . Jag är sången vid deras fester och be- 
frielsen i deras glädje, hvart återtaget hån och hvart fram- 
räckt handslag, den lefvande glöden i skaldens ord och 
världsförbättrarens system, handlingskraften i diakonissans 
bröst, i nihilistens arm, det tusenåriga ropet och de tusen- 
åriga drömmarna om lycka för alla, 



60 

Som Elia's oljekruka har min kärlek varit, och jag 
har skänkt dess rikedom med fulla händer . . . Och ändock 
synes mig än allt som det var. Sorgen lika tung, nöden 
lika hård, människolifvet lika grymt och uselt. Lazarus och 
Magdalena bida olyckliga den dag i dag som alltid förr. 
Och om framtiden också skulle ändras och en lyckligare 
tid spira, är det väl värdt allt hvad jag sett och än skall 
få se af blod och tårar . . . > 

Hon strök öfver pannan med sin långa, knotiga hand, 
teg ett ögonblick. Så rätade hon upp sig i sin fulla längd, 
och i det hennes ögon glänste med all den stora extasens 
längtan och tillförsikt, sade hon: »Och ändock måste det 
vara saligare att gifva än att taga?» 

Hon fick intet svar på sina ord, ty innan hon talat ut, 
hade Scepsis åter försvunnit. Hon hade försvunnit och åter 
blifvit den osynliga makt, som är den världskloka likgiltig- 
hetens axelryckning gent emot de växlande dygnens ski-att 
och sorger och människoödenas pockande på lyckan, den 
tviflets aldrig förstummande röst, som lockar därborta i 
det svarta töcken, som omflyter den mänskliga kunskapens 
fastland. 

Men Caritas, som återfått sin böjda hållning af trött 
bekymmer, gick långsamt vidare ner för gatan, vidare på 
sin rastlösa kärleks tistelväg. Hennes långa, tärda gestalt 
i hufvan och den slitna svarta kappan tecknade sig mot 
snön, och de spetsiga skuldrorna skakade, när hon gick. 



vn. 



»Ja, Hessler börjar spela samma fatala roll för Imhoff, 
som Karl den förstes hufvud för mr Dick i David Copper- 
field ... I början tyckte jag det var originelt nog detta sätt 
att i allt han skref inblanda Hessler, men nu går det icke 
längre . . . Detta stöter på förföljelsemani.» 

Det var Stockholms-Postens redaktör, som sade dessa 
ord^ där han stod i sitt mottagningsrum på tidningsbyrån 
och rökte sin cigarrett framför eftermiddagsbrasan, sam- 
talande med en af medarbetarne . . . Han var en högväxt 



61 

blond man med ett vackert, men en smula fadt ansikte, mer 
lik en tenor än en radikal politiker. 

»Ja, ty värr >, svarade hans interlokutör, teaterkritikern, 
en estetisk typ med sitt vårdade helskägg och monokeln i 
ögonvrån ... »På de här sista veckorna har Imhoff verk- 
ligen sett bra besynnerlig ut. Jag har iakttagit honom, då 
han går ensam på gatorna. Bäst det är, kan han plöts- 
ligen stanna och stå en lång stund alldeles stilla, spejande 
sig ikring, som väntade han någon fara. Han går tätt ut- 
efter husraderna, och man kan knappt förmå honom att gå 
öfver ett torg . . . Och när han sitter och skrifver häruppe, 
ha hans ögon en flackande oro. Kanske skulle man tala 
med någon af hans vänner, men det är icke lätt.» 

»Min sann jag vet, hvad som är att göra . . . Det be- 
rättas i stan^ att Hessler själf börjat bli rädd för honom 
och tagit en detektiv i huset.» 

Här afbröts samtalet af Imhoff, som steg in med en 
rättad korrekturremsa i handen. Hän var mycket blek, 
och de båda männen hade en pinsam känsla af, att han 
hört deras ord. Redaktören, som hade lätt att rodna som 
en yngling, vände sig in mot elden och gnuggade sina hän- 
der som om han frös, och teaterkritikern trummade på fön- 
sterrutan och tycktes med ens helt upptagen af snöfallet, 
som fyllde den eftermiddagsskumma luften med en oändlig- 
het af hvita fjun. Otto lade från sig sitt korrektur och 
tog farväl. Han var färdig med dagens arbete, och med 
en suck af olust lämnade han tidningsbyrån, där han alltid 
erfor en välgörande känsla af säkerhet, och steg ut i snön, 
mot allt detta ovissa och hotande, som lurade därute. 

Det var en skymningsstund i april, då snön föll, icke 
med vinterförmiddagens glädtighet, då flingorna dansa genom 
den klara luften och knäppa lekfullt mot rutorna, utan 
med skymningstimmens tunga melankoli, flock efter flock, 
säfligt och obönhörligt i allt tätare massor. Det blir så 
tungt att gå och så tungt att tänka. Där man mödosamt 
stretar fram öfver gatorna, utan att se annat i den grå 
rymden än snöns hvita klasar, som falla och falla, får man 
den förtröttades lust att gifva upp det hela, att sträcka 
ut sig rak lång och låta snöns svepning begrafva den 
saknad och besvikenhet, som utgör ens lif. 

Otto huttrade i sin ulster, och dunklet föll med en rys- 
ning in i hans själ. Hessler hade tagit en detektiv i huset! 
Det var allt, hvad Otto hört af redaktörens ord, men hvad 



behöfde han också höra mer? . . . Det var sålunda en de- 
tektiv, den långe mannen med det bleka ansiktet och de 
röda polisongerna, som Otto så många gånger mött de sista 
dagarna. En detektiv, Otto rodnade af harm och blygsel, 
och samtidigt tyckte hans fantasi sig se denna figur öfver- 
allt. Den bleke mannen med det röda skägget skymtade i 
fönster, bakom dörrar, i all mörka vrår, spionerande, för- 
vridande munnen till en gäll hvisslingssignal, så fort Otto 
nalkades. Han talade med portvakten i huset, där Otto 
bodde, rådgjorde med Hessler, hviskade med främmande 
ansikten, som logo elakt, han sände af bref och bud i 
smyg och fick hemliga order tillbaka. Det blef en hel 
komplott, som utspelades därinne rundt omkring honom . . . 
min gud, hvad skulle man taga sig till, hur skulle man 
komma undan? 

Otto stannade plötsligt ett ögonblick och vände all sin 
uppmärksamhet inåt, lyssnande till sig själf, som man gör i 
stunder af ångest och spänning, med ett half klart hopp att 
få höra sitt ödes orakelsvar kvälla fram ur sitt eget inre . . . 
Men ingen räddningens lösen ljöd genom sorlet af hans 
tankar. Åter började han gå framåt i snön, drifven framåt, 
han visste icke hvart. 

Emellertid kom kvällen, och det blef mycket mörkt, i 
det de tunga snömassorna skymde ljus och lyktsken. I detta 
dunlcel, där den enda dagern var den hemska reflexen af 
snön, i demia tystnad, där bullret af steg och hjul förtogs 
som emot spån, fingo gatorna en fantastisk, spöklik karaktär. 
Man gick genom en sagans stad, där människorna drefvos 
som hvita skepnader mot okända mål af någon makt; som 
icke unnade dem att hvila, och där slädarna flögo fram på 
sina ljudlösa medar som sällsamma dödens fordon stadda på 
dunkla färder. 

Otto ryste, där han gick. Ofrivilligt frågade han sig 
själf, hvart han drefs denna afton genom snön. Kanske 
skyndade han just nu mot sin undergång, rakt in i dödens 
käftar. Ty sådant var människolifvet, att ingen visste hvart 
ens steg ledde, och man hastade mot de orter, där olyckan 
gick på post och väntade. Just i kväll kunde det slutliga 
mötet med Hessler äga rum, och han själf blifva ohjälpligt 
slagen till marken. Just i kväll kunde han med dödsskriket 
kväfdt uti sin strupe få ligga och förfrysa i den kalla snön, 
medan spöklifvet rörde sig oaflåtligt öfver gatan hvitt och 
ljudlöst. 



63 

Men samtidigt med att alla dessa bilder af döden dröjde 
som en sorgmarschs dofva ackord i hans själ, rörde sig 
också lifvets instinkter inom honom med en våldsam lust 
att lefva, och hans ängslan tog plötsligt formen af en 
feberaktig åtrå efter ett försvarsvapen. Han skulle i alla 
fall sälja sitt lif så dyrt som möjligt. Ett vapen, ett 
vapen. Hans hand krökte sig efter en revolver som ett 
barns fingrar efter en leksak, och utan öfverläggning 
vände han in på en annan gata och gick rakt på en vapen- 
handel. 

Men när han väl steg in i butiken, ångrade han bittert 
sin idé. Han stannade strax innanför tröskeln och blef lik- 
blek i ansiktet. Det föreföll honom, som han var genom- 
skådad, som bokhållaren, som stod bakom disken, läste i 
hans inre som i en öppen bok. Otto fixerade honom och 
tyckte sig finna belåtenheten öfver en gissad hemlighet i 
leendet kring hans mun. Otto skulle blott behöfva säga 
sitt ärende, och han skulle le ännu bredare och ropa: »Otto 
Imhoff, jag känner er!» Och medan han säger detta, gifver 
han ett tecken i fönstret, så att polisen kommer . . . 

Otto teg, men tystnaden blef omöjHg. Så började han 
tala med en stämma, som förekom honom tjock och främ- 
mande som kom den ur en annans strupe. Men commis'en 
blott log och bugade. Han tog fram några revolvrar, strök 
öfver deras blanka pipor och lekte med dem på disken. 
Han hade en hvit, mjuk hand med en grön sten på ring- 
fingret. 

»Det här är nyaste modellen», sade han. 

Otto tog en i handen, och samtidigt var det som om 
han i ett ögonblick varsnat en hardt när oräknelig mängd 
af bilder — det var en lång kedja med händelser, som skulle 
inträffa från och med morgondagen ända in i framtidens 
dunklaste år, och alla dessa scener såg Otto för sig i en 
och samma sekund med visionär tydlighet. Det var han 
själf, som gick emot Hessler med revolvern i sin hand, och 
Hessler, liggande utsträckt framför honom, med ett märke 
efter en kula i tinningen, ett svart hål icke större än en 
ärt . . . Förfärade ansikten sprungo till, och plötsligt bredde 
sig kring honom ett tomrum, hvilket som en trollkrets skilde 
honom från allt och alla . . . Det var en sal med en domare, 
som talade ord, som Otto icke begrep, medan bakom honom 
mångtaliga röster sorlade, med hvilka han en gång glammat 
och skämtat, men hvilka nu nämnde hans namn med för- 



64 

skräckelse och kall nyfikenhet ... Så mynnade allt ut i de 
hundra olika sorter af mörker, som man varsnar i half- 
vakua decembernätter; det är mörkret, som ser på en sorg- 
bundet och tungt som en förtviflad moders öga, det är 
mörkret, hotfullt som den svarta hösthimmelen, när den 
spänner sig öfver oceanen, det är mörkret, som på samma 
gång är tyngd och ångest, tryckande som lager af svart 
mull. Och detta mörker tycktes evigt, ljusnande till dagar 
och tätnande till nätter inom samma kalla orörliga väggar. 

Så spratt Otto till, betraktade commis'en, men denne 
stod i samma position med samma leende på läppen. Han 
betalade och gick. 

Men när han väl kom ut på gatan, kände han sig med 
ens märkligt lugnare till sinnes. Det utstrålade en egen- 
domlig säkerhet från den lilla tingesten han bar i fickan. 
Blott han vidrörde den, erfor han en känsla af kraft, som 
han ej förnummit på långa veckor, en trotsig lust att söka 
bekämpa sitt öde. »Min lilla revolver», mumlade han för 
sig själf med en smeksam ton, »min lilla revolver», och 
vapnet verkade upplifvande på hela hans organism som 
alkohol eller en morfininsprutning. Med ens föreföll hela 
den hotande katastrofen uppskjuten. Han blef lättare till 
sinnes med det begär att skämta och att sorglöst njuta 
ögonblicket, som alla de erfarit, hvilka med klar panna 
stått inför farans och afgörandets stund. 

I stället för att gå hem, beslöt han att öfverraska 
Annie, som denna afton ej väntade honom, och det kom en 
förälskad brådska öfver hans steg. Strax därpå var han 
uppe i våningen, där hon bodde, och han knackade på hennes 
dörr med en rytm, beräknad att vilseleda hennes gissningar 
om besökaren. 

»Stig in», svarade Annies stämma därinnifrån med hela 
missnöjdheten af att blifva störd i rösten, och detta för- 
tretade tonfall roade Otto obeskrifligt. Varsamt som en 
supplikant sköt han upp dörren och trädde på. 

Inne i det halfskumma rummet, genom hvars förgrund 
en brasas fladdrande reflexer kommo och gingO; lyste en 
lampa längst bort på skrifbordet i fönstersmygen, och där 
bakom skymtade Annie, skrifvande ett bref, och hennes 
bröstbild med det framåtböjda hufvudet och den korta bysten 
tecknade sig skarpt mot den mörka gardinen. Som hon 
satt där i lampskenet, som förgyllde det krusiga pannhåret 
och varmt föll öfver de gropiga kinderna, liknade hon med 



65 

sitt lilla runda hufvud och sin sirliga, nästan knubbiga figur, 
en af Kate Greenaways ingenuer, klädd som de i ett långt 
ljust förkläde, under hvars bård med den sommarglada blom- 
sterslingan en cendrillonsko stack fram med sin bandrosett. 
Hon var het i kinderna af ifver, ögonen glänste — det var 
en obevakad ensamhets kärlekstankar, som präglade hennes 
anletsdrag med sin hängifvenhet. 

I ett ögonblick hade Ottos öga uppfattat allt detta, 
Annie och hela rummet, där hon satt, med dess stämning 
af ljus och hem. Det var ett helt rike, som han hade 
nyckeln till, ett rike med sin historia, sina minnen och sitt 
framtidshopp. En varm blodström rann genom hans bröst. 
Det kom sång i hans sinne. För ett ögonblick glömde han 
allt utom lyckan att vara älskad. 

»Otto, är det verkligen du? I detta herrans väder!» 
Annie sprang emot honom med ett enda leende öfver ögon 
och ansikte. 

»Joo! . . . Och när jag steg in, kändes det, som jag var 
långt fram i tiden, en annan snöig \'interkväll än den i 
dag, och jag kom hem och ertappade min egen fru vid mitt 
skrifbord, sysselsatt med att fuska i mitt eget handtverk 
med något misstänkt författeri.» 

Annie drog honom fram till skiifbordet och visade 
honom brefvets öfverskrift. 

»Nej, men satt liten verkligen och skref till mig i sin 
ensamhet?» 

»Jag hade en sådan lust att samtala med dig. Jag 
hade suttit och klinkat som vanligt i skymningen och blifvit 
tungsint till mods . . . Det förekom mig, bäst jag spelade på 
din älsklingssonat Appasionatan, att tonerna vid sidan af 
sin klangskönhet hade en fördold mening, som vi människor 
icke förstodo, men som kanske ägde lösningen på all vår 
oro . . . Hvem vet om svaren på alla våra frågor icke finnas 
i ett par ackord af Beethoven . . . Det ena gaf det andra, 
och så grubblade jag öfver oss, öfver dig, och öfver. . .» 

»Tyst, tyst!» af bröt Otto. »Icke något om det i dag! 
Det ha vi glömt . . . Låt oss sätta oss här vid elden . . . 
Hvad här är lugnt och varmt. Tänk bara, nu snöar det 
och är kallt öfver hela staden, och i en sådan här vrå har 
man lyckan.» 

»Ja», svarade Annie, med en röst som skalf. »Det är 
med lyckan, ser du, som det berättas om eau-de-colognen i 
Köln. Öfverallt på de stora torgen och midt emot domen 

Li/vets fiender. 5 



66 

annonseras Maria-Farina på stora skyltar, men sägnen säger, 
att det blott är i en undangömd butik på en afsides plats, 
man finner den enda riktiga, äkta 4,711.» 

Så sutto de stilla, och sågo in i brasan, som falnade 
efter hand. Eldskenet, som förut kastat en bred tunga 
öfver golfvet, kröp samman på kakelugnsstenen och smal- 
nade till en bleki'öd gadd. Utanför fönstret föll snön allt- 
jämt, flinga vid flinga i tunga, hvita klasar. 

Men Otto blef allt mer fåmäld och förströdd, ju mer 
tiden för uppbrottet nalkades, och rysande såg Annie det 
vanHga ängslade uttrycket lägga sig öfver hans ansikte. 
»Nu måste jag gå», upprepade han flera gånger, men satt 
dock kvar, hållande feberaktigt fast vid denna flyktiga stund 
af ro och lycka. Brasan kolnade snart. Snön föll. Klockorna 
i ett närbeläget kyrktorn slogo tunga åtta slag. Ottos hand 
blef kall. 

»Farväl», sade han och reste sig, »nu skall jag hem.» 

»Du skall få ett sällskap», sade Annie. Hon hade 
blifvit blekare; med darrande fingrar tog hon brefvet från 
skrifbordet. 

»Jag skall stoppa det i din rockficka . . . och när du 
stiger in i ditt mörka rum, skall du taga upp det och kanske 
känna dig mindre ensam.» 

Hon följde honom ut i tamburen, och med konstlad 
lekfullhet stack hon brefvet i hans ulster. Men i samma 
ögonblick drog hon åter upp handen och tog fram revolvern. 

»Jesus!» utropade hon, »livad vill detta säga... Hvad 
i guds namn skall du göra med den här!» 

Hon gick rakt emot honom, tvang honom att se sig in 
i ögonen, och där de stodo i den halfskumma entréen, brist- 
fälhgt upplyst af en darrande gaslåga, stirrade de stelt, 
nästan hatfuUt på h varan dra. 

»Gif hit den», sade så Otto, först lågt, doft, med sedan 
halfski-ikande i plötslig upphetsning. »Gif hit den. Jag 
måste ha den. Har du då inte märkt, att Hessler förföljer 
mig, vill anfalla mig? Eller vill du, att jag skall låta honom 
slå ner mig som en hund?» 

Annie vacklade mot väggen. Det svindlade för hennes 
ögon, och hon pressade handen hårdt mot hjärtat. Så för- 
mådde hon behärska sig. 

»Se här ... Du vet, att du bär ansvaret för bådas vår 
lycka.» 



67 

Hon räckte honom vapnet med en afmätt åtbörd. 
Rösten hade en dödsstunds högtidlighet. 

»Förlåt, förlåt!» var allt hvad han kunde svara. Han 
tryckte henne konvulsiviskt till sitt bröst, kysste hennes 
panna, hennes ögonlock och sprang sin väg, utan förklaring, 
löften eller afskedsord. 

Men när Annie blef ensam, föll hon i häftig gråt, makt- 
lös och förlamad, som man blir ansikte mot ansikte med en 
olycka, som man ej har makt att afstyra. Det rörde sig 
en förviiTad massa bilder och tankar i hennes hufvud. Medan 
tårarna strömmade ned för hennes kinder, vaggade hon af 
och an med kroppen, och hennes skugga rörde sig i grotesk 
förstoring på väggen bakom henne. Men småningom åter- 
kommo dock det hopp och den handlingskraft, som bildade 
djupet af hennes väsen. Det kom reda öfver hennes tankars 
hoptrasslade härfva. Smärtan vek tillbaka för hennes klara 
förstånd, och med ens belyste ett beslut det virrvarr af 
planer, som korsade hennes hjärna. 

Redan i afton skulle hon gå och rådföra sig med 
Wilhelm Sivers, ty nu begrep hon med ens, att Otto genast 
måste i ro, bort från Hesslers närhet, att den eviga oro, 
som dessa månader förtärt honom, var en själssjukdom, som 
slagit rot inom honom och hotade att döda all hans be- 
sinning. 

Hon gick några slag i rummet af och an. Så började 
hon i febril hast kasta på sig sina ytterplagg, erfarande en 
egendomlig bedöfning i att handla. På en minut var hon 
färdig och stod där höljd i sin peliss. Hon såg ut som en 
annan människa än för en half timme sedan. Allt det små- 
täcka och flickaktigt koketta i hennes anletsdrag var borta, 
och där ansiktet blekt, med ett drag af tyglad smärta kring 
de hoppressade läpparna, skymtade mellan pälsmössan och 
boan hade det fått något af en antik statys stränghet. 

Hon gick med en nervös gång ner på gatan. Snön 
föll öfver henne och täckte hennes spår . . . 

Vid middagstiden dagen därpå kommo Wilhelm Sivers 
och Otto Imhoff samman ner för trapporna i det hus, där 
Imhoff och Hessler bodde. Partihöfding som Sivers var till 
hela sin natur, fann han mycket nöje i att spela rolen af 
deus ex machina, och sedan han åhört Annie med hela den 
öfverlägsna förbindligheten hos en diplomat, som gifver 
audiens, hade han strax tröstat henne och lofvat att taga 
saken om hand och »rädda > Otto. Hela denna morgon hade 



68 

han också spelat försyn med en oklanderlig aplomb, — han 
hade utverkat tjänstledighet för Otto på Stockholms-Posten, 
talat med en psykiatriker, och nu förde han själf patienten 
— hälft mot dennes egen vilja — till en annan bostad långt 
bort från den ödesdigra omgifning, där Otto allt för länge 
vistats. Otto hade först erfarit en blandning af blygsel och 
verkligt hat, när Sivers trängde in till honom och utan 
misskund vidrörde den hemliga sjukdom, som sedan månad- 
tal tärt honom, men denna unge partichef med det energiska, 
glattrakade ansiktet och den okufliga viljan i de kalla, blå 
ögonen, hade i dag som alltjämt förr haft en hypnotisörs 
befallande makt öfver hans handlingar. Otto hade lydt, om 
också slappt och likgiltigt. 

Men när han nu steg ner för de halfskumma trappor, 
där alla ångestens furier hetsat honom, från det hus, som 
för honom varit ett fängelse, hvilkets mörker hotat att helt 
omhölja hans själ, frågade han sig själf, om det verkligen 
var möjligt, att han nu för alltid fick lämna denna ängslans 
och förtviflans boning. Det föreföll honom hardt när otro- 
ligt. Han kände det som den verklige Otto Imhoff ännu 
alltjämt var fängslad därinne i det grå huset, rufvande i 
sin ensamhet öfver förföljelse, blod och undergång, och att 
den Otto Imhoff, som gick därute på gatan och inbillade 
sig vara fri, blott var en fantasibild af det bleka, utpinade 
jaget däruppe . . . Men småningom växte befrielsekänslan sig 
medveten i hans inre. Det kändes som en oändlig lättnad; 
och han såg sig ikring som på en ny värld med en ny blick, 
med denna glada rörelse, som konvalescenten känner första 
gången han kommer ut från sjukhuset. 

Med aprils vanliga nyckfullhet hade vädret totalt skiftat 
sedan gårdagen. Nu var det en strålande snösmältningsdag 
med ljus himmel och drifvande töblåst. Husen stodo med 
breda strimmor i solen, och väggarna tycktes hafva för- 
lorat något af sin tyngd i det tunna vårljuset. Det stod ett 
regn af skimrande stänk kring knutarna, och ur taki'ännornas 
mynningar plaskade glimmande droppar. Dagsmejan för- 
minskade snölagren, så drifvorna blefvo svartådrade och 
porösa och marken tittade fram, brun och våt. Kring de 
kala träden genljödo sparfvarnas staccaterade vårrop, och 
genom luften drog som en doft af de första violernas frost- 
bitna kalkar. 

Otto genomströmmades af lifslust och hopp. För första 
gången på oöfverskådligt länge fick han tro på, att hans 



69 

öde dock ännu kunde vändas till sol och allt det fasans- 
fulla och mörka försvinna som hugskott, glömda ögonblicket 
sedan de födts. 

Han fattades af en ödmjuk vördnad inför detta lif, som 
är så outtömligt om icke på verklig läkekraft, så dock på 
drömmar och illusion. 



VIII. 



Det var med en matt men välbehaglig känsla af kon- 
valescens, som Otto nu mer efter sin flyttning från Humle- 
gården brukade slå upp ögonen om morgnarna. Han pinades 
icke längre af dessa uppvaknanden, hvilka i den gamla bo- 
staden plägade lykta hans nätter med en kris af rädsla. 
Örngottet låg icke längre fastklibbadt mot hans kind som 
en flik af en svepduk, och täcket tryckte icke mer som 
järnvikter hans lemmar. Ännu voro dock hans nätter fulla 
af hemska drömmar: fall ner för afgrunder utan botten 
eller förtviflade flyttförsök genom pass, där fienden lurade 
i hålvägen, och stegen ekade i dunklet. Fortfarande var 
han i drömmen uslingen, som på blödande fötter sprang 
gata upp och gata ner för att rädda sig undan Hessler, 
eller brottslingen, som med alla Europas detektiver efter 
sig kastade sig från det ena snälltåget till det andra, hetsad 
som ett värnlöst villebråd af hela koppel utaf hundar. 

Så härskade ännu ångesten öfver hans nätter, men när 
morgonen kom, lyfte sig skräckbilderna från hans läger och 
flydde med bleknande konturer för dagsljuset. Hesslers 
jättegestalt, som hvarje ögonblick hallucinerat för honom i 
hans bostad vid Humlegården, hade ingen skum vrå att 
manas fram ur i den glädtiga kammare, dit han nu tagit 
sin tillflykt. 

Huset, dit Otto flyttat, låg högt upp på Norrtullsgatan, 
på gränsen mellan stad och land. Det var ett urmodigt 
trädgårdshus, med gröna fönsterluckor, gömdt bakom ett 
brunt plank, inbäddadt bland alléer med ålderdomströtta träd. 
Själfva rummet, som han bebodde, var ett täckt flicknäste. 
Det tillhörde värdinnans nittonåriga, unga dotter, och af en 



70 

ren slump hade Otto fått hyra det på en månad under 
hennes bortovaro. Alla hennes småsaker funnos ännu kvar 
därinne och bundo en krets af vårliga och älskvärda före- 
ställningar om den okända unga damen själf. Kammaren 
var ungdomlig och sommarglad med möbler i gammaldags 
hvit herrgårdsstil och gardiner af brokig cretonne med 
fladdrande fjärilar och granna blomsterbuketter. En smal, 
hvit hand hade helt säkert placerat stolarna, just så för- 
troligt som de stodo i grupper för intima förtroenden och 
öppenhjärtigt samspråk, prydt väggen med sin festong af 
fotografier och blomsterkort med minnen af ung vänskap 
och erinringar om betydelsefulla data, och under midsommar- 
veckans skrattsjuka tystnad afplockat de strån och daller- 
gräs, som stucko upp ur vaserna. Myrten i fönstret hade 
kvar något af ägarinnans ömmaste skymningsdröm, kudden 
i soffhörnet en återstod af doften från hennes hår, och öfver 
flickbyrån med sin spegel hängde tyllen, fin och lätt som 
en brudslöja. 

Ottos sjuka nerver insöpo med välbehag denna rummets 
stämning af ung och drömmande kvinnlighet — den smekte 
hans sönderslitna tankar som en visa med en mors ömhet 
i den halftförglömda refrängen. Trånsjukt som ett barn 
drömde han härinne om möjligheten af egen lycka och den 
tid, då han aldrig skulle behöfva sakna den atmosfär af 
trofasthet och sommarro, som en kvinna kan gjuta kring 
den man hon älskar. Och han tänkte på, att redan om en 
månad skulle han hemföra Annie som sin brud — så snart 
hade de nu beslutat att gifta sig. Men var det verkligen 
möjligt? Skulle hans ensamhetstid så snart kunna taga 
slut? Då skulle han ock i och med detsamma vara frälst — 
så tänkte han — frälst från alla de tankar, som dessa 
gångna månader likt irrbloss lockat honom bort från det 
sunda lifvets allfarsväg. Frälst? Ja, ty hur skulle icke 
Annie skydda honom med blotta kraften af sin närvaro mot 
hvarje anfall af ångest och förtviflan. Till och med när 
hon slumrade, skulle hennes sömns jämna andetag hägna 
honom som en förbön bräddad af kärlekens beskydd. 

I dessa drömmar fann honom den första tidiga våren i 
detta flicknäste, som lifvade upp det gamla huset bakom 
det bruna planket som ett svalbo, fullt af fågelkvitter. 
Genom sitt fönster såg Otto, hur majdagen på en gång lät 
de första gröna skotten spricka ut på grenarna och totalt 
sopade bort och förintade alla fjolårets vissna löf, som 



71 

under den nu smältande snön tillbragt en lång vinterslummer. 
Och konvalescent som lian var, symboliserade han ömsom 
sitt lif med det nya, som knoppades, och ömsom med det 
kraftlösa, som lefvat ut och måste dö. Sol, sång och en 
yppighet af hvit vårblom eller den drömlösa hvilan under 
den gröna grafkullen, mellan dessa båda poler rörde sig 
hans tanke. Viljelös och vårtrött lät den sig drifvas upp 
och ner på majstämningens växlande ebb och flod af för- 
hoppningar och melankoli. 

Så tedde sig vid denna tidpunkt själfva ytan af Ottos 
sinnesstämning, men under dessa lätta krusningar gick på 
djupet en tung dödsjö efter alla de gångna månadernas 
stormar. En gammal vana, ett minne, som plötsligt dök 
upp, ett ord, hördt i förbigående, en åtbörd af en obekant, 
det allra minsta var tillräckligt för att blifva idéassociationen, 
hvilken som en dunkel brygga åter ledde Ottos själ ner i 
den värld af ängslan, där den så länge dväljts. Det blef 
andlöst tyst ikring honom. Det svartnade för hans ögon. 
Stönande som under all världens smärta, hörde han plötsligt 
stiga ur djupet bruset af dödens flod, den långsamt rinnande, 
isklara Acheron. Tungt slogo dess vågor mot hvarandra 
med brustna afskedsord och tankar darrande som fågel- 
vingar, med buller af händer slitna från hvarandra och slitna 
från det sista ångestfulla greppet vid allt som var lifvets 
lycka, med sorl af saknad aldrig stillad, af kyssar, som 
mga läppar möta, och famntag, som ingen famn nå. Och 
när denna rekviemsklang trängde till hans öra, då kunde han 
kasta sig handlöst på golfvet och snyfta utan hejd inför 
det förfärliga, som förestod. Det var icke längre vårdöden 
med sin milda ro, om hvilken majtankarna lekte, det var 
den verkliga döden, vinterdöden med all dess ofattliga ve, 
inför hvilket hvarje lefvande blodsdroppe spjärnar tillbaka, 
som näfverbiten, hvilken ända till dess den förkolnat vrider 
sig under lågan, som förtär. 

Men när Otto efter dessa genomkämpade ögonblick 
råkade Annie, var det en sällsam och högtidlig extas öfver 
honom. Hans väsen var liksom stämdt flera oktaver högre 
än vanligt. Han lyfte sin flicka som ett barn uppå sitt 
sköt och hviskade i timmar i hennes öra om sin allra 
innersta förkärlek och sin allra innersta svaghet. Det var 
som ville han gjuta i hennes hjärta själfva essencen af sin 
person. Det kom något hemlighetsfullt öfver hans smek- 
ning, när han långsamt strök hennes kind eller pressade 



72 

sin mun mot hennes, febrilt, som gällde det att blanda 
blod. När han en gång var död och det var slut för alltid 
med allt det Ijufva, då skulle hans Annie, så drömde han, 
minnas det alltsammans, hans ord, hans famntag och hans 
kyss, minnas det som mättadt med allt hvad kärleken ägde 
gränslöst och ytterligt. Och det blef en sorts tröst för 
honom, när dödstanken satte åt, detta att han äfven hädan- 
efter skulle lefva länge och rikt i hågkomsten hos den 
kvinna som han älskade. 

Annie själf tog dock icke längre sin fästmans öfver- 
spända tillstånd så allvarligt, ty hon hade numera fått som 
en plötslig säkerhet af, att hans exaltation snart skulle 
gifva med sig. Sedan hon nu en gång åter sett honom på 
bättringsvägen, relativt lugn och förhoppningsfull, hade hon 
lyckats intala sig själf, att all fara var öf verstanden. Hon 
var en af dessa sangviniska människor, åt hvilka naturen 
skänkt ett öfvermått af spänstighet och läkekraft. Hoppet 
behöfde blott räcka henne ett finger för att hon skulle 
fröjdas, som ägde hon hela dess hand tryckt för evighet i 
sin. Nu var det lyckligtvis förbi, allt det skrämmande och 
hemska, förbi som en dröm, på hvilkens verklighet hon 
nästan hade svårt att tro, och med glad tillförsikt gick hon 
framtiden till mötes. 

Tanken på, att hon snart skulle få helt förena sig med 
den man hon älskade, fyllde dessutom hennes bröst med en 
så stormande lifsglädje, att ingen oro och inga bekymmer 
höllo stånd mot allt jubel och all sång inom henne. Klin- 
gande lågo drömmarna om att blifva maka och mor och 
tonade i hennes blod, och under deras värma slog hennes 
väsen ut i blomning. Det kom rent af en ny karaktär öfver 
hennes yttre. Ögats spelande och skälmska glitter blef till 
en varm, lifserfaren glöd, det spotska leendet kring munnen 
fullt af medvetenhet och ömhet, och den flickaktiga gratien 
öfver hennes lemmar efterträddes af en djupare och mäk- 
tigare kvinnlighet, som gjorde hvarje hennes åtbörd rik på 
bredd och skönhet. Lifvet strålade för henne som solgatan 
på en blå hafsyta, och hon kände sig så öfversvallande sund 
och stark, att det föreföll henne omöjligt, att den man, som 
skulle dela hennes dygn, kunde täras bort af inbillningar 
och fantasier. Ah, hon skulle kämpa med mörkret själft 
om denne drömmare, som hon älskade lidelsefullt och moder- 
ligt på en gång, kämpa tills hvarje hugskott af ängslan 
lämnade hans fjät. Hon skulle kyssa honom sund med sin 



73 

röda mun, pressa honom frisk mot sitt varma hjärta och 
jaga hvar saulstanke bort ifrån hans hjässa med sitt ung- 
domliga skratt . . . Men när Otto mötte henne, där hon nu 
på detta vis formligt glänste i vårsolen af öfvermodig lycka, 
kände han på en gång beundran och beklämning inför denna 
kvinnogestalt med dess lefvande hymn af hälsa och lifsmod. 

Denna sollysta maj månad använde Otto och Annie för 
att ordna sitt hem till bröllopet, som skulle äga rum i 
början på juni. De hade hyrt två rum och kök uppe i 
Vasastaden, och som de båda voro ett par fattiga skåpråttor 
utan andra kapital än löpande löner, måste de med många 
nationalekonomiska om och men diskutera hvarje post i 
budgeten för bosättningen. Och för att köpa billigt gjorde 
de samman långa promenader genom Stockholm på upp- 
täcktsresor efter en salsskänk eller en chaiselongue. Tid 
middagstiden brukade Otto komma och hämta Annie på 
lifförsäkringsagenturen, där hon arbetade. Han steg in, 
stängde dörren till hennes rum som för en viktig affärs- 
konsultation, kysste hennes hårfäste, som var nerlutadt öfver 
kontraboken, och uppspelt, som han alltid blef vid dessa 
möten, började han strax öfverösa henne med en ström af 
förslag för att riktigt få njuta af den lustiga min af prak- 
tisk öfverlägsenhet, med hvilken hon brukade upptaga hans 
projekt. Hon snörpte på mun, satte pennan bakom örat 
och såg ner på honom från sin höga kontorsstol med en 
»smart mans» hela förakt för en ideolog. 

Så vandrade de samman ut på de vårfriska gatorna, 
hvilka strålade i maj dagens middagsljus med breda, skinande 
bälten öfver husväggarna och silfrade reflexer på fönster- 
rutor och lyktglas. Sol hade alla människor öfver ansiktena, 
och särskildt tycktes de unga damerna, hvart de än gingo, 
följas af en gyllene våglinje, som lyste upp hårknutarna 
under hatten och med sitt skimmer kantade vårdräkternas 
mjuka veck. Käckt, med en rytm af trots och ungdom, 
steg stadens sorl i den blå luften. 

Otto och Annie gingo sakta utmed trottoarerna, 
stannade länge framför bodfönstren, som i vårljuset utbredde 
alla sina skatter, dubbelt frestande för två unga, som gingo 
och drogo till bo, och de suckade inom sig öfver de alltför 
stricta siffrorna i sin civillista. Annie, som dock lefvat så 
länge ensam och hemlös i en pension i Stockholm och alltid 
uttryckt sin hfliga förkärlek för det amerikanska boarding- 
house-systemet, erfor nu till sin förundran en formlig åtrå 



74 

efter just de förråd af ägodelar, som liksom konstituera ett 
hem. Hon drömde om att hafva rymliga skåp att öppna, 
ur hvilka det ångade hemmets lugna doft af rentvättadt 
linne från duktyg i staplade högar, omknutna med röda 
band och med monogram som sköldmärken i allt det hvita. 
Hon drömde om hyllor, där porslinet sken med sina ljusa 
färger och sin glädtiga blomsterflora med hvit glasyr, om 
kökets rader af blanka kopparkärl, i hvilka spiselelden 
kastade glödröda brandreflexer. Så fantiserade hon som en 
prudentlig och småborgerlig husmor, och hon log åt sig själf 
och åt teoriers öden. Men Otto svärmade i stället för all 
den vekliga moderna lyx, med hvilken man kunde göra sitt 
sofrum till en ombonad och ljudlös fristad för kyssar, 
kelnamn och midnattsro. Han vurmade för mattor med 
mjuk väfnad och plysch, som smekte fotbladen, för siden- 
täcken, där händerna skulle trefva smeksamt efter hvarandra 
till dagens första, halfsofvande god morgon. 

Men under afvaktau på något oväntadt amerikaarf eller 
på högsta vinsten i något lotteri, där de ingen lott hade, 
måste Otto och Annie möta dylika fantasier med spartansk 
resignation, och skrattande veko de af från de rikas gator 
för att på de fattigas vägar gå på jakt efter bohag. De 
gingo så till auktionskammaren på Riddarholmen. Hvilken 
egendomlig stämning var det icke öfver denna undaustuckna 
vrå af Stockholm. Rundt ikring lågo alla ämbetsverken i 
sina gamla stilfulla hus, gifv^ande detta hörn af hufvud- 
staden en prägel af något värdigt och magistralt, spridande 
en ton af orörlighet och tradition från stela arbetsrum och 
dammiga arkiv. Midt ibland dessa stabilitetens tempel låg 
så auktionskammaren med allt sitt buller och bång, en 
brännpunkt för den eviga fluktuation, som bildar människo- 
lifvet. Där såg man resultaten af förtviflade ansträngningar 
att hålla sig fast vid eller nå lyckans hjul, förmögenheterna 
hvirflade upp och ner, och den moderna Lazarus, som hätsk 
deklamerar utanför portalerna till de rikas öfverflöd, kunde 
där se alla afundade skatter underkastade flytandets eviga 
lag. Hit samlades de i auktionskammarens stora aflopps- 
ränna för att gå under klubban och på nytt begynna krets- 
loppet mellan rikedom och ruin . . . Midt ibland denna trakts 
egendomliga befolkning, bland månglerskor med klädståndens 
damm häftande kvar vid bahytter och vederhufvor, och 
schackrare med hyn blekt smutsgrå i grändernas kyffen, 



I 



75 

stodo så Otto och Annie leende för att ropa in och med 
sitt nya hem förbinda något föremål ur denna stora hvirfvel. 

Eller också gingo de efter annonser i enskilda våningar, 
där döden gått fram och kvarlämnat något af doften från 
sina hvita liljor, eller nöden kraft offer på offer, tills den 
helt och hållet splittrat det som var ramen till ett hem. 
In i alla dessa störda hem gingo Otto och Annie som ny- 
fikna spekulanter, mötande dessa familjesorger öfver död 
och sköfling med frånvarande och likgiltiga blickar. Yid 
bohag, rika på gamla minnen, fäste de nya planer, och på 
klaviatyrer, som under åratal haft vanda toner för andras 
sorg och glädje, slogo de an melodier om nytt hopp och 
ny lycka. Så drar kärleken till bo, själfvisk och sublim, 
byggande oförskräckt sitt hus af spillror från död, förtviflan 
och undergång. 

Andra dagar voro de åter uppe i sin våning och ord- 
nade. De båda rummen lågo tre trappor upp vid en bred 
gata, och i dessa majdagar föll solen in med hela sin vårliga 
glans, och solfläckarna satte spektrums grannaste färger på 
de ljusa tapeterna. En djup stämning af rörelse och lycka 
betog Otto och Annie, blott de trädde öfver tröskeln. Hvad 
det var ljust och stilla därinne, och hvad det kändes för- 
underligt att där möta från alla håll löften om ett ogrumladt 
samlifs Ijufva gemenskap af skratt och tårar, arbete och 
hvila. De bildade en hel liten värld för sig, dessa tvenne 
rum, en värld icke förvirrad och förgrämd som den stora, 
men enkel, vänlig och trygg, och dock trots all sin be- 
gränsning rik på allt, som lifvet har stort och högtidligt. 
Dagarna skulle komma därinne, icke brokiga som öfverrask- 
ningarna ur trollkarlens hatt, men jämna och lyckobringande 
som bladen i en gammal, kär bok, där man redan vid läs- 
ningen af den ena sidan ler i tankarna, åt hvad som kommer 
på den nästa. 

Men när de började flytta med möblerna därinne, blefvo 
de uppsluppna och lekfulla som ett par barn. Hvar gång 
de stego in i sofkammaren måste de stanna och kyssas, och 
de hade tusen infall, när de räsonnerade om allt, hvad det 
andra rummet skulle tjänstgöra till. Det skulle på en gång 
vara matsal, studerkammare och förmak. Salen represen- 
terades af ett ekbord och några vålastolar, studerrummet 
af Ottos skrifbord och böcker, förmaket af en chaiselongue 
och ett dörrdraperi, hushållets stolthet, det sista, en äkta 
orientalisk kelim, som lyste upp rummet med sina arabesker 



76 

af guldtråd och sina ornament, brokiga och sammanslingrade 
som äfventyren i Tusen och en Natt. 

»Det är ett svårt rum att kräfva mycket möbler för 
att se hemtrefligt ut», sade Annie med en liten suck, i det 
hennes öga ännu fann det en smula kalt därinne. »Otto, 
du, tycker du inte att stolarna därborta stå och ropa efter 
hvarandra. » 

»Ah», svarade Otto, där han stod uppspetad på en 
stege och gjorde en vildt koloristisk hörndekoration af ett 
par japanska parasoll och en röd fez, »fröken Oförnöjd 
skulle läsa i Ottar Tralling och se, hvad han hade i sin 
bosättning, när han gifte sig . . . En säng, ett bord och en 
vagga. » 

»Vill du vara så god och behålla dina fula romaner 
för dig själf . . . Ska vi sätta akvarellen här?» 

I stället för att svara hoppade Otto ner från stegen, 
gick hvisslande några steg baklänges och betraktade med 
synbar själfbelåtenhet sitt gesällstycke som dekoratör. 

»För tusan, en riktig briljant röd fläck», sade han med 
en vändning, som han lärt af målarne, och i det han tog 
Annie om lifvet, tillfogade han småleende: 

»Hör du, älskling! Tycker du inte som jag, att alla de 
skrifvande damerna, som mässa om enkelhet och tidiga 
giftermål, borde bli förda hit upp och se, hur gladeligen 
man drar sig igenom på existensminimum . . . Jag tycker, 
jag ser dem, doktorinnan X. i spetsen och alla de andra 
samhällsförbättrerskorna i guldlorgnett och reformdräkt 
efteråt. En tidningsman och en lifförsäkringskvinna, som 
realisera äktenskapets idé, det vore allt något gefundenes 
Fressen!» 

Det kom ett för Otto sällsynt drag af tjufpojkaktighet 
öfver ansiktet, när han sade detta, och båda skrattade 
hjärtligt emot hvarandra, med en berusande känsla inom 
sina bröst af verklighetens öfverlägsenhet öfver alla abstrakta 
och välmenta program för lyckan. 

Så gingo timmarna, och det blef tid att gå och spisa 
middag. På äkta kamratmaner drogo Otto och Annie upp 
sina portmonnäer, salade och gjorde öfverslag öfver de 
gemensamma tillgångarna. Befunnos dessa mindre tillfreds- 
ställande, måste de stilla och beskedligt vandra af till Hus- 
hållsskolan, där just ej någon våldsammare glädje trifdes 
vid svagdrickan bland stillsamt landsortsfolk, som under 
tystnad inmundigade sin husmanskost, och väckta löjtnanter, 



77 

som studerade bibeln mellan rätterna. Men om finanserna 
tillfälligtvis florerade, vips kastade man sig på äfventyr 
med artistnaturers hela sorglöshet för morgondagen. Och Otto 
och Annie foro af till Djurgården, just då majmiddagen göt 
sin skimrande härlighet öfver Stockholms vatten och kajer. 
Strömmen glänste som öfverströdd med oräkneliga gnistrande 
paljetter, och måsarna seglade med raska vingslag genom 
ljusa rymden. Ute på Hasselbacken hade vårväder och vin 
i glad förening gifvit det fina Stockholms utelif sin mest 
utsökta prägel af glam och lustighet. Buskar och träd bjödo 
på nyutsprucken grönska, matsedeln på primeurer, och in i 
orkesterns valsmelodi lade stojet från en karusell vid Al- 
kärret sin strof om bullersamt folknöje. Upprymda slogo 
Otto och Annie sig ner på verandan och hängåfvo sig under 
stigande munterhet åt allehanda lukulliska orgier. Men när 
de hunnit till chartreusen, föll talet på hur man värdigt 
skulle afsiuta sin dag. 

»Hästopera eller kim, det är frågan», sade Otto, h vilken, 
när han blef upplifvad, gärna anlitade »slangord», liksom 
ofta allvarliga naturer, som i grund och botten hafva svårt 
att skämta. 

Saken diskuterades, och beslöt man att skatta åt tidens 
läxa moral och besöka varietén, och fästfolket slog sig ner 
i Tivoli, beskådande sedesamt dekolletterade skönheter, som 
med stämmor som för ett par decennier sedan haft toner, 
sjöngo sina visor, konstmakare, som åkte på monocykel — 
på monocle, sade Otto — och gymnastiska familjer, som 
dinglade lifsfarligt i trapez och hänsynslöst använde de yngre 
telningarna i släkten som kautschukbollar. 

Men när föreställningen var slut och Otto och Annie 
kommo ut från sorlet och stimmet därinne, blef det med 
ens oändligt tyst och tomt inom dem. Den högljudda, för 
dem båda ej fullt naturliga munterhet, som hela eftermid- 
dagen låtit dera gapskratta samman, fördunstade på ett 
ögonblick och det dröjde blott en kvalmig bottensats däraf 
i deras inre. Ordknappa och förströdda slogo de sig ned 
på ångbåten för att åter fara hem. Hur förändradt var 
icke allt sedan i middags, hur grått och kallt vid detta 
kvällsliga klockslag! Hela majs förtrollning var bruten. 
Det var frost i luften, vattnet hade en vintrig, blågrön färg, 
och himmelen var blek och utan färg, så när som på en 
svag rodnad från solnedgången, en rodnad, melankolisk att 



78 

se på som en återstod af vin, kvarglömd i de öfvergifna 
bägarna från en lyktad fest. 

Och de båda unga blickade på hvarandra med stumma, 
oroliga frågor. Hvad var det för en skugga, som plötsligt 
föll så svart öfver deras glädje? Hvarför dog skämtets 
ord plötsligt på ens läppar och ängslans kalla luftström 
isade ens hjärta? Hvarför var människan så viljelös och 
så usel, att hon ej mäktade vara glad och ej tålde vara 
förtviflad? Hur värna sig mot dessa tusen impulser, som 
drefvo en ut i mörkret, till ångestrop och tårar. 

Ottos tystnad blef allt djupare, och Annie sökte för- 
gäfves hålla något af stämningen vid lif. 

»Få se», sade hon plötsligt utan att veta, h varifrån 
tanken kom, »få se, om vi komma ihåg denna glada dag, 
när vi bli gamla, när du är en knarrig gubbe och jag en 
fet gammal matrona, när vi bli femtio år?» 

»Femtio år?» 

Otto log som en, hvilken vet sig snart skola gå ur 
tiden, ler åt en anförvants uppmuntringsord. 

De hade kommit till staden. Gaslysningen därinne på 
gatorna skar otrefligt mot majnattens kalla luft. Deras 
gemensamma olust kändes allt större. De gingo steg för 
steg öfver de folktomma gatorna, fastän de kände en lust 
att springa af alla krafter, som kunde de komma undan sitt 
öde. De talade torrt om likgiltiga ting, och de hade en 
enda stor lust att slå armarna om hvarandras hals och så 
snyftande vänta på ovädret, som skulle storma fram öfver 
deras^ hufvuden. 

Ändtligen voro de vid huset, där Annie bodde. Med 
darrande hand öppnade hon dörren, och Otto gaf henne en 
lång kyss till afsked. Men hans läppar voro så kalla, att 
hon skälfde under dem. »Min Gud, hur är det med dig?» 
ville hon fråga, men hon vågade ingenting säga, och hon 
vågade icke heller klargöra för sig, hvad det var hon 
fruktade. Hon fick icke längre fram ett ord, och där hennes 
hufvud tecknade sig skarpt mot den grå husväggen, om- 
böljadt af majnattens klarblå luft, fick det ett så främ- 
mande och förstelnadt uttryck öfver alla drag, att Otto själf 
ryste till. Det var som han kysst en Mäter Dolorosa 
af sten. 

»God natt, min älskling, sof godt, vi ses i morgon», 
och han lyckades för ett ögonblick lyfta sig ur sin oför- 
klarliga melankoli och gifva orden en lättare accent. 



79 

»God natt!» sade hon. Det kom tonlöst, doft, och de 
tyckte båda, att hon i stället sagt »farväl». 

Så försvann hon i det skumma porthvalfvet, och Otto 
vandrade långsamt hem. Han såg ingenting omkring sig, 
hörde hvarken steg eller vagnsbuller, utan skred framåt som 
en sömngångare. Men nu i natten, när alla nerver icke 
längre upptogos af arbetet med dagens tusen intryck, kände 
han genom hela sin kropp varsel om undergång, och icke 
längre doft och aflägset, men dånande som en ocean, ljöd 
för hans öra bruset af dödens flod. Med brustna afskedsord 
och tankar darrande som fångelvingar. med buller utaf händer 
slitna från hvarandra och sorl af saknad, aldi-ig stillad, af 
kyssar, som inga läppar möta, och famntag, som ingen 
famn nå, flöt den genom midnattstimmen från hus till hus, 
den långsamt rinnande, isklara Acheron. 



IX. 



Maj skred framåt och ingenting inträffade, som kunde 
rättfärdiga den ömsesidiga panik af förskräckelse, hvilken 
betagit Otto och Annie efter deras djurgårdsutflykt i början 
på månaden. Ottos lynne blef tvärt om lugnare, och det 
enda ovanliga som upptäcktes i hans väsen, var något visst 
förströdt och frånvarande, som plötsligen lät honom liksom 
totalt glida bort från allt som hörde lifvet till. Midt i en 
skymningstimmes växelspråk eller en afskedsstunds handslag 
kunde hans anletsdrag med ett slag förlora hvarje glimt af 
leende. Ögonen fingo dödsspänningens dystra brand och 
munnen dödsfarans bistra, hopbitna allvar. I sådana ögon- 
blick ringde ödets klocka hörbart för hans öra. Lifvet och 
döden spelade krona och klafve om hans lott, och döden 
log sitt segertrötta gubblöje, medan lifvet bekymmerslöst 
kastade Otto Imhoffs lyckoslant med sin lilla lättsinniga 
barnahand. Men blott en sekund brukade denna hans varelses 
förstening inför förintelsens Medusahufvud räcka, så kvällde 
å nyo tillvarons blodflöde genom hans ådror, och han smålog 
åter mot Annie, som i en dunkel känsla af hans oro smugit 
sig närmare hans hjärta. Men veckorna gingo, och för 



80 

hvar dag växte hans lifsmod sig starkare, och ödets hot 
tedde sig aflägsnare. Medan han flanerade genom majs vår- 
klara Stockholm, flätade hans sysslolösa tanke en hel väfnad 
af fantasier i rosenrödt om bröllop och smekmånad, och han 
började betrakta alla ensamma fyrar bland sina bekanta 
med den glada öfverlägsenheten hos heati possidentes, de 
lyckliga, hvilka kära välkomstord vänta innanför den egna 
tröskeln. 

Slutligen stod bröllopet för dörren. Annie skulle blott 
dessförinnan göra ett skyldighetsbesök hos släktingar på 
landet. Denna lilla resa som hon hade länge uppskjutit i 
en oklar rädsla att lämna sin fästman ensam, stod för dem 
båda två som en verklig olycka, ty de hörde båda till den 
sorts människor, för hvilka själfva ordet skilsmässa hade 
en pinsam klang. Men när nu färden ändtligen blef verk- 
lighet, sökte de öfverbjuda hvarandra med godt humör, och 
i afskedsstunden skämtade de uppsluppet på perrongen. 
Men Annies ansikte hade icke väl försvunnit i det bortilande 
kupéfönstret, förrän en tung sorgsenhet steg upp i Ottos 
själ, och med sänkt tinning vandrade han långsamt hem 
genom den ljusa vårkvällen. 

Morgonen därpå vaknade Otto upp med våldsam hjärt- 
klappning och ett tryck öfver bröstet som efter maran. 
Hvad var det han hade drömt? Han kunde icke erinra sig 
det, men det föreföll honom som något oändligt tungt och 
sorgmodigt, ett af dessa sömnens oklara varsel, hvilka först 
en olycka eller ett dödsfall återkalla i minnet. 

Eftertänksamt drog han upp rullgardinen och möttes 
af ett solljus, som nästan bländade hans ögon med sitt hvita 
skimmer. Åter detta eviga solsken och denna eviga blå 
himmel! Blef det då aldrig en smula mulet, litet töcken 
att gå och dåsa i? Hans tanke längtade i detta ögonblick 
formligen efter detta höstens disiga och grå, där allt som 
är aggande domnar till ro, och åter lät han rullgardinen 
glida ner som ett skydd mot dagern och det brutala lifvets 
bekymmer och maningsrop. Så kom han med ens ihåg 
gårdagens skilsmässa, och orsaken till hans misstämning, 
gick plötsligt upp för hans själ. Annie hade rest ifrån 
honom och han var ensam. Först om en vecka skulle hon 
komma tillbaka. En vecka, han ville le, men samtidigt 
tänjde denna korta ensamhetstid ut sig för hans blick till 
en hel kiitisk följd af Tycho Brahedagar, på hvilka alla 
slags olyckor kunde drabba honom. Han var allena, ensam 



81 

i den stora hufvudstaden, för hvilken han alltjämt bevarade 
något af landtbons osäkerhet, och i detsamma upprullade 
sig hela detta Stockholm som en karta för hans öga med 
alla sina skilda stadsdelar och sin skrämmande labyrint af 
hus och gator. Öfverallt voro människoboningar och män- 
niskoöden, men för honom var denna tallöshet ett enda 
stort tillslutet och förstenadt Babylon. A. B. och C. de hade 
tusentals förbindelser, som gjorde stenmassorna lefvande och 
stråkvägarna välbekanta. De hade barndomshemmets kakel- 
ugnsvrå, där man drömde sig glad på sina skolårs soffa, 
medan den gamla rapphönshunden smeksamt lade sitt hufvud 
på ens knä, och föräldrarnas trygga fönstersmyg, där det 
spåddes godt för dem bland åldrade krukväxter och blekta 
broderier. De hade tusen tillflykter med välbekanta stämmor 
och besläktade anletsdrag, med skämt, blomdoft och fåglar 
som häcka, tusen portar att klappa på, i hvilka deras an- 
komst hälsades af leenden och blickar som lyste upp. Men 
hvar hade han en tillflykt sedan Annie rest? Jo, det var 
sant — vänner hade han. Han kunde taga ensamhetens 
tiggarpåse på sin rygg och gå och bettla efter en smula 
ömhet. Men lika litet som han ville gå ikring och låna 
penningar, skulle han gå och knacka på dessa hemlösa 
ungkarlsrum, där man med ansiktet bortvändt i sin gung- 
stol vill med konstladt skämt tigga sig till ett sällskap. 
Och dessutom — han ville icke råka sina vänner. Han 
ville icke höra deras frågor om hans hälsa, under hvilken 
han anade nyfikenhet och beklaganden, han ville icke ut- 
sätta sig för att fixeras i mjugg af misstänksamma ögon. 
Han var icke sjuk. Eller icke kunde han rå för att andra 
människor förföljde honom? Ah, min Gud, hvad han var 
ensam. Och han gaf sig till att snyfta, medan han erinrade 
sig sin mor, hur hon kunnat smeka honom glad, då han var 
liten, i det hon med sin djupa sydländska altröst hviskade 
»du courage mon p'tit, du courage». 

Nej, detta gick icke ihop, han måste in i en annan 
tankegång. Nervöst grep han hatt och käpp och skyndade 
ut. Därute ^ på Norrtullsgatan mötte förmiddagens vanliga 
skådespel. Öfver den stilla småstadsgatan rullade liktåg på 
liktåg mot kyrkogården. Vårsolen strålade i all sin klarhet 
öfver den svarta kistan och det svarta vagnsföljet. Tung- 
sint vandrade Otto mot Stockholms centrum och för hvart 
steg han tog brusade lifvet kraftigare ikring honom. I den 
vårljusa luften tedde sig staden som en myrstack, lifvad af 

Lifvets fiender. 6 



82 

den mest idoga beskäftighet. Människor gingo raskt, talade 
fort, hastande som hade de alla tusentals ärenden och ut- 
rättningar att bestyra. Det var en rörelse och en glädtighet, 
ett stimm och en sträfsamhet, som lät det kännas förunderligt 
pinsamt att ingenting hafva att uträtta och ingen att möta. 
Lifvet tycktes med ens gömma så mycken mening och så 
mycket intresse. Som ett väldigt vattendrag samlade det 
alla krafter i sin mäktiga strömfåra. Otto ensam var 
kastad på sidan om det hela, ett vinddrifvet vasstrå, slitet 
af för att försvinna. 

o 

Åter lade sig ensamhetskänslan som ett isande band 
kring hans hjärta. Men hvad hade han också därute 
vimlet att göra? Hvarför hade han icke stannat därhemma 
i sin ensamma vrå? Där hade han kunnat ligga i ro bakom 
de nerfällda gardinerna och drömma bort de onda timmarna. 
Men härute skulle hvirfveln brusa öfver honom. Sorlet 
pinade hans nerver, och trängseln lade sig som en tyngd 
på hans bröst. Till sist kände hela hans varelse en formlig 
fysisk rädsla inför denna gatans aldrig sinande liflighet, en 
art svindel som om han stått för nära ett bantåg. Han 
smög sig allt närmare husväggarna. Så vandrade han feber- 
sjuk gata upp och gata ner ända till dess middagstimmen 
lockade honom in på en restaurant. Mekaniskt slog han 
sig ner vid ett bord, och härinne i den kvalmiga luften slog 
hans stämning plötsligt öfver i ett barns hjälplösa sen- 
timentalitet. Han erfor med ens ett oändhgt medlidande 
med sig själf. Han studerade matsedel och vinlista så 
noggrant, som gällde det att med alla tänkbara medel 
traktera denna stackars ensamma och förföljda Otto Imhoff. 
Efter måltiden gick han så med cigarren i mun ut på kaféet 
i det säkra hoppet att där träffa en vän, någon bekant, 
detsamma hvilken, blott en som tryckte hans hand och 
lyssnade på hans stämma. Så helt och hållet hade nu hans 
misstänksamhet besegrats af den öfvergifnes behof att få 
trygga sig till någon. Men hans hopp gäckades fullständigt. 
Vårvädret hade gjort stamgästerna otrogna, lockande dem 
ut från stadens damm och värme. Förgäfves spejade Otto 
som en falk efter ett bekant ansikte. I alla dessa drickande 
lag satt icke en, som han kände, icke ens någon af dessa 
urspårade kafékunder, hvilka äro de ensammas sista tillflykt 
och af hvilka man, när allt annat slår felt, kan for punsch 
och konjak tillhandla sig en stunds uppmärksamhet, en 
stunds sällskap. 



83 

Otto gick vidare på andra kaféer och förlustelseställen, 
men öfverallt med samma resultat. Ofverallt sutto vårlikt 
upprymda och språksamma kotterier, glammande inbördes 
med den obesvärade förtrolighet, som gemensamt kam- 
perande på otrefliga lokaler alstrar, men ingenstädes syntes 
något, i h vilket Otto kunde bedja att få slå sig ned. Det 
var kuriöst, det var tragiskt, hundratals och åter hundra- 
tals människor, och ingen af dem alla betydde något för 
honom eller kunde skänka honom bistånd mot hans ensamhet 
och hans ängslan. Till sist kände han sig formligt generad 
öfver att gå ikring och leta utan att någonstädes råka ett 
bekant ansikte. Det kändes som en skam att vara så ensam. 
I ett behof att visa, att han icke var någon utstött 
paria, frågade hau en kypare så högljudt efter herrarne X. 
Y. Z., att de kringsittande fixerade honom med förvåning. 
Men kyparen hade icke sett någon af de omtalade herrarne. 
Röd i ansiktet skyndade han ut, irrade ett stycke på en 
och ett på en annan gata, till dess han ändtligen fann sig 
hafva stannat framför ett tidningskontor. 

Ett tidningskontor! Det klack till i bröstet på honom, 
som när man känner att man kommer att falla offer för en 
frestelse. Att icke läsa några tidningar var nämligen en 
af de viktigaste förhållningsregler Otto pålagt sig själf, 
medveten som han var om den ödesdigra roll tidningarna 
spelat vid utvecklandet af hans exaltation. Men i dag betog 
honom på nytt och oemotståndligt den fanatismens och 
agitatorskapets åtrå att passionera sig åt alla dagens fejder, 
som var en af hans väsens grunddrifter. Han längtade efter 
tidningsspalternas stridslystna sorl af slagord och invektiv, 
efter deras af partilidelse och meningsbrytning heta atmosfär 
som drinkaren efter alkoholens upphetsning. Som drifven 
af sitt öde steg han in. 

Butiken, dit hans steg ledt honom, låg vid en melankolisk 
bakgata, där bräckliga gamla byggnader lutade mot hvar- 
andra och solskenet såg vilsekommet ut, där det smög sig 
efter den mörka husraden. Själfva boden var kal och otreflig, 
dess hvita väggar luktade fukt. 

Otto gick fram till disken och började sitt studium. 
Och snart gick han igenom hela linjen, från de stora hufvud- 
stadsbladen, som agerade grandseigneurer och öfverstepräster, 
stoltserande i sina dräkter af papper med så stora åtbörder, 
som voro dessa produkter af gammal lump lysande som 
ädlingens sidenskört och ärevördiga som prelatens mässkrud, 



84 

ända ner till de minsta boulevardbladen, hvilka uppträdde 
med grändernas alla ogenerade fasoner, koketterande med 
hålen i sina trasiga mantlar, stänkande ner de förbigående 
med smutsen från körbanan och fråssande i nöjet att skrifva 
ohöfviskheter på husfasaderna. Och alla dessa, små och 
stora, dömde och etiketterade allt mellan himmel och jord 
lika oförskräckt — mänsklighetens hjärtan och njurar ägde 
tydligen ej en hemlighet, fördold för dessa pappersgudars 
ögon. 

Tidningarna utöfvade också sin vanliga verkan på Otto. 
Medan han läste vaknade på nytt allt som var partiman 
och fanatiker inom honom. Han kände sig som en desertör, 
hvilken återvändt till slagfältet, där hans lifs stora batalj 
stod. Hans hjärta dunkade af lidelse och spänning, medan 
han i de olika bladen efterspanade, hur förhållandena i 
detta ögonblick artade sig för hans parti och de män 
han älskade. Stunden var emellertid föga lämplig för en 
generalmönstring af denna art. Där icke reaktionen sjöng 
sitt larmande Te Deum, dagtingade man med idéerna, förde 
ett skyggt och modstulet guerillaki"ig; till och med den 
tidning, där han själf ledt kampen, balanserade sig för- 
siktigt fram utan att våga uttala de ord, som en gång varit 
de stora härropen. Detta intryck, som alltid måste verka 
upprörande på en natur som Ottos, blef i dag i den gräns- 
lösa exaltation, som behärskade honom, en formlig kris af 
förtviflan och raseri. Han krympte ihop af smärta under 
motståndarnes segerhymner. För hvarje hånsord som drab- 
bade hans parti — de få och de förföljda — bet han ihop 
läpparna i ett hat, som var själssjukt i sitt vilda hämnd- 
begär. 

I en dylik upphetsning bläddrade Otto i tidning efter 
tidning, ända till dess en stämma lät honom spritta upp ur 
sin läsning. Det var en gammalklok röst, hes som en korps, 
och dess gäckande tonfall tycktes begabba hans vanmakt. 
Otto for upp och såg sig ikring med en brännande, upp- 
retad blick. Så upptäckte han först, att han ej var ensam 
därinne på tidningskontoret. Midt emot honom satt en 
gammal herre, fördjupad i sin ortodoxa tidning, och det var 
han som med skadeglada instämmanden beledsagade sin läs- 
ning. Hvem var det? Otto urskilde en hånfull blick och en 
spotsk min, men anletsdragen kunde han ej få klara för 
sig, ty de tycktes växla medan han fixerade dem, växla 
för hvarje ögonblick och förvandla sig till alla de fysio- 



85 

nomier som voro Otto förhatliga, till motparternas och seg- 
rarnes alla öfvermodiga ansikten, och dessa fientliga anlets- 
drag stirrade emot honom med samma hånfulla blick, be- 
gabbade honom med samma spotska mun och gäckade 
honom med samma skadeglada stämma. Till sist smälte 
hela denna kedja af förvandlingar samman till en enda syn, 
som ej ville förflyktiga, en syn, lefvande och precis som en 
vision. Det var en höstbild, som en gång glidit in i Ottos 
själ utan att då ens väcka hans eftertanke, men som i dag 
plötsligt steg upp ur minnet, stor och betydelsefull som en 
symbol. Ett höstlandskap sprang fram midt i det skumma 
tidningskontoret med sin klara septemberluft, sin stämning 
af höst och svårmod i den vissnande skogen, där löfven 
prunkade i brons och guld, medan syrsorna med sitt sorl 
höllo grafmusik öfver sommarens sista rus med färger och 
växtlighet. Men skogsensamhetens ro och högtid stördes 
af envisa yxslag. Det var en gubbe som högg träd. Själf 
var den gamle ledbruten och öfverårig, ryggen kutig, ansik- 
tet skrumpet som en mumies, di-agen stela och förhårdnade, 
men den vissna gubbhanden ägde ännu kraft och lust att 
döda. Och den ena unga granen föll efter den andra, böjde 
resigneradt kronan och sjönk så med ett stönande till marken, 
men alla dessa unga träd, de voro Ottos fränder och vänner, 
de unga, hvilka knäböjde för samma tankar som han och 
lika innerligt som han gömde samma framtidshopp i sina 
hjärtan, en hel ung generation med rättighet och möjlighet 
att lefva, men som undertrycktes och dödades af det som 
var visset och öfverårigt. 

Denna syn trängde sig in i Ottos själ med dofva klock- 
slag förkunnande hans undergång. Han skulle falla också 
han, och höstens vissna löf mylla till döds hela den vår- 
brodd af unga drömmar, som grodde inom honom. Döds- 
vissheten ringde tungt genom alla hans ådror. Bårtäcket 
lyste svart för ögat. Därute på gatan gled solstrimman 
undan för hans blick, lik ett djur, uppskrämdt ur sin hvila. 
Den motstående husväggen tycktes närma sig allt mer 
och mer och vilja falla öfver honom med sin massa. För- 
gäfves sökte han resonera sig lugn — hans tanke ville icke 
lyda honom. Den gled undan och försvann med en vallmo- 
krans kring pannan bland korsen på en gammal k3Tkogård^ 
medan han själf satt fastnaglad därinne i butiken, bidande 
sitt ödes fullkomning. Och åter hveno yxhuggen tungt 
genom skogen. Bullret af fallande stammar blef doft som 



86 

ett rekviem. Den lille gubben, som höll yxan i sin vissna 
hand, förvandlades plötsligt till en jättelik mästerman med 
mask för ögonen och en blodröd kåpa. Otto var själf 
kättaren, som satt hukad under hans hugg, iförd »San Benito». 
Men just som bödeln lyfte sin blänkande bila föll masken 
från hans ansikte, och Hesslers drag lyste fram där bakom, 
leende åt den förestående njutningen att få låta den hvassa 
eggen genomskära offrets hud. 

Hessler. Ett ögonblick satt Otto förstenad — så reage- 
rade med ens inom honom detta sista och yttersta i allt 
skapadt, själfbevarelseinstinken, driften att än i det förtvif- 
lade ögonblicket kämpa för sin tillvaro, som den skepps- 
brutne simmaren ännu medvetslös kämpar mot de begraf- 
vande störtsjöarna. Med stela, feberglänsande pupiller for 
han upp. Det fanns icke längre någon undflykt — tvekampen 
mellan honom och Hessler måste ske. Det så länge upp- 
skjutna enviget måste äga rum, och med darrande hand 
letade Otto i fickorna efter sin revolver. Den fanns där 
icke, men en tung portnyckel, som låg där, fattade han och 
smekte med ett välbehag, som om den varit ett vapen med 
slipad egg, och samtidigt blef det plötsligt bestämdt inom 
honom med en ingifvelses hela oemotståndliga säkerhet, att 
han skulle slå denna nyckel med sitt tunga ax mot den 
andres tinning. Det var en Ijuf befrielse i detta beslut, en 
lättnad som när man efter svåra själsstrider bestämt sig 
för en uppoffring. Med oknäppt rock och hatten på nacken 
skyndade han ut på gatan. 

Därute göt pingstaftonen öfver Stockholm hela sitt 
vårliga tummel af känslor, i hvilket allt smälter samman, 
de skäraste drömmar och den vildaste lust. Genom den 
eftermiddagsvarma luften droppade ett osynligt guldregn af 
begär och nöje, som tände ung glöd i ögonen och unga 
leenden på läpparna. Människornas tankar löpte som gatorna 
ut i solrök och blå himmel. Öfverallt såg man ungdom, 
par om par och man och kvinna. Äfven mellan de en- 
sammaste tycktes hemliga trådar af underförstådd för- 
trolighet gå med löften om kyssar, lösta lockar och gemen- 
samt vemods lycka. 

Men oberörd af allt detta soliga och jublande skred 
Otto sin väg framåt, säkert och mekaniskt som en sömn- 
gångare, och han log emot den fixa synen af sitt dåd, som 
man ler mot bilden af en varm och öppen famn. Klirret 
af nyckelaxet mot de krossade benen i Hesslers panna låg 



87 

i örat och eggade hans nerver. En spårvagn kom förbi. 
Han sprang upp för att hinna fortare ditbort mot målet, 
mot Hesslers boning. Ett ögonblick stod han därute på 
plattformen med handen otåligt tryckt om nyckeln i sin 
rockficka. Men just som spårvagnen svängde om Humle- 
gården utstötte han plötsligt ett doft, ett förtvifladt skrik, 
och i en svindlande känsla af att Hessler åkte öfver honom, 
som en segervinnare på en tung kvadriga af metall, föll 
han baklänges från vagnen ner i gatan. 
]\ Det blef en gränslös uppståndelse. Spårvagnen stan- 

nade, och en tät folkhop började skocka sig kring den fallne, 
där han låg medvetslös med blodet forsande ur hufvudskålen. 
Man var rådlös. Så skrek en myndig stämma genom sorlet: 
»Bär upp honom till mig, första våningen där!» och mannen 
pekade på huset midt emot. Det var verkligen Hessler, 
som den fallnes halfklara tanke sett närma sig. Ottos 
gamla motståndare var blek af öfverraskning, när han åter 
sprang upp i sitt ekipage för att tillkalla en läkare. 

Hvilka underliga sammanträffanden kunde lifvet icke 
föranstalta, tänkte Hessler för sig själf, medan vagnen raskt 
förde honom bort. Där hade han nyss som en annan barm- 
härtig samaritan låtit lyfta ur väggruset och föra till sitt 
eget hem själfva sin ärkefiende, envigsmannen, som aldrig 
tröttnat att begabba hans lifsgärning och bekriga hans per- 
son. Och nu . . . Bernt Hessler åkande efter läkarhjälp till 
Otto Imhoff, hvilken effektfull tablå för morgondagens tid- 
ningar, hvilken gloria af nobless och upphöjdhet öfver honom 
själf och alla den goda sakens målsmän. 

Men i samma sekund som denna tanke flög genom hans 
hjärna, rodnade han öfver sin simpelhet. Imhoffs ansikte, 
med blodsdropparna öfver den bleka pannan, hallucinerade 
för honom som en smärtkrönt ecce-homobild. Något af 
den oro betog honom med ens, hvilken griper äfven den 
kallaste natur, som slumpen gjort till part i en kamp för 
lifvet . . . 

Hvad vagnen for långsamt! Och tänk, om läkaren icke 
var hemma! Men det var han lyckligtvis. Och efter ett par 
kvartslånga minuter stego de båda männen in i Hesslers 
arbetsrum, dit man burit den sjuke. Därinne på en chaise- 
longues brokiga kudde trädde Otto Imhoffs ansikte dem till 
mötes, likblekt i pingstaftonens klara dager. Damstrimman 
snuddade som en flod af guldstoft vid hans tinning. En 
tjänstvillig hand hade virat en kompress kring hans hjässa, 



88 

men blodet sipprade fram mellan isbitarna och rann rödt 
mot skjortkragen. Dragen voro präglade af smärtsam öfver- 
raskning, som af förtviflan öfver ett förräderi, munnen vid- 
öppen, liksom i ett vildt begär att än en gång inandas 
lifvets Ijufliga och starka luft. De blå pupillerna lyste 
med ett vilsekommet och inslumradt barns leende, hälft i 
förvirring och hälft i frid. Intet spår af lif skälfde genom 
kroppen. Blott på halsen ryckte det i en åder, en blod- 
ström för sista gången frestande sitt vanda lopp. Näs- 
vingarna darrade svagt, insupande en okänd vällukt af oänd- 
ligt blid och sällsam sötma. 

Den lille doktorns joviala ansikte förmörkades. Han 
lyssnade på puls och hjärta — de hade slutat sitt dags- 
verke, och ej en aldrig så tynad andning flöt fram mellan 
de bleka läpparna. 

»Det är döden», sade så doktorn med dämpad röst och 
började stillatigande undersöka såret. Döden. Ordet låg 
kvar och tonade i rummet, intill det för Hesslers öra ljöd 
gällt som af en sträng som brister. Döden. Han ryste 
till, såg skyggt mot chaiselonguen och började envist stirra 
mot golfvet. Skuggan efter dödens mörka budskap föll kall 
öfver de båda männen — det blef med ens så ljudlöst tyst 
därinne, och denna intighetens tystnad brusade för hvar 
sekund allt högre, fyllande hvarje vrå i rummet med skräck 
och allvar. Men utifrån gatan sorlade alltjämt bölj slagen 
af stadens lif och färdsel, af tusende människoöden på 
bråda, bekymmersamma vägar. I ett träd i Humlegården 
begynte redan en liten fågel kvittra sin sommarsäsongs 
glädtiga koloraturaria, och upp ifrån en gård i fjärran 
trängde då och då en ton från ett gammalt, uttjänt positiv. 

»Och herr Hessler har ingen aning om, hvem den stackars 
gossen är?» började läkaren mycket lågmäldt. 

»Jo visst! Sade jag inte det? Han har bott här i huset. 
Otto Imhoff, journalisten.» 

o 

»Ah, samma en som som ni själf skrifvit ...» 
Hessler af bröt frågan med en nick. Det kändes så 
förhatligt att kallas fiende till en död. 
»Och han har inga släktingar?» 

»Jo, fästmö, tror jag. Jag har åtminstone sett honom 
gå med ett fruntimmer — med en ung dam», rättade han 
med än en skygg blick mot Imhoff. »Men Gud vet hvar 
hon finns.» 



89 

Så tog läkaren afsked, och redan i tamburen återfick 
han något af den jovialiska minen öfver sitt ansikte. 

»Herr Hesslers familj bor redan på landet», sade han. 
»Samma håll som jag. Jag rodde just förbi villan häi' om 
dagen på en fisktur.» 

Och nu sken den lille mannens fysionomi helt och 
hållet upp vid tanken på de sista triumferna med nät och 
stångki-ok. 

»Och ändock kommer han från döden», tänkte Hessler 
för sig själf, medan den lille doktorn hvisslande sprang ner- 
för trapporna. 

Så blef Hessler lämnad ensam där uppe i våningen. 
Ensam med den döde. Den tanken slog honom med plötslig 
beklämning. Vankelmodig vandrade han af och an i de 
öfvergifna rummen, där ingen röst ljöd, af hvilkens ömhet 
han kunde hämta tillförsikt, där själfva bohaget, som var 
inlindadt i papper och tyg mot sommarsolen, ingaf främlings- 
känslor och ovanda tankar af öfvergifvenhet. Han hade 
farit in från landet för att dagen därpå hålla terminsafslut- 
ning vid ett lärarinneseminarium, där han var inspektor. 
Det hade under läsåret försports en viss kättersk fläkt af 
modern åskådning hos de unga damerna, och han ärnade 
därför taga tillfället i akt att utslunga ett kraftigt anatema 
mot den s. k. nya tiden, dess yrvakna härolder och falska 
profeter, det hela lyktande i en våldsam diatrib mot den 
moderna litteraturen. Talet låg därinne på skrifbordet i 
hans arbetsrum, han ville gå in för att memorera det, men 
för hvar gång han lade handen på dörrvredet, stannade han 
i en sorts vidskeplig olust att störa den döde. Ändtligen 
bemannade han sig. Hvad kunde detta unga brushufvuds 
död vara för varsel för honom, som hade sin plats gifven 
och sin fana vald i den stora striden, fanan med evighetens 
kors på sanningens klara guldgrund. En af fiendens ut- 
poster låg stupad vid vägkanten . . . hvad mer? 

Beslutsamt trädde han åter in i arbetsrummet utan att 
fixera Imhoff och fördjupade sig i sitt tal. Liksom hvai;je 
rad af hans hand, var äfven denna flyktigt utkastade retorik 
ett äkta barn af författarens lynne. Genom hvarje ord däri 
ljöd den brutala husbondstämma, som ensam vill dekretera, 
hvad som är rätt i stugan. Satserna sjödo af harm, som 
om de utropats af en vredgad patriark, hvilken med san- 
ningens rätta taflor i sina händer ser folket lyssna till 
främmande läror och gudar, som ej äro hans. Men alla 



90 

dessa straffdomar, som eljes voro så förtroliga i hans mun, 
läto i dag underligt främmande och hårdt. Det var som 
alla dessa stränga ord med ens fått en ny innebörd, och 
han upprepade dem ett efter ett, lyssnande på deras klang 
som på en stämgaffels vibrationer, Hvilken skrällande ton 
af hat och själf rättfärdighet! Var detta den stora, högtid- 
liga maning, som han tagit till lifsmission att ropa i öronen 
på de ljumma och tanklösa? Kunde den yttra sig så, den 
heliga vrede, som flammar upp i eldskrift, därför att den 
skjuter upp ur den dolda kärlekens varma glöd? 

Så frågade Hessler sig själf utan att våga svara. Men 
medan pingsteftermiddagens vårljusa klarhet lyste öfver 
manuskriptet i hans hand, började det gamla språket om 
den ljudande malmen och den klingande bjällran ljuda genom 
hans själ, aflägset, som uttaladt ur decenniers fjärran, men 
dock så välbekant, med den manande ömhet öfver orden, 
som hans mors tonlösa stämma ägt på sin ålderdom. Ett 
ögonblick slöt han ögonen och drömde. Men strax därpå 
for han till, som om han ertappat sig själf med en barns- 
lighet, kastade manuskriptet ifrån sig och började gå af och 
an i rummet. 

»Alltsammans är den därs fel», mumlade han förtryt- 
samt, i det han stannade framför den döde med en liflig 
önskan, att polisen snart skulle hämta liket till bårhuset. 
Så länge den gamle motståndaren låg därinne, med ansiktet 
blekt som en martyrs, med evighetsprotesten på sina stumma 
läppar, kändes allt det trovissa och säkra i hans natur för- 
lamadt. Döden satte sin rad af frågetecken efter hans 
tankars små resonemanger. Med en svarslös mans ovilja 
betraktade han denne fiende, som till och med efter döden 
ägde kraft att bringa honom ur fattningen. Men medan 
han stod där och fixerade Imhoff, blef hans blick allt blidare, 
intill den helt färgades af tungsint medkänsla. 

Det fanns icke längre en skymt af fanatikerns hätsk- 
het öfver den unge mannens anlete, fast mer låg öfver det 
bleka ansiktet ett drag af osäkerhet och svårmod, som 
stämde Hesslers hjärta vekt, rörande honom som en likhet, 
som en förtrolig melodi. Min Gud, kunde det vara möjligt ! 
Det var ju hans ende son, som den döde liknade, icke i 
drag men i uttryck — båda hade de nyss lämnat ungdomen 
och beträdde i tvehågsen melankoli mandomens tröskel. Det 
var en och samma ålderskiis, som för ett ögonblick närmat 
två eljes olika fysionomier, och Hesslers hjärta krympte 



91 

plötsligt samman i denna blinda oro, som åsynen af sår 
och död låter oss känna för våra kära. 

Att mista sin son — det gick en rysning genom Hesslers 
själ vid blotta tanken därpå, och samtidigt föll det honom 
in, att den döde som låg framför honom kanske också hade 
en far i lifvet, en man liksom Hessler själf törhända, en 
gammal man som hoppats ett men tillvaron skänkt ett 
annat, men som kunnat resignera, i det han öfverflyttat på 
sin son den samlade arfvedelen af sin hänförelse och sin 
kärlek. 

Och allt vemodigare blickade Hessler på den döde. 

Innebörden af ordet död blef för hvar minut verkligare 
och mer förfärande för hans tanke. Otto Imhoff var död. 
Det var icke blott en ki-opp, som skulle myllas ner för 
att förruttna, men en hel värld för sig, som skulle jord- 
fästas och glömmas, en liten värld, men hvilkens längtan 
dock varit vingstark nog att nå den stora omvärldens mest 
dimblå gi'änser, en liten värld, men hvilkens förstånd dock 
ensamt gifvit ordning i företeelsernas virrvarr och hvilkens 
tankar lyst som solar öfver gångna tider, hksom öfver tider 
som skulle komma. Och allt detta obeskrifligt starka och 
oberäkneligt rika kunde på ett ögonblick brista i tu som 
en såpbubbla . . . Otto Imhoff, hör, hur började icke själfva 
namnet, som en gång för Hessler innefattat så mycket Hf 
och så mycken protest plötsligt ljuda tomt och utan mening, 
redan anfrätt af dödens röta. 

Millioner människor skulle födas, men bland dessa oänd- 
liga tal af lif skulle aldrig det återkomma, som slocknat 
nyss, aldrig den sammansättningen af tankens och lidelsens 
atomer. Aldrig skulle någon sörja eller jubla som han, 
aldrig någon uppstå med samma färg öfver sitt hopp eller 
samma ski'äckbilder i sin ångest, aldrig någon se samma 
syner som han i solnedgångens skyar eller mena detsamma 
som han, när han tryckte vännens hand eUer kysste sin 
älskades läppar. Det evigt oscillerande och Kila, som bildat 
hans personlighet, lidelsens säregna takt i hans blod och 
tankarnas egendomliga syskonskap i hans hufvud, åtbörden, 
med hvilken han strök håret ur pannan eller lade handen 
om foten på sitt vinglas, allt detta skulle evigt glömmas. 
Ingen biograf skulle kunna uppteckna det, intet minne be- 
vara det, icke ens den närmaste anförvantens, där det girigt 
som en bettlarhand letade bland bref och reliker för att 
än en gång få se bilden lefvande framför sig. Blotta skuggor 



92 

var det minnet kände, skuggor med stela rörelser och drag, 
med leenden som ej kunde gå öfver i gråt och pupiller, 
som ej kunde växla uttryck. Och dessa skuggor, hvilka 
man än ville sällskapa med och famna genom den tomma 
rymden, de bleknade och krympte för hvarje år som gick, 
in till dess den uslaste komparsen i ens lefnad stod lika 
klar för ens inre syn som den, med hvilken man blandat 
blod. Men människorna gingo på sina kyrkogårdar, lekto 
med marmor och inskrifter i guld och drömde sin saknad 
evig, evig som deras evighetsblomster och lyckades inbilla 
sig själfva, att de kunde minnas . . . 

Ett djupt svårmod betog Hessler, medan dessa tankar 
susade genom hans själ. Åter betraktade han den döde, 
och den långa striden mellan dem båda föreföll honom med 
ens så förunderligt absurd och meningslös. De hade hatat 
hvarandra, hatat utan att känna hvarandi-a. Och hvarför? 
Hessler blygdes i detta ögonblick nästan att tänka på or- 
sakerna därtill — så tomma och eländiga föreföllo deras 
meningsstrider inför den dödens realitet, som snart skulle 
förena dem båda i en gemensam tomhet. Hata en som 
skulle dö ! Människorna funno då icke sitt mått rågadt. Den 
dryck, naturen redan förgiftat med sina tusen smärtor, som 
lifvet hvar dag som gick försatte med sina sorgers etter, 
måste de då än ytterligare förbittra med sitt hat. Från 
alla världens hörn Ijödo oräkneliga sårades och förtrampades 
rop på ambulans, och ändock fanns det människor, hvilkas 
hela lifsarbete gick ut på att lägga hatets och fiendskapens 
stenar på den nog tunga börda af bekymmer, som en 
varelse hade att bära. 

Här ryckte Hessler till åt sina egna tankar och blef 
plötsligt mycket blek. Var det domen öfver hans eget lif, 
som ofrivilligt uttalades i hans inre? Han ville komma ifrån 
denna upprifvande fråga, men han kunde icke, ty han kände 
ett djupt öga orörligt fäst på sig, och inför den smärt- 
samma strängheten i dess blick föll hvarje undanflykt till 
marken . . . Åh, han kände henne väl, själfrannsakningens 
genius med det mörka, orubbliga ögat. I hans ungdom hade 
hon ofta beträdt hans tröskel, men nu hade de själfanklagel- 
sens och ödmjukhetens strängar, som förr tonat inom honom, 
för länge sedan förstummats. I bitter saknad började han 
tänka på den tid, då han efter hvart lyktadt dagsverke 
erfor ett oändligt behof att gi-anska och döma sig själf. 
Sent på aftonen, när denna nattens stillhet hvilade öfverallt, 



93 

som låter oss dubbelt förnimma vår inre oro, brukade han 
stiga in i sin unga hustrus sofrum, falla på knä vid hennes 
bädd och i en ström af lidelsefulla ord bikta henne allt 
hvad han tänkt och skrifvit under den långa arbetsdagen, 
sin tro, sin skuldkänsla och sitt tvifvel. Det hade känts 
förunderligt Ijuft att få hänskjuta domen öfver sig själf 
till den barnsliga rättfärdighet, som log emot honom ur 
hennes fina ansikte, där det stilla och lyssnande låg på 
den hvita hufvudgärden, medan skenet från nattlampan 
darrade öfver den bleka hjm som skimret af en osynlig 
gloria . . . 

Denna bild di'öjde länge för minnet och uppfyllde hela 
hans varelse med ett vemod, som steg från bitterhet till 
förkrosselse. Hvad det var länge sedan allt detta, hvad 
det var glömdt och dödt! Lik en försumlig landtman, som 
låter det yppersta af sina åkerfält ligga i trade och för- 
bytas till en ödemark, hade han också låtit allt det öm- 
tåliga och finkänshga inom sig ligga utan ans. Nu var 
det alltsammans förtorkadt och förvissnadt. Det var som 
lifvet blott haft bruk af det våldsamma och brutala inom 
honom, — så hade han blifvit sådan lifvet ville hafva honom. 
Denna hans naturs hänsynslösa kraft, som alla prisade, hade 
rusat honom själf, liksom ett vapen rusar den arm som för 
det. Så hade han långsamt blifvit sin egen styrkas offer, 
partikämpen, som aldrig rastade i sin hatfulla kamp, straff- 
domaren, alltid redo att bryta stafven öfver sina vederdelo- 
män, den starke mannen, som ingen rättighet hade att vara 
svag. Och nu fanns ingen återvändo. Af honom skulle 
alltjämt fordras starkare ord och häftigare fördömelser. 
Aldrig ett tvifvel eller ett medgifvande, aldi"ig en stilla 
timme af själfförebråelse och ödmjukhet — han var den 
starke partiledaren som ingen rätt hade att hvila och ingen 
rätt att vara svag. Det steg upp inom honom en bölja af 
gränslös leda vid det lif han förde och den ställning han 
valt, en febersjuk längtan bort från allt som nu upptog 
hans dag, bort från sin själftagna domarplats, bort från 
offentlighetens larmande marknadsplats, från högljudda reto- 
rer och draperade skådespelare, bort till det obemärkta, till 
något fredligt dagsverke, hvilkets glädje och tunga blott 
de närmaste, och knappast de, skulle bevara i sin hågkomst. 
Bondson som han var, tog denna längtan hos honom bilden 
af hans födelsebygd med hans fädernehem i dess karga 
och undangömda stillhet . . . Solen sjönk öfver ett blekt 



94 

svenskt vårlandskap, öfver en grön slätts och ett grått 
vattens samstämda melankoli. Fåglarna tystnade, vinden 
domnade, skymningen sänkte sina mörka vingslag öfver 
bygden. Där man satt i kretsen af de sina, sträckte man 
sig omedvetet efter hvarandras händer, och medan aftonen 
fyllde sinnet med sitt vemod, kom dagens osagda kärleks- 
ord plötsligt på ens läppar. 

Så längtade Hessler tungsint och obestämdt och dock 
med vissheten om att hans lifstärning en gång för alla var 
kastad som en svart dyning under sina blida drömmar. 
Ingen uppgörelse och inga fantasier kunde ändra det som 
gått eller mana till lifs det som var dödt. Med det outsäg- 
ligt trötta och hjälplösa uttryck af olust och svårmod, med 
hvilket en man morgonen efter en stor smärtas högtidsdag 
och en stor sorgs festrus vaknar upp till den vanliga verk- 
dagens små sysslor och bekymmer, reste sig Hessler med 
en viljeansträngning ur sina drömmerier, ställde sig vid sitt 
fönster och såg ett ögonblick ut, liksom för att morna sig 
innan han på nytt lade handen vid sitt vanda värf. 

Därute öfver Humlegården darrade ännu pingstkvällens 
majlätta skymningsdager. Men för hvar minut blef luften 
mera grå. Solnedgångens färgflod rann bort i skymningen. 
Snart var det blott himmelns bård af purpur och orange 
där borta öfver Lilljansskogen, som ännu talade om yppigt 
lif och röda solar, Eljes var allt blekt och obestämdt, 
försvinnande i töcken, men bakom allt detta formlösa och 
grå skälfde vårnattens hela lönliga lif med safve, som steg, 
mark i grodd och svällande knoppar. Och våren själf — 
den spensliga unga flickan med de skygga ögonen och den 
blekröda munnen, som suttit på en trappa och bjudit ut 
liljekonvaljer — reste sig och försvann. Doften från hennes 
korg flöt som en hvit strimma genom natten. 

Men öfver honom, som burit namnet Otto Imhoff, lade 
sig den stora vinternatten allt oblidkeligare. Hur omätligt 
långt var han icke redan från allt lefvande. Förmultningens 
skugga föll mörk öfver hans läppar, öfver de bleka händerna 
med sina meningslöst hoppressade fingrar, och blicken själf, 
som länge bevarat något af lifvets förnuft och glöd, stirrade 
nu tom och brusten mot allt det okända och svarta. Allt 
var förbi. Hade Otto Imhoff i själfva dödsminuten kramp- 
aktigt fattat tag i någon af lifvets tankar, en bild, ett minne 
af det han älskat mest, hade nu döden också beröfvat honom 



95 



denna sista återstod af tillvarons rikedom — det är den 
sista obolen, som vi alla måste lämna Cliaron, innan vi 
skuffas ut i det stora mörkret. 

1888-1890. 



% 



iiilP^ 






fp^"' 



.ig;;!::;::»:::;;: ;:;::!"- 





P 








..-ni- 
jllRr-tiiii 


m 


t: CM 

iiiM 


..^åmmmm 


icHi 




^'£ai!ii 


isiHW0ii§li 










4 




må 


^Si 




m=!^ 




...i\\ 






IH 


IHiS 






m 


•ne 


s 


mu 


fliPi' 


■'"" .iH^ 


iteiffi 


^; 


t; 


'.iiijlii rij 


P?- mm 
^'" 111— 




f"i 


lite: 


jlliitl!^^ 


"' 


-.:?T5.7 


^fäwK^ 


^ 


m 


må 











' 1 fT" 




ji^iii 




;il:;tefö^ 


WSi 




iiil 



T 




PLEASE DO NOT REMOVE 
CARDS OR SUPS FROM THIS POCKET 

UNIVERSITY OF TORONTO LIBRARY 



Levertin, Oscar Ivar 
Lifvets fiender 





RUBEN Q:SON B 
VSVENSK 

HH/iil^iitl' BER 
DÄR UT 

GEORQ BRÄNDES: 

LASSALLE. I, II 

ANNA BBMiX/NG (RENÉ): 



__ OTEK 

LIDER 
ANDRA NOVELLER 





>LE FR ANGE: 
DROTTNING GÄSPm 

DEN RÖDA LILJ^^ 

ITAF AF GEfJBRSr^Am: 

BOKEN OM LlLLÉ-BROB 

DET YTTERSTA SKÄRET 

>R HEQmERéi: 

PÄ TORPA GÄRD 

lAF JANSON: 
PARADISET 

OSCAR LEVERTfN: 

LIFVETS FIENDE 

AXEL L<JNDF:j>ÅRD: 

MOUCHE 

HENNING v. 
NÖD 

GEORG NORDENSVAN i 

FIGGE 

JOHAN Ni0nÖUNG: 
VERA, RUTH 

ST EN DH AL 

ABBEDrSSåN I CASTRO 

ANG^RED STRANDBERG: 
JM NYA VÄRLDEN 

AUGUST STRINDBERG^ 

GIFTAS I, n 
/^ U MAff aÖDERBBR<B 

FÖRVILLELSER